Bildlärare får studenter att tänka utanför ramen

Vilken plats har estetiska ämnen inom högre utbildning? Linda Baccstig, universitetsadjunkt i bild på Högskolan för lärande och kommunikation, berättar om hur konsten kan bidra till undervisningen även för studenter som inte läser estetiska ämnen. Det finns lärande både om och i konst men också genom och med konst.
– Vi är ju där för att de ska få möjlighet att undersöka en fråga eller ett material genom estetiken. Att få kunskap på ett annat sätt än genom det skrivna eller det talade, säger hon.

Linda Baccstig

I en sal ligger mängder med olika material framme. Papper i glada färger, stenar, glitter, blommor, tyger och kartong. Studenterna som ska använda det läser till förskollärare, men det handlar inte om att de ska fördjupa sig i hur barnen kan använda material i förskolan. De ska tänka och diskutera kring förskoledidaktik utifrån en filosof.

Någon har läst Vygotskij, en annan Bornemark. Studenternas reflektioner ska bli en text.

– Ofta finns det ju någon bärande tanke eller ett begrepp hos den här tänkaren som man har tagit fasta på, som man tänker förhålla till förskoleverksamhet, säger Linda Baccstig.

Men idag ska det begrepp de har valt gestaltas abstrakt, genom assemblage. Processen löper via att först komma in i tankesättet genom att snabbt gestalta ord som ilska, sorg och glädje, med en penna på ett papper. När alla tolkningar av orden jämförs med varandra ser man ofta ett mönster. Det abstrakta grå på de vita papperen får en betydelse, beroende på hur hårt man trycker eller hur linjerna går. Ilska kan se likadant ut, eller åtminstone kännas likadant, när man ser det på ett papper.

Sen går de över till det begrepp var och en arbetar med i sin text. Studenterna väljer bland högarna med material. Vad betyder ett glansigt papper för mig? Hur känns det här tyget och vad skulle det kunna symbolisera? Sakerna ordnas på ett sätt som för studenten symboliserar den filosofiska tanken.

Studenten Hanna Wennbloms assemblage: "Att existera som subjekt innebär att befinna sig i ett dialogtillstånd med det och de som är andra. Det innebär att vara exponerad för det och de som är andra, bli tilltalad av det och de som är andra." Gert Biesta

Studenten Hanna Wennbloms assemblage: "Att existera som subjekt innebär att befinna sig i ett dialogtillstånd med det och de som är andra. Det innebär att vara exponerad för det och de som är andra, bli tilltalad av det och de som är andra." Gert Biesta

Studenten Malin Qvists assemblage: "Så jag hör viskningarna, jag hör ropen. Vi måste tänka på ett annat sätt. Vi måste ge plats åt det som inte genast kan identifieras och mätas, vi måste ge plats åt erfarenhet, professionell kunskap och reflektion. Vi måste ge plats åt det omätbara. Men inte tyst och i överdriven respekt, utan i lek, experimenterande, omtänkande och klokhet. Vi måste fundera över hur vi förhåller oss till ickevetandet, få syn på intellectus och träna oss på att stanna kvar där länge. Och när det finns en stor och spridd längtan efter det omätbaras renässans, då är den redan där." Jonna Bornemark

Studenten Malin Qvists assemblage: "Så jag hör viskningarna, jag hör ropen. Vi måste tänka på ett annat sätt. Vi måste ge plats åt det som inte genast kan identifieras och mätas, vi måste ge plats åt erfarenhet, professionell kunskap och reflektion. Vi måste ge plats åt det omätbara. Men inte tyst och i överdriven respekt, utan i lek, experimenterande, omtänkande och klokhet. Vi måste fundera över hur vi förhåller oss till ickevetandet, få syn på intellectus och träna oss på att stanna kvar där länge. Och när det finns en stor och spridd längtan efter det omätbaras renässans, då är den redan där." Jonna Bornemark

De färdiga resultaten diskuteras sinsemellan.

