ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

Skolforskarna: Lita på att skolan kan utvecklas underifrån

Åsa Hirsh och Mikael Segolsson, forskare vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, är kritiska till dagens detaljerade styrning av skolan. Inte bara på grund av problemet med att få generella lösningar att fungera överallt, utan också för att det påverkar en hel yrkeskårs syn på sig själva.


– Vi har fått en profession som sitter och väntar på lösningar uppifrån. Det är ju oerhört angeläget att man utvecklar en kunskap och en tillit till att vi faktiskt kan identifiera vår egen problematik och arbeta utifrån den, säger Åsa Hirsh.

De båda har i sin forskning bland annat följt ett skolutvecklingsarbete där idéerna och processen drevs underifrån, något som de menar är ett måste för att skapa miljöer där både lärare och elever kan utvecklas på ett bra sätt. De ifrågasätter de många satsningar som kommit nationellt, som till exempel de olika ämneslyften, där skolor kan känna sig tvingade att delta av ekonomiska skäl, även om det just där inte finns ett specifikt behov. Och de satsade miljarderna har inte lämnat några tydliga spår efter sig.

Leta upp guldkornen

Istället borde man titta på de lokala goda exemplen. Det finns mycket att lära av lokalt arbete där lärare och skolledare har arbetat fram modeller och arbetssätt för att utveckla sin egen skola och där effekterna till exempel kan ses i en förändrad kultur.

– Om en sådan kultur ska kunna utvecklas, och att arbetet med skolutveckling ska lyckas så är det viktigt med delat ansvar. Det behöver hos huvudman finnas en öppenhet för och en uppmuntran av att detta faktiskt kan ske, säger Åsa Hirsh.

Det projekt där de båda har varit följeforskare började med att en skola kontaktade Åsa Hirsh för input och idéer kring att utveckla sitt bedömningsarbete. Det hela utvecklades till ett samverkansprojekt som löpte över tre terminer. Initiativet kom från den enskilda skolan men utbildningsförvaltningen i kommunen såg en potential för ringar på vattnet och hjälpte till med finansiering av forskningen.

– Deras intresse var att få syn på om det ur detta skulle kunna födas en mer generell modell för hur man skulle kunna arbeta med den typen av skolutveckling, som kommer underifrån, säger Åsa Hirsh.

Gedigen datainsamling

Hirsh och Segolsson gjorde individuella intervjuer med rektor och förstelärare, och fokusgruppsintervjuer med övriga lärarkollegiet, under projektets gång. De observerade arbetet på plats och var med på planeringsmöten. Dessutom samlade lärarna själva in empiri genom bland annat intervjuer och enkäter med eleverna.

Nu har de med andra ord stora mängder material om hur lärare själva kan initiera och driva skolutveckling. Förutom det vetenskapliga resultatet, som hittills består bland annat av två publicerade artiklar och boken "Skolutveckling som gemensamt projekt - Att organisera för och genomföra professionsdriven skolutvecklinglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster", så har projektet gett avtryck både i den aktuella kommunen och utanför. Skolan själva har presenterat sin modell vid utvecklingsdagar och utbildningsförvaltningen arbetar intensivt med olika vägar för att skolor ska kunna driva sina egna utvecklingsprojekt.

Vid en konferens nyligen så kom ett gäng lärare från en helt annan kommun fram och berättade att de använder boken som utgångspunkt i sitt utvecklingsarbete. Många har varit intresserade, just för att den professionsdrivna skolutvecklingen tar avstamp i de frågor som lärarna själva har identifierat. Som faktiskt rör dem.

I New Public Management-eran

Ambitionen att mäta, systematisera och dokumentera kan göra att skolor tvingas jobba på ett sätt som inte alls passar dem. Att som rektor då våga ställa sig upp och peka på den frihet som ändå finns inskriven i skollagen, och säga att ”på min skola dokumenterar vi så här för att det är mer fruktbart”, det kräver en stadig grund att stå på och en tillit från huvudmannen som i dag inte alltid är på plats.

– Man har någon slags villfarelse att man ska hitta en generell lösning för svensk skola. Men man måste hitta de lokala lösningarna för man har så otroligt olika förutsättningar, säger Mikael Segolsson.

Ett systematiskt kvalitetsarbete av den typen som sker i klassrummet varje dag, och som faktiskt spelar roll för skolverksamheten, är väldigt angeläget menar Hirsh och Segolsson. Men tyvärr är det ofta fördefinierade krav på dokumentation och nyckeltal som hamnar i förgrunden i det dagliga arbetet.

– Det blir en slags pseudokvalitet, för att kvalitet blir väldigt fort kvantitet i systemet, säger Mikael Segolsson.

Kvalitetsarbetet får aldrig hamna för långt bort från klassrummet. Det är där det händer, det är där verksamheten finns och det måste alltid finnas beröringspunkter till eleverna och förskolebarnen.

Detaljstyrning och brist på tillit

I ett pågående projekt samlar de in beskrivningar från elever och lärare, där bilden av vad det senaste decenniets uppstyrningsreformer har medfört växer fram. Eleverna har haft det så här hela sin grundskoletid. Nya reformer som ska implementeras, fler nationella prov, nya betygssystem och generella lösningar som dikteras uppifrån. Goda intentioner men som andas en låg tilltro till lärarprofessionen.

– Det är klart att det gör något med dem, det gör något med både elever och lärare. Och det är kanske, baserat på vad de berättar, inte något man ville åstadkomma, säger Åsa Hirsh.

– Det skapar förmodligen inte en generation utifrån vad skolans samhälleliga uppdrag är. En kunnig, kritisk och en någorlunda välmående generation. Det är inte vad som skapas när man hör dem berätta om sin skolgång, säger hon.

Lärarbrist, dåliga skolresultat och en infekterad skoldebatt. Åsa Hirsh och Mikael Segolsson är tydliga med att den bild man får av den svenska skolan från media är skev. Väldigt skev. Det görs mycket bra ute i klassrummen och lärarna förtjänar inte att utestängas från diskussionerna om sin egen praktik, som de ofta gör nu.

Där gör det mest nytta

Visst finns det saker som behöver förbättras i skolan, men satsningarna på skolutveckling skulle kunna göras på ett betydligt mer effektivt sätt än vad som sker idag, menar de. Till exempel genom att främja ett klimat där professionen själv driver undervisningsutvecklande arbete och producerar kunskap i den egna praktiken.

– Lek med tanken att satsa alla pengar på lärarutbildningen. Hypotetiskt kan du få strålande lärare, men om de strålande lärarna inte har en yrkespraktik som svarar mot deras kompetenser så orkar inte de lärarna att vara strålande. Men med väl fungerande skolenheter kan dessa lärare finna stimulans och samtidigt kan mindre strålande lärare ges möjligheten att utvecklas i yrkespraktiken, säger Mikael Segolsson.

Precis som i vilket yrke som helst så är du inte fullärd vid examen. För att bli mästerlig, för att få till det där finliret och handlaget som sitter i ryggmärgen, så behöver du hamna bland kunniga och mer erfarna kollegor. Lärare borde vara värda sin vikt i guld och när de landar på sitt första jobb har deras resa bara börjat.

– Erbjud dem utvecklingsmöjligheter. Att man hamnar i en lärande organisation, om man får använda ett slitet uttryck, säger Mikael Segolsson.

– Det de möts av när de kommer ut, och om det finns en organisation som är beredd att ta emot dem, det är helt centralt, säger Åsa Hirsh.


Sara Bref

 

2019-10-24
2019-10-24
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information kaka