Han forskar om – och för – kommunikation inom samverkansprojekt

Otto Hedenmo studerar kommunikationsprocesser. Som doktorand i forskningsmiljön Hållbar kommunikation ska han följa ett samverkansprojekt under flera år för att se hur kommunikationen påverkar arbetet, vilka former av kommunikation som gör vad och hur de används. Han tar del av in mailkonversationer, följer möten och noterar vad som skrivs i chattar.
– Kommunikationen är väldigt komplex och det gäller att definiera vilka olika roller de här formerna spelar i processen, säger han.

Leende man och solceller

Samtidigt som Otto Hedenmos forskning i sig handlar om kommunikation och samverkan så har den sitt ursprung i just det. Samverkansorganisationen Klimatrådet i Jönköpings länlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster ville få in mer forskning i sitt arbete, och parallellt med att den tanken föddes hade forskningsmiljön Medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping börjat diskutera liknande frågor med länsstyrelsen. Frågan hur kommunikationsforskning kan användas för att ytterligare effektivisera klimatarbetet blev central för projektet och det hela utmynnade bland annat i Otto Hedenmos doktorandtjänst.

Klimatrådet i Jönköpings län består av ett 60-tal aktörer och visionen är att länet ska vara ett plusenergilän år 2050, det vill säga vara självförsörjande på förnybar energi och bidra med ett överskott. Klimatrådet har funnits sedan 2011 och sedan dess har det hänt mycket. Man har till exempel elbussar i Jönköping och Värnamo, det finns betydligt mer sol- och vindkraft i länet och det praktiska arbetet mot målet 2050 pågår.

– Det är väldigt få organisationer som lämnar, och det är många som vill vara med i den här samverkan, säger Otto Hedenmo.

En het potatis

Som om inte samverkan och kommunikation var tillräckligt komplexa områden i sig så gör klimatfrågan det hela än mer mångbottnat. Samtidigt är klimatfrågan ett metaproblem och därmed självskrivet för att samverka kring.

– Det är ett problem som är för stort för att peka på en enskild ansvarig och för stort för att peka på en enskild att lösa projektet. Det är ett projekt som kräver samverkan, man måste lösa det ihop.

Otto Hedenmo tittar just nu på kommunikativa praktiker i klimatsamverkan. Vad kännetecknar kommunikationen, hur kommunicerar aktörerna från början till slut i enskilda projekt, vad spelar innehållet för roll i de olika kommunikationsformerna?

Han är nu inne på sitt andra år som doktorand och datainsamlingen pågår för fullt. När analysen så småningom är gjord och han kan presentera resultat kommer de förhoppningsvis kunna förbättra samverkan i Klimatrådet ytterligare, men även ge ett värdefullt bidrag till samverkansforskningen och praktiskt kommunikationsarbete i samverkan generellt.

– Jag tänker att pratar man kommunikativa möjligheter, eller framför allt kommunikativa barriärer, så tror jag att vetskapen om sådana kan göra att man förändrar sättet man samverkar på.

Det är inte säkert att samverkan som sådan blir mer effektiv men kanske kan man genom ett annat sätt att kommunicera undvika att hamna i faser av stagnation. Tidigare forskning visar dels på hur mycket arbete som faktiskt krävs för en lyckad samverkan, vissa forskare ifrågasätter till och med om det alls ska göras, och man har också konstaterat att problem som finns i samverkan lokalt även finns i samverkan globalt. Frågeställningarna går att skala upp.

En heterogen grupp

Klimatdiskussionen rymmer både dem som vill lösa problemet genom att skala ner och dem som vill lösa det genom att modernisera. I Klimatrådet sitter representanter från en bred palett partier där klimatfrågan står olika högt på agendan och en rad olika branscher och yrkesgrupper. Frågan i sig rör upp känslor och beslut som kan påverka på såväl organisations- som individnivå. Åsikter om hur klimatfrågan uppfattas och hur frågan ska bemötas kan därför skapa samverkanshinder men beroende av hur processen ser ut ges också möjligheten att närma sig en gemensam lösning. På såväl global som nationell och regional nivå ligger vi efter i klimatarbetet, fler gemensamma lösningar kan bidra till det.

– Förhoppningsvis kan jag utifrån de här enskilda projektprocesserna som jag följer peka på hur sådana här typer av spänningar visar sig i kommunikationen och hur de hjälper till att dra ett projekt åt rätt håll eller om det finns faktorer i det som gjorde att det stagnerade eller avslutades, säger Otto Hedenmo.

 

Sara Bref

2020-10-23