Funderingar från ett YH-klassrum blev en avhandling

Johanna Köpsén var med redan när KY blev YH. Mitt i yrkeshögskolans framgångsrika utvecklingsresa funderade hon bland annat på hur denna ovanliga utbildningsform kunde bli ännu bättre för studenten. Det ena ledde till det andra, som ledde till en forskarutbildning och en doktorstitel.

Johanna Köpsén

Halvvägs genom YH-utbildningen blir en student sjuk. Sjukskrivningen sträcker sig över en längre period och när personen äntligen är på benen igen finns inte utbildningen kvar. Ingen kan hjälpa studenten med att komma i mål och ta sin examen.

– Då knyter det sig ju i magen för någon som jobbar med utbildning, här är en student som har gått en halv utbildning men som inte kan fortsätta den och som har studiestödsskulder och så vidare, säger Johanna Köpsén, nybliven doktor på avdelningen för pedagogik och vuxnas lärande vid Linköpings universitet som tidigare har arbetat som strateg och projektledare inom Yrkeshögskolan .

Fallet med den sjukskrivna studenten blir baksidan av den lättrörliga och anpassningsbara utbildningsform som har så många näringslivspolitiska fördelar. Inom högre utbildning eller Komvux går det alltid att ordna. Du kan tenta av, hoppa på nästa kursomgång eller få plats på en annan skola. Men inte här. Knepiga situationer som denna gjorde att Johanna Köpséns forskningsfråga började växa fram långt innan det var aktuellt att doktorera.

Injektion för arbetsmarknaden

År efter år redovisar yrkeshögskolan fina siffror. Antalet studerande ökar hela tiden och staten skjuter till mer pengar. Nästan alla som går ut har jobb efter ett halvår. Det är en framgångssaga som även väcker uppmärksamhet utomlands.

– Det är jättehöga siffror och det blev väldigt tydligt på disputationen att i en internationell kontext så var det också väldigt höga siffror.

Det finns inte mycket forskning om yrkeshögskolan, bland annat på grund av att den är så ung sett till den omfattning av studerande som det har funnits de senaste åren. Det som började som en slags försöksverksamhet motsvarar nu en tiondel av alla studenter inom högre utbildning och Johanna Köpsén menar att man inte får slå sig till ro med de positiva siffrorna, nu finns det utrymme för ytterligare utveckling.

– Självklart låter det jättebra men nu har vi kommit till den tiden där vi måste skärskåda. Våga titta på andra parametrar, säger Johanna Köpsén.

Artiklar i avhandlingen:

Köpsén, Johanna, (2020). Employers placing orders and students as commodities: Swedish post-secondary vocational education and training policy, Journal of Vocational Education and Training, DOI: 10.1080/13636820.2020.1744695

Köpsén, Johanna, (2020). Demands-based and employer-driven curricula: defining knowledge in higher vocational education and training, Studies in Continuing Education, 42(3), 349-364.

Köpsén, Johanna, (2020). Programme managers: key recontextualising agents in Swedish higher VET selecting knowledge for local course syllabi and organising teaching without regulatory requirements for qualifications, Unpublished manuscript

Köpsén, Johanna, (2020). Being successful in the educational market: cooperation of providers and employers in provision of higher VET, Unpublished manuscript

Och det har hon gjort de senaste åren. Johanna la fram sin avhandling Knowledge in VET curricula and power in society and labour market – policy and practice: demands-based and employer-driven swedish higher vocational educationlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet i december.

En part saknas

En fråga hon ställer sig är hur frånvaron av fackförbunden har kunnat passera under radarn i så många år.

– Det är en utbildningsform där facken absolut inte finns med egentligen i formaliteten. Det är någonting som avviker väldigt tydligt från vår svenska modell som vi har använt oss av och som vi fortfarande pratar om att vi utgår ifrån, men så har man skapat en utbildningsform som växer och växer och växer, där man helt har frångått att båda parter på arbetsmarknaden ska få vara med.

Likaså finns det en stor skillnad mellan hur de som läser utbildningen omskrivs i policy och dokument inom YH jämfört med andra utbildningar. I YH:s syfte finns det ingen formulering som fokuserar på att det är studenterna som ska uppnå något. Inte att de ska bli flexibla och kunna anpassa sig i den allt snabbare föränderliga arbetsmarknaden eller stå rustade för att lära genom hela arbetslivet. Inte ens att de ska vara anställningsbara.

– Studenterna är väldigt osynliga. Det är klart de finns där, för i praktiken så finns de. Men just i den här formuleringen om vad yrkeshögskolan är, då är inte studenterna med. Studenterna är inte en del av syftesformuleringen med yrkeshögskolan, säger Johanna Köpsén.

Allt handlar om att de arbetsgivare som engagerar sig i utbildningarna ska hitta personer att fylla sina platser med. Utbildningarna skräddarsys regionalt eller till och med lokalt för att möta efterfrågan hos arbetsgivaren, vilket självklart är en del av framgången bakom de höga siffrorna på hur många som har hittat jobb efter utbildningen. Men att vara skräddarsydd kanske inte är odelat positivt om man ser det ur studentens perspektiv.

– Samma sak som är en fördel, att man passar perfekt för ett jobb, blir ju då kanske också en nackdel för studenterna att man inte kan byta jobb på samma sätt. Man kan inte vara säker på att man är relevant om man flyttar till annan del av landet eller om man vill söka sig till en annan arbetsgivare.

Fortsatta undersökningar

Forskare vid Linköpings universitet och Stockholms universitet har nu fått medel för att studera närmare vad som händer med YH-studenterna efter examen. Har de verkligen blivit låsta vid ett jobb eller har de ändå upplevt sig flexibla på arbetsmarknaden? Resultaten kommer att kunna berika den nu redovisade siffran att omkring 90 procent är i arbete 6 månader efter examen.

Johanna Köpsén har under sina forskarstudier besökt ett antal YH-utbildningar i landet. När hon i arbetet med sin avhandling hade analyserat hur utbildningarna skrivs fram och hur policytexterna ser ut gav besöken ute i verksamheterna i vissa fall en något annan bild.

– Sen kommer man till verkligheten. Där är inte studenterna obetydliga. Jag menar, folk som jobbar med utbildning bryr sig om studenter! Det går inte att göra utbildning med studenter som skulle vandra omkring som någon vara i skollokalen, så funkar ju inte verkligheten, säger hon.

Hon kommer även framåt att finnas kvar i forskningsmiljön i Linköping, redan måndagen efter disputationen påbörjades arbetet med nästa studie, som handlar om hur läroplanerna tolkas i Komvux.

När avhandlingen nu läggs till handlingarna hoppas hon att den kan ha lyft några frågeställningar som i förlängningen kan göra yrkeshögskolan bättre. Bland annat när det handlar om vilka kompetenser som bör finnas.

– Jag hoppas att den kan bidra med att vi kan få till lite mer diskussion och debatt kring de som anlitas till att bedriva utbildningarna, vara så kallade utbildningsledare och undervisa, säger hon och slår också ett slag för att studenternas egen utveckling och det livslånga lärandet ska finnas med i diskussionen.

– Vi är vana i Sverige, och också förväntar oss, att det finns en idé om att det ska skapa möjligheter och andra livsbanor för studenterna, säger Johanna Köpsén.


Sara Bref

 

2021-01-22