Axel Lundberg & Jonathan Lennström, Strategic Entrepreneurship programme, Minor Field Studies, Philippines

MFS Reseberättelse

Den kalla, mörka februarimorgonen till trots var spänningen och förväntan i luften påtaglig när vi lämnade Landvetter Flygplats mot sydligare breddgrader. Vår destination för resan var Filippinernas huvudstad, Manila. Förberedelserna för resan hade börjat redan ett halvår tidigare då vi hade vår första kontakt med vår partnerorganisation på plats. I januari genomförde vi också den obligatoriska förberedelsekursen på SIDAs huvudkontor i Härnösand, så det kändes väldigt exalterande att äntligen vara på väg.

Vi är två mastersstudenter från Jönköpings Internationella Handelshögskola som har pluggat ”Strategic Entrepreneurship”. Redan innan vi fick upp ögonen för MFS var vi fast beslutna att skriva om ett ämne som låg oss båda nära till hjärtat, nämligen socialt entreprenörskap. Även om definitionerna är många handlar det kortfattat om inkomstgenererande företag som med hjälp av sina ekonomiska aktiviteter adresserar sociala utmaningar i samhället. När vi fick höra om MFS genom ett internt emailutskick på skolan kände vi genast att vårt ämne lämpar sig särskilt väl i utvecklingsländer, där socialt entreprenörskap har potential att lösa många av de samhällsproblem som staten och andra institutioner ofta inte hanterat på ett adekvat sätt. Via ett relativt spontant email till svenska ambassaden i Bangkok fick vi kontakt med ”the Institute of Social Entrepreneurship in Asia” (ISEA), som har sitt kontor i Manila - och till vår stora tacksamhet var de öppna att bli vår partnerorganisation på plats. Efter några skypesamtal med ISEA innan avresa formades ett lite mer specifikt syfte med vår uppsats och det landade i att kika närmare på hur ”ekosystemet”, dvs det kringliggande supportsystemet, kan assistera dessa sociala företag att utvecklas och växa och därigenom öka sin påverkan i samhället.

Filippinerna befinner sig i en period präglad av väldigt stark ekonomisk tillväxt med i snitt 6,5% årlig BNP ökning de senaste fem åren. Dock är det skrämmande påtagligt att denna positiva utveckling mestadels gynnar den övre delen av samhällsskiktet. Filippinerna överlag, och Manila i synnerhet, upplever enorma klyftor mellan rika och fattiga. Jämställdhet och fattigdom är fortfarande kolossalt utbrett i samhället, och är något som inte går att undvika att notera när man strosar runt i huvudstaden. För att skapa oss en djupare förståelse för dessa sociala problem tog vi oss tid att engagera oss i olika typer av aktiviteter. Exempelvis spenderade vi en dag med ett privat initiativ som heter ”True Manila”, där ett 100-tal gatubarn i en av stadens många slummar varje dag förses med mat, får tillgång till hygienartiklar, och skickas till skolan. Dessa smutsiga, smått kaotiska levnadsförhållanden var i knivskarp kontrast till affärsdistriktens rena gator och skinande skyskrapor bara någon kilometer därifrån. Vi passade också på att göra en dagsutflykt tillsammans med ett socialt företag till småskaliga farmar på landsbygden där bönderna och dess familjer kämpade väldigt hårt med det lilla de hade. För oss var det väldigt betydelsefullt att engagera oss även utanför de obligatoriska intervjuerna då det gav oss en mer personlig och nyanserad bild av utmaningarna som sociala företag försöker påverka.

På grund av rådande situation finns det ökande förhoppningar om att det privata näringslivet, däribland sociala företag, kan vara en viktig ingrediens att förbättra levnadsvillkoren för fler i landet. De flesta sociala företag i landet fokuserar på att adressera problem som rör fattigdomsbekämpning, både i städerna och på landsbygden. De senaste åren har just socialt entreprenörskap i Filippinerna fått mer uppmärksamhet, vilket gjorde det till en väldigt intressant tidpunkt att forska på detta område.

Även om valet av just Filippinerna skedde på ett någorlunda slumpartat sett blev vi under tidens gång fast övertygade om att vi hade hamnat helt rätt. Samarbetet med vår partnerorganisation, ISEA, fungerade utmärkt och de var otroligt hjälpsamma med att använda sitt existerande kontaktnät för att identifiera lämpliga intervjuobjekt för vår studie. Utöver det fick vi tillgång till arbetsytor i anslutning till deras kontor på Ateneo University i Manila. Något som också underlättade vår studie var att samtliga vi hade kontakt med kunde prata flytande engelska. Detta gjorde processen betydligt mer effektiv och bidrog till att vi under vår tid i Manila kunde genomföra ett 20-tal intervjuer med dels entreprenörer samt olika aktörer inom ekosystemet.

