Vem bestämmer över andras livsmiljö?

Personerna som ska leva i en stad borde också få vara med och utforma den. Så ser verkligheten inte ut men ju mer man tänker på det, desto mer självklart blir det att någon form av demokratisk process när det gäller stadsbyggnad borde göra en plats mer attraktiv, skapa en känsla av ägarskap och göra att fler grupper känner sig inkluderade i miljön.

Elin Andersdotter Fabre på Global Utmaning

Elin Andersdotter Fabre. Foto: Patrik Miller

En av de grupper som har viktiga erfarenheter att dela med sig av när det kommer till trygghet och trivsel i stadsmiljöer är unga kvinnor och tjejer. Paradoxen är att de så gott som aldrig tillfrågas.

– Det finns inga städer i världen som är byggda av kvinnor. Det är nytt att kvinnor överhuvudtaget finns i den här branschen, säger Elin Andersdotter Fabre på tankesmedjan Global Utmaninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Med den internationella satsningen #UrbanGirlsMovementlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster är tanken från Global Utmaning att plocka in nya perspektiv i planering och utveckling av städer och bostadsområden. Särskilt perspektiv från en grupp som har behövt utveckla egna strategier för att navigera där och vet vilka situationer och platser som kan vara ett problem. De miljöerna som tjejerna lever i är ofta designade av en man i medelåldern, bilburen och från en mer priviligierad samhällsklass. Utmaningarna för honom när han ska ta sig fram i staden är helt andra.

Pilotprojekt

I Fittja i Botkyrka kommun har man genom #UrbanGirlsMovement påbörjat arbetet med att förbättra trivseln i och kring centrum. Genom stadsvandringar, workshops och andra verktyg som erbjuds genom projektet har arkitekter, fastighetsägare, byggbolag och tjänstemän träffat och arbetat med en grupp unga tjejer i åldrarna 14-25 år från området. Tankar som kom upp under arbetets gång gällde till exempel belysning, busshållplatsernas placering, ingångar till köpcentret och andra publika utrymmen, aktivitetsmöjligheter och växtlighet. Tjejerna lyfte inte bara sina egna behov utan det blev naturligt att diskutera interaktion mellan generationer och andra insatser som gynnar flera olika grupper.

Under devisen ”planera städer för tjejer och de kommer att fungera för alla” gjordes ett grundligt arbete för att få fram förslag på hur Fittja centrum skulle kunna bli en trevligare och mer inkluderande plats. Man arbetade bland annat i Minecraft, för att kunna bygga upp en modell av Fittja centrum så som det skulle kunna se ut.

Flygbild över Fittja centrum

Ovan ser du hur Fittja centrum ser ut i dag. Här nedanför finns en rörlig 3D modell av hur centrum skulle kunna se ut, byggd i Minecraft. 

Kostnadsfritt och digitalt

#UrbanGirlsMovement har rönt intresse i hela världen. Nu pågår arbetet med att ta fram en digital verktygslåda inom det Vinnovafinansierade uppföljningsprojektet Urban Girls Toolboxlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, tillsammans med FN:s boende- och bosättningsorgan (UN-Habitat).

UN-Habitat har redogjort för ett antal urbana utmaningar som särskilt lyfts av unga kvinnor: brist på säkra platser, könsrelaterat våld, tillgång till utbildning, sexualkunskap, interaktioner med vuxna och vuxna förebilder samt miljörisker. Flera av målen i Agenda 2030 blir applicerbara i det här arbetet (mål 3, 5, 10, 11 & 17). I mål 11 fastslås till exempel: ” Senast 2030 tillhandahålla universell tillgång till säkra, inkluderande och tillgängliga grönområden och offentliga platser, i synnerhet för kvinnor och barn, äldre personer och personer med funktionsnedsättning.”

Skalar upp

Parallellt med att den digitala verktygslådan utvecklas, för att de verktyg som har arbetats fram genom #UrbanGirlsMovement och FN ska bli tillgängliga för alla och enklare att använda, startar snart ett nytt projekt. Den här gången är det ett slumområde i Johannesburg som ska få möjligheten att dra fördel av sina unga kvinnors och tjejers erfarenheter och tankar. Johannesburg och Fittja kopplas dessutom ihop, så att det kan bli ett lärande över både generations- och nationsgränser. Två ytterligare stadsprojekt, på andra platser i världen, ligger i startgroparna.

– På lång sikt vill vi bedriva ett pedagogiskt kommunikationsarbete. Så att kommuner förstår att ’det här måste vi göra ändå’. Men att det är ett mer effektivt sätt för att göra rätt från början och kan appliceras på vilket stadsomvandlingsprojekt som helst, säger Elin Andersdotter Fabre.

En aktiv medborgardialog och -deltagande är betydligt vanligare i många andra länder, här har vi mycket att lära i Sverige. Vi är vana att sätta vår tillit till att myndigheterna levererar, vilket gör att vi ofta inte är lika engagerade i vår närmiljö eller tar ett lika stort ansvar för hur staden kan utformas.

– Vi behövs, det är därför vi gör det här, för att bygga kapacitet i Sverige och i norra Europa kring deltagandeprocesser.

Arbete med hur Fittja centrum skulle kunna se ut

Arbete med hur Fittja centrum skulle kunna se ut

Blir verklighet

I Fittja pågår nu arbetet för att implementera en del av de förslag som kom upp under arbetets gång, bland annat när det gäller belysningen. När aktörerna nu har testat att arbeta enligt den här metoden under handledning, så kan de använda sig av den även i nya projekt tack vare den nya digitala verktygslådan.

– Det är inte så att vi sätter det här verktyget i händerna på några tonårstjejer, så att de får bestämma allt själva. Det är inte så det fungerar, utan poängen är att de berörda aktörerna från offentlig och privat sektor och forskare tillsammans med medborgare ser över vad som behöver göras och föreslår nya designidéer. Tjänstemännen blir bättre på att samarbeta med medborgare och att ta vara på deras kunskap, säger Elin Andersdotter Fabre.

Rapport: Urban Gilrs Handbooklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Sara Bref

 

2020-03-26