Bokprojekt ger tillfälle till kollegialt lärande

En viktig men ibland något undanskymd del av verksamheten på högskolor och universitet är olika former av samverkansuppdrag och uppdragsutbildningar. Till skillnad från forskning och utbildning dokumenteras de sällan, något som man på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping vill råda bot på.

Åsa Hirsh, numera Göteborgs universitet, Jesper Boesen och Berit Tornell, båda vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping, är redaktörer för en antologi som ges ut under våren, där personal som har arbetat med olika former av samverkansprojekt på HLK har skrivit om sina erfarenheter. Tanken är bland annat att synliggöra viktig kunskap som kommer från de här uppdragen, kunskap som annars lätt förblir osynlig. I och med bredden och omfattningen på uppdragsverksamheten finns mycket att hämta i form av kollegialt lärande och utvecklingspotential för verksamheten i stort. Antologin vänder sig även utåt, till samverkanspartners, rektorer, lärare och andra intresserade.

– Antologiprojektet blir ett bra sätt för oss att samla de erfarenheter som vi har byggt på oss över tid kring uppdrag, hur viktig kontakten med lärare eller rektorer eller andra personer som vi utbildar är, hur mycket det ger tillbaka till oss i vår förståelse av den praktiken och hur vi kan förändra våra vanliga utbildningar och förstå de utbildningar vi ger. Det har varit en arbetsform där vi utöver textförfattandet också har fått möjlighet att utbyta erfarenheter och få en reflektionsgrund. För min del så är själva bokprodukten kanske inte det viktigaste utan det är erfarenhetsutbytet på vägen fram, men också att i skrivandet så händer någonting; de förgivettaganden man gör kring sina erfarenheter, man tvingas att reflektera ett steg till och strukturera det, säger Jesper Boesen, samverkanschef på HLK.

Nu pågår det sista arbetet med att färdigställa boken, och förhoppningen om kollegial lärande har redan infriats. Två av författarparen berättar här om sitt arbete med kapitlen.

Att leda ett nätverk

Martin Hugo och Anders Dybelius har skrivit om arbetet med ett regionalt nätverk för samordnare av nyanländas lärare i kommuner. Bakgrunden var det regeringsuppdrag som 2015 gick ut via Skolverket, där man finansierade en samordnare i varje kommun och regionala nätverksledare för dessa samordnare.

I Jönköpings län har uppdraget funnits på Högskolan för lärande och kommunikation, där Martin Hugo och Anders Dybelius har fungerat som nätverksledare för de kommunala samordnarna. Man har träffats sex heldagar per år i Jönköping, och där utbytt erfarenheter, lyssnat på föreläsare och byggt nätverk.

Martin Hugo och Anders Dybelius

Martin Hugo och Anders Dybelius

– Vi utgick från deras behov hela tiden, vi styrde upp det de ville göra. Rollen är att skapa ett erfarenhetsutbyte så att det sker ett lärande, säger Martin Hugo.

Uppdraget avslutades 2020, då hade man arrangerat föreläsningar om bland annat hedersförtryck, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, kulturmöten på förskolan, traumamedveten omsorg och att organisera modersmålsundervisning. Experter och forskare, såväl inbjudna som interna, tillförde mycket kunskap som nätverket efterfrågade, men lika viktigt var det kunskapsutbyte som skedde mellan de deltagande kommunerna. Ett utbyte som även ledde till konkreta samarbeten, till exempel där flera mindre kommuner gick ihop om att anställa modersmålslärare.

Några av kommunerna hade stor erfarenhet av att ta emot nyanlända, medan andra stod handfallna mitt i flyktingvågen 2015–2016. Rena praktikaliteter som delades i nätverket fick så småningom kaos att övergå till organisation.

– På olika fronter så gjorde man ju det här effektivt. Jag skulle säga att det utvecklades en enorm professionalism hos de här samordnarna, säger Anders Dybelius.

Tvåvägs kompetensutveckling

Under projektets gång har det gjorts regelbundna kvalitetsrapporteringar till Skolverket. Bland annat har alla samordnare redovisat nulägesanalyser, utvecklingsplaner, påbörjade och slutförda insatser samt förväntade och uppnådda effekter i sin kommun. Nätverksledarna har i sin tur sammanställt uppgifterna och skickat in dem till Skolverket, och de lovordar ”sina” samordnare för mangrant inskickade uppgifter.

För egen del har arbetet som nätverksledare och de genomförda nätverksträffarna gjort att de har ökat sin egen kompetens kring frågor om nyanlända, en följdeffekt är bland annat utveckling av kursen Kulturmöten och interkulturell pedagogisk kompetens, som ges på högskolan sedan 2018.

