Där sömnad, sammanhang och svenska lyfter varandra

I ett av centrala Luleås äldsta hus, strax intill kyrkan, hittar man Sömnadskollektivet. Här möter skräddarens traditionella hantverk den heta återbrukstrenden. Här hittar några personer tillbaka till arbetslivet samtidigt som några andra finner sin plats i ett nytt land. Ut genom dörren kommer lagade vinterjackor, sirliga grönsakspåsar och framtidshopp.

Gunnel Mörtlund

Allt började för några år sedan när Anna Heikki i Luleå bestämde sig för att ge en person möjligheten att arbetsträna i hennes företag Kläder & form. Mannen som kom tog med sig ett stort hantverkskunnande när det gällde kostymer och kavajer, och en mycket knagglig svenska. De båda hade i början svårt att kommunicera med varandra, men idén föddes att starta ett socialt företag för att fler skulle kunna lära av varandra genom att arbeta tillsammans på det här sättet.

Med hjälp från bland andra Regionen, Coompanion och Arbetsförmedlingen kunde det som nu kallas Sömnadskollektivetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster dra igång.

– Affärsidén bygger på två ben. Arbetsträning är en stor viktig del i vår affärsidé och skrädderi är den andra delen. Och båda måste fungera, säger Gunnel Mörtlund, som då arbetade som affärsutvecklare på Coompanion och nu är ordförande för Sömnadskollektivet i Luleå.

Händernas kunskap

Verksamheten har utvecklats och i dagarna anställer de sin sjätte person. Från att ha kommit till Sverige och ha stått långt ifrån arbetsmarknaden så slussas personer in i arbetsträning hos Sömnadskollektivet och får jobb där. Kunskaperna en skräddare eller textilarbetare har med sig från sitt hemland finns ofta inte på papper, och ganska snart har de alla blivit varse att i Sverige är det dokumenterade kunskaper som gäller.

Inne i lokalen samsas trasiga vinterjackor med insamlad hemtextil och, precis just nu, en stor laddning reklamerade skoterhandskar som ska fixas till på uppdrag av ett företag. De som arbetar här lagar blixtlås, syr in balklänningar och fixar till favoritkavajen. Men de producerar också nytt. Återbrukade lakan och gardiner blir väskor och ryggsäckar genom Amals flinka fingrar.

En favorit är deras frukt- och grönsakspåsar. Där framsidan av påsen är sydd av gamla spetsgardiner och baksidan är solitt tyg.

Träna på ett arbete

På ett rullande schema kommer personer som arbetstränar till lokalen. Någon hjälper till att sprätta, en annan kan sy påsar eller ta emot kunder som ska hämta sina beställningar. Allt utformas efter var och ens erfarenheter och fallenheter. Här gäller det att ha kunskap om vad som får människor att växa. Vad som kan ta någon från ett långvarigt utanförskap och en frustration över ändlösa arbetsmarknadsåtgärder till anställningsbarhet.

Tre personer vid ett bord fullt av textilier. Sömnadskollektivet i Luleå. 

Men även om verksamheten vilar på två ben så är det mycket mer som händer här inne.

– Det som känns väldigt roligt det är att de som är skräddare hos oss de kommer ju från andra länder och har haft svårt med svenska. De får hela tiden träna på svenskan för de som arbetstränar hos oss nu, de är från Sverige. De lär sig svenska när de ska hjälpa dem och visa och de som arbetstränar får lära sig sömnad av våra skräddare. Så det är som en vinna-vinna situation. Sharif som är utbildad lärare i skrädderi är en stor tillgång för de som arbetstränar och han får samtidigt träna på svenskan när han hjälper de nytillkomna in i verksamheten, säger Gunnel Mörtlund.

Återbruk, integration och arbetsträning, det borde vara bäddat för framgång. Men konceptet är annorlunda och vare sig finansiärer eller andra aktörer vet riktigt vad det är. Gunnel och hennes kollegor får förklara om och om igen.

I början hade de en kontaktperson på Arbetsförmedlingen, som visste vad den här typen av verksamhet innebar, men efter omorganisationerna får de nu träffa olika personer hela tiden. Det gör kontakten betydligt mer tungrodd och riskerar att göra att personer som hade passat in här missar chansen att få komma.

Behöver investera

Bankerna får inte heller riktigt grepp om den här typen av sociala företag som har arbetsträning som en del av affärsidén. Sömnadskollektivet har varit igång i några år, de kan utöka verksamheten, har en bra affärsplan och ligger rätt i tiden. De vill vara försiktiga med investeringar men skulle behöva uppgradera symaskinsparken. Småsummor i företagsvärlden men det har visat sig vara väldigt svårt att få lån. När Gunnel får sia om framtiden är ett system för hur den här typen av företag ska kunna få lån och växa den främsta faktorn för om de kan fortsätta.

– För oss i Sömnadskollektivet som har varit igång ett tag är det framför allt kapital. Att det finns någon slags struktur som hjälper till att utveckla dessa företag, och där behöver man också kunskap kring vad ett socialt företag är. Det är en sådan jätteviktig del för att vi ska orka fortsätta.

– Politiker från alla håll pratar positivt men det blir aldrig verkstad. Kapitalet finns aldrig, det har man pratat om i hundra år! Det går inte att jobba så här, bara på ideell basis. Att folk som brinner för det här, som vi gör i vår styrelse till exempel, gör så mycket ideellt, det fungerar inte i längden.

Sömnadskollektivet är ett tillverkningsföretag och de som kommer dit för att arbetsträna slussas direkt in i produktionskedjan på olika sätt. En del blir kvar och får anställning, några fortsätter till andra jobb eller studier. Omorganisationen av Arbetsförmedlingen och utsikten att åtgärder för de långtidsarbetslösa ska läggas ut på flera olika matchningsföretag ger en oro för hur det kommer att fungera i framtiden. Risken är att små verksamheter av den här typen hamnar i skymundan och glöms bort.

– Det här är en väg som inte passar alla men passar många. Man måste kunna ha många verktyg i sin arsenal för att kunna få tillbaka folk i arbete. Inte EN tanke eller EN lösning. Vi är ju olika som människor och vi ska ha rätt att vara olika och vi kan komma tillbaka från ett utanförskap på olika sätt, säger Gunnel Mörtlund.

 

Sara Bref

2021-02-23