Komvux och upphandlingen

Diana Holmqvist vid Linköpings universitet har tagit sig an den snåriga upphandlingsvärlden i sin forskning. Resultatet visar att upphandling används på en rad olika sätt av olika kommuner, vilket leder till tveksam likvärdighet nationellt.

Foto: Susan Gollenia, LiU

Varje kommun är ansvarig för att tillhandahålla vuxenutbildning för de som bor där. Det kan göras i egen regi, eller överlåtas till en eller flera externa aktörer som ofta väljs ut genom upphandling. Men även om många kommuner använder sig av upphandling inom vuxenutbildningen så visar Diana Holmqvists i sin avhandling Adult Education at Auction Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. att det kan generera vitt skilda resultat.

Några exempel på olikheter kan vara att en kommun bestämmer redan i förväg att det inte ska finnas någon konkurrens om komvuxeleverna. Den aktör som vinner upphandlingen ska ha ensamt ansvar. En annan kommun skriver fram att det ska finnas tre kontrakterande anordnare för varje kursområde, där eleverna själva får välja vem de vill studera hos. Ytterligare någon kommun formulerar detaljerade beskrivningar över hur arbetet ska utföras och hur tät kontakten ska vara mellan anordnaren och kommunens ansvariga, medan hos andra finns inga sådana krav.

Olika kriterier

En tredjedel av upphandlingarna avgörs utifrån lägsta pris. I resten av fallen är det dels priset, dels några ytterligare kriterier som avgör. Det kan vara hur tillgänglig skolan är för personer som reser kollektivt, hur stor andel av lärarna som har legitimation eller som har arbetat minst tre år. Där man premierar den som har flest lärare som är behöriga, där tänker man sig att läraren är ganska viktig för god utbildning.

I en annan kommun kan en lärplattform på fem språk premieras, eller en kundtjänst som är öppen årets alla dagar, inklusive julafton.

– I det här exemplet tänker man sig att eleven är en självständig vuxen människa som ska ha lätt tillgång till kunskap och som gör jobbet själv, som själv ska välja vilken tid på dygnet man gör det, säger Diana Holmqvist.

Förutom att förutsättningarna för att bedriva komvux i olika kommuner därmed kan variera så visar kommunernas varierande prioriteringar alltså hur synen på kvalitet i komvux kan skilja sig åt, hur man värderar olika saker.

Men Diana menar att variation i sig inte behöver vara ett problem. Sverige är ett avlångt land med kommuner som skiljer sig mycket åt både vad gäller demografi, avstånd och infrastruktur. Det kan finnas anledningar till hur man prioriterar i sina upphandlingar. Men när hon har granskat upphandlingsdokument framstår det allt för ofta som att variationen är något som bara har råkat bli. En effekt av exempelvis olika kompetenser inom upphandling.

– Ibland kan jag uppleva att det kan vara lite godtyckligt, eller tur eller otur, som har gjort eller gör att det ser ut på ett sätt eller på ett annat sätt.

Låst till hemkommunen

I vissa fall liknar det skolmarknaden inom gymnasiet, men med en stor skillnad. Om du ska läsa på komvux är du hänvisad till kommunen du bor i. Du har inte valet att vända dig någon annanstans med mindre än att du flyttar dit, vilket för människor mitt i livet ofta är i princip omöjligt. Är komvux då likvärdigt ur ett nationellt perspektiv?

– Jag har ju inte tittat på likvärdighet i sig men det är precis det jag lyfter i diskussionen, att utifrån det jag kan påvisa med de här resultaten så ställer jag mig väldigt tveksam till om det kan bli likvärdigt. Jag skulle säga ett ganska informerat ”jag tror inte det”, säger Diana Holmqvist.

Upphandlingsförfarandet verkar på olika sätt även påverka lärarnas praktik, visar de intervjuer hon har gjort med lärare inom komvux. Något som framträder tydligt är den kortsiktighet och det hektiska klimat som upphandlingens cykliska natur för med sig. Efter några år kan spelreglerna ändras. Lärarnas arbetssituation blir väldigt prekär, någon uttryckte till och med en känsla av att ”bli såld”.

– Deras horisont av trygg anställning är ganska kort.

När lägsta pris får råda och verksamheten planeras några år i taget är det också lätt att lärarnas fortbildning prioriteras bort. Det händer i all form av komvux visar Dianas forskning, där delar av vuxenutbildningen hålls i egen regi.

Valfriheten inom komvux, med kontinuerligt intag och möjlighet för varje elev att välja om man ska läsa på plats eller på distans, är något annat som påverkar lärarnas arbete

– Det här är parametrar och val som inte finns på samma sätt i andra skolformer. Faktiskt inte ens på universitet, om en kurs ges där så ges den på ett visst sätt. Jag tyckte mig se att det här verkligen påverkar relationen mellan lärare och elever, så det är något jag skulle vilja titta mer på, säger hon.

I marginalen

I intervjuer med lärare framkommer även frustration över att CSN:s syn på heltidsstudier kan stå i vägen för det goda mötet, lärandet. Eller att komvux även inom lärarkåren ses lite som kusinen från landet.

– De flesta lärare känner en viss frustration, de uttrycker det på olika sätt men det finns en generell upplevelse av att komvux inte erkänns av andra som en viktig utbildningsverksamhet. En del pratar om att lärare som jobbar i andra verksamheter än komvux inte ser dem som likvärdiga professionskollegor. En del tycker att det är väldigt jobbigt att enda gången media uppmärksammar komvux så är det just i skandaler när företag missköter sig, vilket de här lärarna inte känner representerar vad de gör i verksamheten.

Diana Holmqvist lade fram sin avhandling innan sommaren, och nu har hon fått förfrågningar om att åka och presentera sin forskning för skolledare, studievägledare, upphandlare och sakkunniga. Det känns viktig att forskningen kommer till nytta, säger hon och berättar att det är mer forskning på gång inom komvux, både från henne själv och från kollegor vid institutionen. Kunskapen som genereras därifrån kanske kan hjälpa till att sätta mer ljus på vuxenutbildningen och den roll den spelar i människors liv och i samhället. Och i förlängningen bidra till en förbättrad utbildning för vuxna mitt i livet.

– Det är inte min roll som forskare att tycka hur det borde vara. Det är ju samhällets roll att bestämma vad vi vill värdera högt, var vi vill befinna oss. Men det blir ändå ett sätt att verkligen tydligt synliggöra vilka värden det är som släpps fram, säger Diana Holmqvist.

Sara Bref