En annan art kan synliggöra dina utmaningar

Att lära sig saker om sig själv kan vara det svåraste av allt. Möta en psykolog eller terapeut och gräva i nuet eller det förflutna, ta sig an det man helst vill glömma eller anta sina svåraste utmaningar. Ibland kan det vara lättare att få fram det som skaver eller läka det som gör ont genom att engagera en tredje part. Till exempel en häst.

Familjen Berggren faller isär. Bråken avlöser varandra och vardagens stress med jobb, skola, fritidsaktiviteter, matlagning och läxor ger inget utrymme att stanna upp och reflektera över vad det egentligen är som händer, och varför. Morgnarna är värst. Trots att klockan ställs tidigt blir det alltid stress, bråk och hårda ord, ytterdörren smäller igen allt ljudligare och det är som om själva huset drar en lättnadens suck när den sista familjemedlemmen vrider om nyckeln och trampar iväg till jobbet, med axlarna uppe vid öronen.

Att ta hjälp av en psykoterapeut kändes som att gripa efter ett halmstrå, men något måste bli bättre. Familjen måste må bättre.

Ingen i familjen Berggren är hästvan, varför det kändes lite märkligt när terapeuten berättade att hela familjen skulle träffas ute på en gård för att under en timmes tid ägna sig åt hästassisterad psykoterapi. Väl där går de ut i hagen, ut till en hästflock som i godan ro ägnar sig åt det som hästar gör, det vill säga äter, umgås och vilar.

Bygg dina bekymmer

Terapeuten ber familjen iscensätta en typisk morgon. Några träbommar blir köksbordet, plastkoner får visa var det hett eftertraktade badrummet är och ytterdörren enas familjen om att den symboliseras av en taggig buske lite längre bort. Det går lite trögt, ”teater är inte deras grej”, men snart kommer de igång och det är faktiskt lite skönt att få ur sig saker nu när det egentligen inte är stressigt alls.

Kvinna med en häst vid sin sida

Katarina Lundgren. Foto: Roland Gudinge, MoodFrames

Några av hästarna går därifrån men ett par är nyfikna och vill vara bland människorna. Eller rättare sagt bland barnen. De vuxna går de undan från, en liten vit ponny lägger till och med öronen bakåt, ser sur ut och nafsar i luften en gång. När ponnyn sen ockuperar badrummet precis när förste man måste borsta tänderna för att hinna iväg är grälet ett faktum. Men det var ju den jävla hästen som förstörde hela dagen!

Lyfts fram i ljuset

Terapeuten, som alltid har sällskap av en person som är expert på hästarna, iakttar vad som händer, ställer följdfrågor och ber familjemedlemmarna att reflektera över vad som händer och varför. Varför vill aldrig hästarna vara bredvid de vuxna?

– Hästarna ger ju jättesnabb feedback. Om du klampar på och är burdus så kommer hästarna att reagera på det, säger Katarina Lundgren, som arbetar både lokalt, regionalt och internationellt med hästassisterad terapi och forskning kring det.

Barnen har ju vant sig och utvecklat strategier för det här. Den ena blir tyst, försöker förebygga krångel och snabbar på. Den andra blir arg, ledsen, har fått fel yoghurt och hittar inte sin läxbok. Hästarna anpassar sig inte på det viset. De tar inte hänsyn till hur det kommer vara ikväll eller hur det var igår. De reagerar på det som händer nu och gör du annorlunda nästa gång så reagerar de på ett annat sätt.

– I relationen med människor projicerar vi på båda hållen. Hästarna gör ju inte det, de står helt utanför det.

Två kvinnor sitter på stolar i en hästhage, ser glada ut och kramas. En svart häst står poch vilar alldeles intill, i bakgrunden syns flera personer.

Foto: Katarina Lundgren

Terapeuten å sin sida får se sin eller sina klienter i aktion. Istället för att bara samtala så gör man sakerna, målar upp problemen och försöker hitta lösningar.

– De får se hur den här personen agerar, hur de använder resurser, hur de närmar sig andra levande varelser, hur de relaterar, hur de problemlöser, hur de hanterar sina känslor när det händer. Materialet blir så mycket rikare för terapeuten och upplevelsen blir så mycket starkare för klienten.

Med hästen som assistent

Katarina Lundgren har grundat den internationella organisationen MiMer Centrelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, där forskare och praktiker samverkar för att utveckla och lyfta fram hästassisterad psykoterapi. Hon är dessutom, via sitt företag Live the Change, projektledare för leaderprojektet HorsHublänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, där Kävlinge kommun är projektägare. Projektet lockar intresserade psykologer, socionomer, lärare, coacher, hästexperter och andra som vill arbeta med den här typen av praktiskt upplevelsebaserat lärande tillsammans med hästar. HorseHub hjälper dem att hitta varandra, bilda team och stöttar under startprocessen.

