När folkbildningen ska byta kanal

Folkbildningen är social till sin natur. I mötet med andra händer det saker som berikar, utvecklar och förändrar. Men hur fungerar det nu när man inte får träffas?

Marie Rydberg är verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan i Västernorrlands län. Folkbildningen har en kraftfull verksamhet här, och når ut i byar och tätorter. När Marie och hennes kollegor i mars fick beskedet att folkbildningen inte fick ske fysiskt blev de först lite ställda. Men när sedan direktiven kom att de skulle ställa om istället för att ställa in så var det bara att kavla upp ärmarna.

– Det som gäller för oss det är att lära oss de här digitala verktygen. Det sitter vi med varje dag nu och försöker få till, för det är inte så enkelt. Det finns ju så otroligt många lösningar. Man måste koka ner det och titta på vad det är vi kan använda med våra cirkelledare, säger hon.

Studieförbunden har speciella förutsättningar på så sätt. Marie har ett tiotal kollegor om man pratar om hur många som är anställda hos dem, men som hos alla studieförbund finns det sedan ett stort nätverk av cirkelledare som med sitt personliga engagemang bedriver folkbildning i hela länet. Det är en styrka, men när det gäller att snabbt ställa om till en digital verksamhet är det också en utmaning. Många cirkelledare här är över 70 år.

– Det är där problemet ligger. Hur ska de våga? säger Marie Rydberg.

Digital exkludering

Många av studiecirklarna har tagit ett uppehåll under våren, men några är igång. De ringer upp varandra genom Messenger, på sin vanliga tid, för att förkovra sig tillsammans i det ämne de har valt. Efter några gånger så har de flesta blivit lite varma i kläderna och vågar prova mer. De som är igång har berättat att det ändå fungerar ganska bra. Men det är som sagt många som går och väntar på att restriktionerna ska hävas, som längtar efter sina cirkelkamrater.

Att få igång alla studiecirklar går förmodligen inte, för om cirkelledarna är äldre och kan ha begränsad tillgång till teknik och/eller uppkoppling så gäller samma sak för deltagarna.

– De flesta har en dator eller en platta eller en smartphone men sen gäller det att man ska våga trycka på de här knapparna. Så vi har en jätteuppgift framför oss att få det här att fungera.

Västernorrland är bland de till ytan största länen i Sverige, men när det gäller folkmängd bland de minsta. Det betyder att det är glest mellan människor och stora avstånd. Den digitala omställningen kan därför ge extra mycket fördelar här. Jämfört med storstadsområdena är det längre avstånd, sämre kollektivtrafik och ett glesare utbud. Att då kunna ta del av folkbildning på distans vore värdefullt för många.

Musiken når fler

Marie Rydberg berättar också om deras musikverksamhet, som först såg ut att behöva ställas in men som sen har blommat ut på ett nytt sätt och nått än fler. Studieförbundet Vuxenskolan har tre musikhandledare anställda. Det finansieras av en stiftelse som heter De Gamlas Vänner som finns i Härnösand. Syftet med det är att sätta en guldkant på vardagen för de äldre, så de åker bland annat runt till äldreboenden, 17 besök i veckan närmare bestämt, för att spela och sjunga med de boende. Det ger både trivsel och minnesträning och är mycket uppskattat.

När det blev stopp för besök på äldreboenden satte de sig ner för att komma på hur de skulle kunna fortsätta att nå ut till de äldre. Lösningen blev livesändning tre gånger i veckan, boendecheferna hjälper till att koppla upp den som vill vara med.

– De kan sitta på paddan eller de kan chromecasta till tv:n. De kan se det hur många gånger som helst. Det är ju jättefint.

Även allmänheten kan se sändningarnalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, som nu alltså når fler än innan. Men livemusik på plats är ändå något särskilt, så i takt med att vädret har blivit mer tillmötesgående så har musikhandledarna även börjat ha verksamhet utanför äldreboenden, så att den som kan och vill får lyssna från balkongen eller från ett fönster.

Vill komma samman

De möjligheter och den kreativitet som flödar över internet nu sätter samtidigt ljus på värdet i det fysiska mötet. I det sociala, öga mot öga. Marie och hennes kollegor ringer runt till alla cirkelledare och föreningar, för att höra hur de har det och hålla kontakten. Det finns ett behov av att prata.

– Det är många som känner sig väldigt ensamma just nu. Den sociala biten är jätteviktig i studiecirklar, det är ju a och o. Så det här är bara ett komplement. Det kan aldrig ta bort den här riktiga, när man träffas och umgås socialt på en vanlig studiecirkel.

Förhoppningen är att höstterminen kan starta igång som vanligt. Men riktigt som vanligt blir det nog aldrig. En del av det positiva som har kommit ur vårens restriktioner kommer att finnas kvar, och en del förberedelser som hade varit bra att ha våren 2020 kommer att arbetas fram under kommande läsår.

– Om det skulle bli som normalt igen då blir det fysiska träffar, men då kommer vi anordna kurser i de här digitala verktygen, så att alla är rustade inför framtiden. Det är vår uppgift inför hösten att ordna så att vi blir bättre på det här.

Om det fortfarande skulle vara omöjligt att träffas så handlar digitaliseringen om folkbildningens överlevnad. I flera län har man redan behövt korttidspermittera anställda, dock inte i Västernorrland än. Finns det ingen verksamhet så finns det inga resurser. Så många som möjligt måste alltså slussas in i den digitala verksamheten om den fysiska verksamheten måste vänta. Men när tillgängligheten öka i ena änden så minskar den i den andra.

– Det är inte alla äldre som har uppkoppling. När man bor på landsbygden så är det svårt. Det är inte för alla ändå, den här digitala verksamheten, säger Marie Rydberg.


Sara Bref

2020-05-27
2020-05-27