ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

När konkurrenter lär sig genom samverkan

En av de vinnande uppsatserna i årets uppsatstävling var Spänningen mellan samverkan och konkurrens – En studie om förutsättningarna för utveckling av kommunikation och ömsesidigt lärande. Författaren Christina Overå har undersökt frågeställningar kring hur vi ska utveckla ett framtida lärande inom en organisation där parterna i vanliga fall är konkurrenter, något hon ställs inför i sin egen yrkesroll.

Christina Overå

– Jag menar att det finns en relevans gällande hur lärande inom sammansatta organisationer i projektform utvecklas, eller stagnerar, och idag finns få motsvarande studier. Att arbeta i projektform och att samla kompetens oberoende av organisatorisk tillhörighet blir allt viktigare eftersom det sker en specialisering inom organisationer och företag med allt mer nischad kompetens, vilket ökar behovet av att samverka för att lösa framtidens utmaningar, säger hon.

I uppsatsen har hon intervjuat parterna i två projekt, där båda har inneburit att en beställare har anlitat två konkurrerande företag för att utveckla nya lösningar inom ett tekniskt område. Samarbetet, och det ömsesidiga lärande som man hoppades skulle komma ut av det, skulle kunna utveckla hela branschen och skapa nya arbetssätt.

Fråga var om – och i så fall hur – konkurrenssituationen påverkade lärande.

– Lärande är i sig självklart drivande för ett företag för att förvärva konkurrensfördelar, men jag uppfattar att få företag tar risken att avstå från att delta i ett större utvecklingsarbete om valet står mellan att dela ny gemensam kunskap i samverkan jämfört med att behålla ”gammal” kunskap internt för att bevaka sin position inom en nuvarande marknad. Framtidsutvecklingen sker ju oftast inte heller inom ett enskilt företag utan drivs av kunderna. När fördelarna med samverkan blivit uppenbara menar jag att konkurrenssituationen inte påverkar lärande negativt, eftersom individernas motivation är så stark att detta i sig utgör drivkraften i lärandeprocessen, säger Christina Overå.

Fyller på sin kompetens

Overå har under arbetet mot sin masterexamen i pedagogik arbetat och studerat parallellt och tidigare under sin utbildning har hon behandlat just möjligheter och förutsättningar för yrkesarbetande studenter. Nu går hon vidare i sin yrkesroll, och kan ta med sig erfarenheter från resultatet av sin studie men även av uppsatsskrivandet i sig.

– Först och främst, att studera och arbeta med en uppsats skapar verktyg för att hantera svåra frågor på ett strukturerat sätt, det tar jag med mig in i arbetet för att lösa faktiska arbetsuppgifter. Jag har genom arbetet med uppsatsen fått en större förståelse för både organisationers och individers drivkrafter, vilket ger en möjlighet att skapa starkare projektorganisationer och här kommer jag speciellt lyfta fram individens behov av motivation i form av individuell utvecklingen, även i de fall organisationen upplevs som stor och opersonlig.

Om någon idag kanske höjer på ögonbrynen åt en student som befinner sig mitt i arbetslivet så kommer det bli mer och mer vanligt. De som inte fyller på med ny kunskap genom livet kommer att begränsas av det.

– I takt med att kraven inom arbetslivet blir allt högre, samtidigt som arbetsmarknaden förändras i allt snabbare takt, så tror jag att det inte längre kommer att vara möjligt att hålla kvar tanken att bara ha en utbildningsperiod tidigt i livet, säger Christina Overå.

Här kan du läsa Christina Overås uppsats.PDF

 

Sara Bref

2019-09-26
ENCELL
2019-09-26
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information