– Då har de visualiserat något. Jag tycker att det finns en poäng i det, genom att visualisera något så gör man det synligt och samtalsbart. Man har en annan arena att diskutera utifrån.

Assemblagen, som kan liknas vid tredimensionella collage, är i sig förgängliga men förevigas genom foto. Hela processen har tagit två timmar.

– Sen har det blivit utsidan till texten som de lämnar in. Det finns ju en anledning till varför böcker har utsidor, som leder in en lite i tanken vad det här skulle kunna handla om, säger Linda Baccstig.

Fokusgrupp utifrån individuella bilder

Hon använde samma metod i sin egen magisteruppsats, där hon höll fokusgruppsamtal med fritidslärare och bildlärare. Innan de kom till samtalen fick de själva gestalta sina tankar om det som skulle diskuteras, abstrakt på ett papper. För att sedan skapa assemblage och fotografera dessa. När de satte sig vid bordet så hade alla sina bilder med sig och det var utifrån dem samtalet började.

– Jag tror att jag fick syn på mer genom att de hade formulerat sig i bild. Om man bara intervjuar och man ska berätta det man tänker så är det lätt att du hakar på det någon annan sa. Nu hade du med dig det du hade gjort.

Tanken kommer från Betty Edwards, som bland annat givit ut boken Teckna med konstnären inom dig. Att använda sig av assemblage, där studenterna komponerar med olika material, sänker skapandetröskeln vilket är en stor fördel. Tillsammans med det abstrakta tankesättet gör det att fokus kan hamna på det som ska lyftas och diskuteras, istället för på vem som kan rita fint.

– Det handlar inte om att de skulle lära sig något i bild utan vi ska göra saker och ting samtalsbara.

Vad är en estetisk lärprocess?

Konsten kan inspirera till andra sätt att utveckla undervisningen. Det estetiska kan bidra till konst som ett sätt att tänka, för att utveckla tanken eller formulera sig. Linda Baccstig tycker att begreppet ”estetisk lärprocess”, som ska finnas i lärarutbildningen, behöver upp till diskussion. Vad är det? Vad kan det tillföra i högre utbildning?

– Hela strukturen är ju på något sätt utformad efter det skrivna ordet eller det talade ordet. Här kanske vi som jobbar med det estetiska borde bli bättre på att exemplifiera hur det kan se ut.

Hon berättar om ett tillfälle där studenterna som läser till fritidslärare skulle redovisa i grupp, som en performance eller föreställning men med minst fyra vetenskapliga referenser. Intervjuer av barn ute på fritidshem resulterade i tjugo minuter långa, multimodala och väl genomtänkta uppvisningar. Där det föll sig naturligt att efteråt diskutera de olika gruppernas erfarenheter och resultat.

– Det blir annat än att hela tiden generera text, men det blir ändå vetenskapligt förankrat. Estetiken berör ju på ett annat sätt. De får ta del av varandras arbeten.

Känslan hos bildlärarna är att de skulle kunna tillföra ännu mer till den högre utbildningen än vad de gör idag. Ett nära samarbete och möjligheten att kreativt bolla idéer med andra lärare är ett måste. En utmaning för den som är van att få antal ord eller antal sidor specificerat för sig är till exempel att i en estetisk uppgift kunna begränsa sig. Det gäller studenter så väl som lärare. Man måste kunna förlika sig med tanken att inte exakt förutsäga hur slutprodukten kommer att se ut.

– Jobbar man i konstnärliga processer kan man inte veta exakt vad det blir. Det kan alltid bli mer. Det tar ju aldrig slut. Du kan alltid jobba mer, jobba djupare. Jag tänker att det finns ganska stora likheter att jobba i en konstnärlig process som att jobba med forskning, säger Linda Baccstig.

 

Sara Bref

 

2019-11-27
2019-11-27