Historiekommunikation på High Chaparall

Forskarna Tobias Samuelsson och Carl-Johan Svensson undersöker i ett nytt forskningsprojekt hur en vilda västern-temapark i de småländska skogarna förmedlar historia till skolbarn.

Mitt i Småland ligger det något så oväntat som ett litet stycke vilda västern, High Chaparral. Det som på mitten av 1960-talet började med ett western-fort byggt av gamla telefonstolpar, av entreprenören Big-Bengt Erlandsson (1922-2016) för att underhålla kunder och affärsbekanta, är idag en välbesökt temapark. Parken har nu cirka 250 000 besökare årligen – och har två år i rad, 2017 och 2018, framröstats som Nordens bästa temapark för barnfamiljer, före bland annat Legoland.

Edutainment populärt

Men High Chaparral är mer än bara en plats för nöjen för barn och vuxna som älskar vilda västern. Det är även en historiekommunicerande plats, med fler besökare än Historiska Museet i Stockholm. Både marknadsundersökningar och forskning pekar på att föräldrar vill att barnen ska lära sig saker även på fritiden. Edutainment (ett teleskopord från engelskans education och entertainment) har blivit allt mer populärt. Underhållning som skapats med, eller i alla fall används i, undervisande syfte. Kolmårdens djurpark kallar sig exempelvis för ”Sveriges häftigaste klassrum” och nöjesfältet Gröna Lund har anordnat en så kallad ”edutainmentdag”, där skolelever fått lära sig mer om bland annat teknik och fysik genom parkens olika attraktioner.

Satsar på lärande

Även High Chaparral har på senare år satsat på mer lärande. De har som målsättning att när man kliver in i parken så ska man också kliva in i 1870-talets USA. Även den svenska emigrationen till Amerika är ett tema som numera syns i parken. Till exempel kan besökarna sedan några åt träffa ”nybyggaren” Sven-Erik, som bland annat berättar mer om amerikaresan.

- Det ligger i tiden. Att High Chaparral har suttit och klurat och kommit fram till att de måste ha lärande inslag är inget märkligt.

Man känner av - vad vill föräldrar ha, säger Tobias Samuelsson, professor i samhällsvetenskap på Högskolan för lärande och kommunikation, som tillsammans med Carl-Johan Svensson, lektor i historididaktik vid samma skola, just nu forskar om High Chaparral som historieförmedlare.

Nybyggare på High Chaparall

Nybyggare på High Chaparall

Finansierat av Riksantikvarieämbetet

Forskningsprojektet High Chaparral, historiekommunikation och formell/informell utbildning, finansierat av Riksantikvarieämbetet, syftar till att undersöka hur en kommersiell miljö inriktad på förmedling av historia och kulturarv används av skolor och hur skolelever relaterar till historien.

Forskarna har bland annat gjort intervjuer med ledande personer från High Chaparral, men huvudfokuset ligger på skolklasser som besöker parken. Som en del av verksamheten erbjuds nämligen utbildningspaket med historiskt fokus till skolor i årskurs 4–6.

- I den här studien så är det tydligt fokus på de besökande skolbarnen, men även på själva parken och deras ambitioner, hur det har formats, hur de har jobbat med just historia och autenticitet, säger Tobias Samuelsson.

- Kärnan i det är ändå att det är någon slags formell verksamhet, skolan, som här möter den här informella kulturarvsförmedlaren, hur ser det mötet ut, säger Carl-Johan Svensson.

Annie Oakley är en av personerna från vilda västern som barnen kan träffa på High Chaparall

De båda forskarna följer med ett antal skolklasser som besöker parken för att observera barnen.

- Vi har följt med olika skolklasser som besöker parken för att se vad som händer under en dag, vad får de med sig, vad gör de, vad händer, vad tar de till sig, säger Tobias Samuelsson.

- Det är intressant att man på de här få besöken vi följer med ändå ser vissa saker, saker som upprepar sig till exempel. Man tänker sig att besöken ska se ganska olika ut men det finns vissa gemensamma drag ändå, säger Carl-Johan Svensson men han påpekar också att det är lite för tidigt att dra några slutsatser.

Flera olika ämnen

Hur besöken sedan följs upp av de olika skolorna är inget som Tobias Samuelsson och Carl-Johan Svensson egentligen tittar närmare på, men det förekommer ändå att de får inblick i det.

- Den senaste gruppen vi träffade var väldigt tydliga med att detta måste vi följa upp och ta fasta på. Dels i historieämnet, men även inom andra inslag i utbildningen. Fysikaliska fenomen till exempel: ”det här kugghjulet, hur det fungerade, det måste vi prata om i klassrummet sen”. Så de tar ju upp olika trådar, säger Tobias Samuelsson.

Många av besöken trycker mycket på just lärande, som kan vara många olika saker. Det kan vara ren fakta men även till exempel förståelse och färdigheter.

- De vaskar guld, kastar yxor, skjuter pilbåge, lär sig att göra upp eld och andra typer av färdigheter, säger Carl-Johan Svensson.

Museer inte de enda historieförmedlarna

Hur kommer det sig då att Tobias Samuelsson och Carl-Johan Svensson har intresserat sig just för detta? Carl-Johan Svensson skrev sin doktorsavhandling om museer och debatter kring dem och Tobias Samuelsson har en bakgrund inom barndomsforskning och har bland annat studerat besök på barnmuseum, temaparker, nöjesparker och Science centers och båda har länge haft ett intresse för populärkulturella fenomen.

Museer har ju länge varit en av de traditionella arenorna för historiekommunikation

- Museer har ju länge varit en av de traditionella arenorna för historiekommunikation, mycket forskning har också bedrivits kring det, säger Tobias Samuelsson. Så när man diskuterar historieförmedling så är det nästan alltid de stora museerna och utställningarna det fokuseras på, trots att folk får sin historiekunskap från så många olika håll, fortsätter han.

Att Tobias Samuelsson och Carl-Johan Svensson kommer från två olika forskningsfält är ingen nackdel, tvärtom. För att få medel från Riksantikvarieämbetet är det nämligen krav på att forskarna i ett projekt ska komma från minst två olika institutioner eller discipliner.

- Det är för övrigt en av styrkorna med Högskolan för lärande och kommunikation. Att det är så enkelt och naturligt att samarbeta med folk som kommer från andra ämnesdiscipliner. På ett större lärosäte kanske man inte ens skulle träffa varandra, säger Tobias Samuelsson.

Foto: Patrik Svedberg
Publicerad i Me&JU nummer 3-2018.

2019-12-30