Katarina Lundgren hjälper till att utbilda deltagarna, tillsammans med Dr Emily Kieson från Oklahoma som i sin avhandling fokuserade på komparativ psykologi med inriktning på häst-människa interaktion.

– Det handlar mycket om att ge folk de verktyg de behöver. Både ren kunskap om häst och hästvälfärd men också hur man gör det här jobbet. Hur gör man hästassisterad intervention? säger hon.

En kvinna med keps och långt mörkt hår i en fläta håller en plastkon och en brun häst nosar i.

Foto: Katarina Lundgren

Den här typen av terapi är inte så vanlig i Sverige ännu, ofta kan reaktionen vara att ”ja, det är ju bra att vara i stallet, lära sig ledarskap och umgås med djur”. Eller så tror man att det handlar om att ”gulla lite med hästar och gråta ut i manen”. Katarina är noga med att poängtera att en seriös aktör alltid har med en psykolog, psykoterapeut eller liknande när det gäller terapi/psykoterapi. Människor som har kompetens inom humansidan som gör sitt vanliga jobb men tillför dimensionen av att jobba med häst. Här behöver branschen stramas upp för att kunna bli tagen på allvar.

– Det är ett jätteproblem tycker jag. Du behöver inte ens vara terapeut för att säga att du erbjuder hästassisterad terapi. Så det håller vi på med också, att uppfostra fältet lite.

Kommunikation och relationer

Familjen Berggren är fiktiva, men de är ett exempel på hur det kan gå till praktiskt under en terapisession. Katarina och hennes kollegor runt om i världen träffar personer med trauma i bagaget, personer med autism, depression eller företagsgrupper där man ska lära sig att kommunicera bättre. Någon kanske behöver promenera med en häst, någon behöver träna på fysisk beröring eller har nytta av rytmen som uppstår när du sitter på ryggen på en häst som rör sig. Hästen kan gestalta ditt dåliga samvete eller tvinga dig att reflektera över ditt kroppsspråk.

Katarina menar att hästen är som gjord för att kunna hjälpa oss. Den inbjuder till problemlösning, flocken ger tillfällen till reflektion över relationer och om en lös häst inte vill vara kvar hos dig så går den iväg.

– Du kan inte tvinga en häst att älska någon annan. Tvärtom får du massa tillfällen att arbeta med saker som att känna sig bortstött och lämnad och sådant. Hästar fungerar annorlunda på många sätt, vilket på ett så fantastiskt sätt knyter an till vad människor behöver jobba med, säger hon.

Forskningen om hästassisterad terapi ligger en bit efter, vilket MiMer arbetar för att ändra på. Frågeställningarna blir komplexa eftersom skillnaderna mot ett traditionellt besök hos en terapeut är så många: använda kroppen, vara utomhus, se sin terapeut i en annan miljö, träffa djur och interagera med dem och så vidare. Bristen på svensk forskning gör det också svårare att sälja in terapiformen till regioner och kommuner. Hästassisterad terapi är såklart dyrare per timme än vanlig terapi men Katarina, och den forskning som ändå finns, pekar på att resultatet blir bättre och mer bestående. Nu arbetar hon med att försöka få igång ett projekt för unga tjejer, i samarbete med en veterinärklinik, men problemet är att få finansiärerna att satsa.

– Vi är så kortsiktiga i samhället idag, vi vill ha kortsiktiga interventioner och quick fix. Sen om de kommer tillbaka spelar ingen roll.

Oslipat är bäst

Personer som är hästvana kan behöva ”programmera om sig” lite för att kunna lära av sessionen. Det blir ett annat sätt att tänka, att rikta blicken mot sig själv och reflektera över hur man själv reagerar och varför. Inte hur man ska få hästen att bete sig som man vill.

– Det handlar inte om att du ska göra något kring eller med din häst i uppfostrande syfte. Ju mer en häst beter sig som en häst desto mer värdefull är den i det här sammanhanget. Ju mer de lyssnar på människorna för att få direktiv, desto svårare är det att jobba med dem. Man vill att de har den här snabba feedbacken som en häst har när den är otränad i princip, det vill säga när en häst är en häst.

Katarina Lundgren menar att det går att dra paralleller till flera situationer där vi umgås med djur. Där vi ofta lägger mänskliga känslor på våra djur och tänker att det är dem det är fel på när vårt tålamod tryter eller när kommunikationen inte fungerar.

– Vad man än gör, om man skaffar valp eller går i hästassisterad terapi eller vad som helst, om man förstår att, ja, det handlar om att lära sig om valpen eller hästen och allt det här men framför allt är fokus vad man kan lära om sig själv.


Sara Bref

2020-09-28