– Det har varit en lärprocess i olika varianter hela tiden och i slutänden så satte vi oss och samlade ihop våra erfarenheter, säger Anders Dybelius om arbetet med nätverket och med att skriva ett bokkapitel.

Arbetet med ett nätverk för samordnare av nyanländas lärande i Jönköpings län har fått goda vitsord, både uppifrån och från deltagarna. Martin Hugo och Anders Dybelius menar att deras kapitel skulle kunna fungera som en handledning för den som ska arbeta i en liknande situation. En av nycklarna till det lyckade resultatet ligger i nätverksledarnas egen inställning, menar de:

Vi har som nätverksledare inte gjort anspråk på att vi har bäst kunskap om att ta emot nyanlända utan att mycket av denna kunskap finns hos samordnarna själva och ute i kommunerna.”

Lärarlyftet lyfter lärarutbildarna

Linda Baccstig och Klas Öhling är ansvariga för lärarlyftet i bild på Högskolan för lärande och kommunikation. I arbetet med sitt kapitel har de uppskattat möjligheten att sätta sig ner tillsammans och reflektera över de tio år som utbildningen har gått, och över vad alla de studenter som har passerat genom åren har fått med sig ut i sina verksamheter. Men även vad de har gett tillbaka till lärare och lärarutbildningen på HLK.

Alla är nog överens om att reflektion ger möjlighet till utveckling och professionellt lärande, men verkligheten på landets lärosäten ger ofta inte tillräckligt med tid till det. Linda Baccstig och Klas Öhling berättar att de under arbetet med texten har tagit sig utrymme för nya och fördjupade diskussioner om teorier, vad det innebär att arbeta multimodalt eller i en estetisk lärprocess.

– Det borde vi prata om oftare, men det gör man ju inte riktigt. Projektet ger tillfälle till kollegialt lärande här på HLK, säger Linda Baccstig.

Klas Öhling och Linda Baccstig

Klas Öhling och Linda Baccstig

De har förutom sina egna analyser och reflektioner skickat ut en enkät till tidigare studenter, och tagit in perspektiv från Skolverket. De lärare som strömmat genom utbildningen under de här tio åren har haft olika förutsättningar för att undervisa i bild på sin skola. Det kan handla bristande förståelse hos rektorer för vad bildämnet innebär idag eller att läraren tar sin ”bildvagn”, går över gatan och ner i källaren till en tråkig, alternativ lokal. För den personen är det inte bara möjligheten att lära sig mer om bildämnet och få en behörighet som har lämnat avtryck, utan också att få komma till fysiska salar anpassade för bild.

– Många är väldigt imponerade och inspirerade av bildlokalerna här på högskolan. Det gör något med studenterna när de kommer hit också, säger Linda Baccstig.

– De blir ju ambassadörer för bildämnet och nästan så där trevligt upproriska för att ta plats och viga plats för det här. Och den påverkan som då sker är roligt och givande att få vara med i eller delta i på något sätt, säger Klas Öhling.

Praktiknära undervisning

På tio år har det hänt mycket med teknologins möjligheter, både när det gäller att hålla undervisningen på distans och att använda sig av olika digitala verktyg på sina egna bildlektioner. De har en bildhistorisk tillbakablick under kursen, men har också direktkontakt med kollegor ute på skolorna för att se hur man arbetar med, och ser på, bildämnet. Det ger samtidigt Linda och Klas en inblick i vad som händer i klassrummen just nu, en kunskap som är viktig men ibland svår att hålla uppdaterad som adjunkt på lärarutbildningen.

Under kursen genomför studenterna på lärarlyftet flera praktiska uppgifter i sin klass, vilket genererar fint material som även kommer studenterna på grundutbildningen till del. Studenterna på grundutbildningen får komma i kontakt med uppgifter som är elevnära och aktuella – på riktigt.

– Det är en väldigt bra språngbräda att det faktiskt har påverkat vår utbildning här också, säger Klas Öhling.

Lärarlyftet i bild fortsätter, en ny omgång är i gång och Klas beskriver det som att de ”skriver i båten nedför floden”. Även om de är inne på det tionde året så utvecklas kursen hela tiden, inte minst nu.

– Att vara i det här projektet har satt i gång en massa processer som kanske inte hade dragit i gång annars, säger Linda Baccstig.


Sara Bref


Se också:

Bildlärare får studenter att tänka utanför ramen

Utbildning: Att leda kollegialt lärande

Ambidexteritet och lärande i organisationer:

2022-02-23