Men kanske mest slående under vår vistelse var hur enormt tillmötesgående, vänliga och nyfikna alla var som vi mötte. Allt ifrån uber-förare, Abigale på det lokala bageriet, de två kusinerna på ett närliggande co-working space, och den indiska mästerkocken Sagi, till samtliga våra intervjuobjekt, gjorde våra två månader helt oförglömliga tack vare deras glädje, passion och drivkraft. Vi tror att en starkt bidragande orsak att vi lärde känna så många ”locals” var att vi valde bort turiststråken och expat-områdena i centrala Manila, och istället bosatte oss i stadelen Quezon City. Boendet löste vi genom Airbnb i ett bekvämt och säkert lägenhetskomplex där vi hade bra faciliteter med gym, pool etc. Men precis runt hörnet hade vi tillgång till väldigt lokala, enkla matställen där vi ofta plockade upp en middag för runt 150 peso (ca 20kr) för två personer. Överlag var det en låg kostnadsnivå i landet och stipendiepengarna från SIDA kändes väl tillräckligt för att täcka våra utgifter. Exempelvis kostade ett SIM-kort på Global med 8gig data 150kr per månad och Uber/Grab-resor på en timme gick på 50-60kr, vilket osökt leder oss till det absolut mest negativa med Manila, nämligen trafiken. En till synes kort sträcka på under 10 kilometer tog ofta över en timme att genomföra. Till en början ledde det till mycket frustration men man inser snabbt att det finns väldigt lite man kan göra åt det förutom att planera i god tid och utnyttja tiden så väl som möjligt.

Även om vi fattade starkt tycke för Manila försökte vi på helgerna fly betongdjungeln och söka oss ut i den fantastiska natur som finns i landet. I närområdet gjorde vi utflykter till Zambaleskusten, surfmeccat La Union samt den majestätiska vulkanen Mt Pinatubo. Eftersom vi var där under påskveckan passade vi även på att ta oss ner till paradisöarna i Palawan som ligger i sydvästra delen av Filippinerna. Utan att tveka är det absolut ett av de vackraste länderna vi har besökt, och de otroligt välkomnande människorna förhöjde alltid upplevelsen ytterligare.

När vi nu tänker tillbaka på vår MFS upplevelse är vi fantastiskt nöjda med i stort sett allting. Trots Manilas dåliga rykte och ständiga varningar om hur farligt det är gillade vi staden skarpt. Utan att ta några onödiga risker spenderade vi vår tid i staden nästintill som hemma i Sverige. Vi tog oss fram till fots, med jeepneys, bussar och taxibilar (framförallt Uber och Grab, men även vanliga), och vi kände oss alltid säkra, oavsett tid på dygnet. Kanske hade vi tur att inget hände, och möjligtvis hade upplevelsen varit annorlunda om vi inte hade varit två relativt storväxta killar. Dock tror vi mycket bottnar i hur man beter sig mot sina medmänniskor. Vi visade alltid stor respekt och nyfikenhet mot alla vi mötte, och i gensvar fick vi ett otroligt positivt bemötande tillbaka. Även om Manila i sig kanske inte kommer vinna några skönhetspriser närmsta tiden finns det mycket att utforska, men framförallt, som så ofta, är det människorna vi kommer att minnas med störst glädje. Att spendera två månader i ett land i ett annat syfte än att vara en turist gav oss en helt annan inblick i samhället. Vi lärde oss så mycket av de inspirerande entreprenörerna vi mötte, men ofta var konversationer med taxichaufförer väl så minnesvärda. Vi tog också med oss en mängd nya perspektiv hem tack vare allt vi fick uppleva. Bara en sån grej som dörrvakten på det lägenhetskomplexet där vi bodde, som varje dag gick runt med ett stort entusiastiskt leende på läpparna och hurrade till varje gång vi kom. Samtidigt, efter att vi lärde känna honom bättre, fick vi veta att han jobbar 12 timmar om dagen och har ledigt endast 1 dag varannan vecka för en väldigt torftig lön. Hans stora motivation till allt slit var familjen som han spenderade tid med så snart han fick ledigt. Han ville ge sina barn en utbildning och goda chanser i livet, och vi hörde likande historier från många andra. Ett annat exempel var de otroliga bönderna vi träffade på landsbygden som trots sin knappa tillvaro var väldigt stolta, muntra personer som var upprymda att få visa oss deras livsstil och traditioner.

När vi tänker tillbaka på om vi kunde att gjort något annorlunda med vår process hade det nog varit att ha skrivit mer på uppsatsen innan avfärd. Intervjuerna var väldigt tidskrävande, dels på grund av trafiken men också för att vi ofta fastande i intressanta konversationer, och dessutom kände en viss distraktion av att vara i ett spännande, främmande land. När vi inte hade intervjuer skrev vi literturstudie, metodologi osv. Dock blev vi rätt så splittrade och det hade varit positivt att kunna fokusera än mer på intervjuerna när vi var på plats.

Om vi reflekterar över vårt uppsatsämne lämnade vi ändå landet med en optimistisk tro på framtiden. Även om landet har enorma utmaningar att tackla kände vi en ökad tilltro till att entreprenörer kan spela en viktig roll i att höja levnadsstandarden för många av de som är marginaliserade. Det verkar som att alltfler söker sig till socialt företagande där en givande karriär kan kombineras med att göra livet bättre även för andra. Det känns väldigt hoppfullt.

Vi är båda otroligt tacksamma över möjligheten att få vara med om denna upplevelse och vi skulle utan att blinka rekommendera detta till alla som överväger att söka. Som ekonomistudenter var vi väldigt underrepresenterade under förberedelsekursen i Härnösand. Dock är vi helt övertygade om att det finns en uppsjö av forskningsområden inom ekonomi som lämpar sig väl för en MFS studie, och vill därför propagera lite extra för ekonomer att söka.

Under vår tid i Manila förde vi en blogg med namnet www.themanilatheory.wordpress.com. Titta gärna dit för mer spännande historier från vår MFS resa.