Innovationspolitik - är transformativ omställning verkligen möjligt?

En rapport producerad av forskare från Jönköping International Business School (JIBS) vid Jönköping University visar i vilken utsträckning Sveriges strategiska innovationsprogram (SIP) och liknande politiska initiativ utomlands kan förväntas leda till transformativ omställning.

- ­Det talas mycket om att de strategiska innovationsprogrammen (SIP) hjälper till att åstadkomma disruptiva, transformativa omställningar för att främja hållbarhet och framtida grön teknik-industri, men det är inte vad de ursprungligen utformades för, säger medförfattaren Christian Sandström.

I en ny rapport i uppdrag av Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, har JIBS-forskarna Christian Sandström och Jerker Moodysson, även vd på JIBS, studerat svenska strategiska innovationsprogram och jämfört dem med litteratur om hur industriell omvandling sker.

Författarna av rapporten, Christian Sandström and Jerker Moodysson.

Enligt Christian Sandström, har beslutsfattare gjort ett bra jobb med att få forsknings- och utvecklingsinitiativ mer intressent-orienterad, men där borde gränsen gå för våra förväntningar på innovationsprogram.

- Svensk innovationspolitik har utvecklats genom åren. Ursprungligen utformades SIP:arna för att föra universitetsforskningen närmare industrins behov. Genom att göra detta har beslutsfattare ökat relevansen för akademisk forskning sedan 2008 eftersom universiteten nu är mer anpassade till externa intressenter, förklarar Sandström.

Under de senaste åren har dessutom förväntningarna ökat gällande potentialen för dessa program att åstadkomma mer transformativa, disruptiva förändringar och att de också bör bidra till att lösa stora samhällsproblem.

- Fast om dessa program verkligen bidrog till transformativa omställning av disruptiv karaktär, skulle de behöva utformas med det syftet i åtanke. Eftersom det ursprungliga målet var att göra universitet och industriföretag mer sammankopplade vad gäller FoU och innovation, är de gamla industrijättarna och de etablerade aktörerna också de främsta mottagarna av dessa program.

För Christian Sandström är taxi-appen Uber ett klassiskt exempel på hur svårt det är att förnya sig inom en etablerad sektor. Från och med 2006 talades det mycket om hållbar transport i form av bilpooler och samåkning. Spolar vi fram till 2012 så dyker Uber upp på scenen. Det var en revolutionerande affärsmodell för att störa transportnormer och förordningar. Men vad hände då? Taxibolag och företag med intressen i etablerade transportmetoder strejkade. Så tillsynsmyndigheter hindrade Uber och tvingade dem att lägga ner sin ursprungliga modell och driva verksamheten i enlighet med reglerna för den etablerade taxinäringen.

- Detta är ett textboksexempel på så kallade ’regulatory capture’. Den institutionella förändringen som Uber försökte åstadkomma hindrades av särintressen. Det är naturligt att dessa företag vill skydda sina domäner, men det betyder också att de styr agendan för innovation och förändring.

När man tänker på SIP och innovationspolitik mer allmänt i termer av exempel som Uber, hävdar Sandström att det finns en uppenbar risk att SIP och relaterat innovationsstöd skulle gynna de nuvarande aktörerna snarare än den nya aktören. De etablerade aktörerna har ekonomiska och relationella resurser som gör dem väl positionerade för att använda politiken för egen vinning och därmed också hindra utvecklingen från att äga rum. Innovationspolitiken behöver vara mer uppmärksam på motståndet mot innovation än på det stöd de ger, eftersom stöd tenderar att hamna i dagens händer snarare än morgondagens.

Så, vad är syftet med denna rapport? Genom att belysa dagens innovationspolitik hoppas Christian Sandström att folk ska se den för vad den är och vad den realistiskt kan leverera.

- SIP:arna ska inte utvärderas med avseende på om de leder till transformativ omställning eller inte, eftersom de inte ursprungligen utvecklades för detta ändamål. Om du vill uppnå det är det ett helt annat och politiskt mycket svårare bollspel, avslutar Sandström.

Christian Sandström är för närvarande docent i innovationsledning vid Chalmers tekniska högskola. I augusti 2020 börjar han på JIBS som biträdande professor.

För mer information...

Läs rapporten här: Tredje generationens näringspolitiska program- kunskapsöversikt och problematisering.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Läs mer om rapporten i Jerker Moodyssons blog inlägg på Vertikals

2020-06-05
2020-06-05