Ny bok om funktionshinder och arbete under 1900-talet
Hur har arbetets alltmer centrala roll under 1900-talet kommit att påverka personer med funktionsnedsättning? Vilka skillnader fanns det mellan statssocialistiska samhällen i Öst och liberal-demokratiska samhällen i Väst? Den typen av frågor står i centrum för antologin som Radu Harald Dinu, lektor i historia vid Högskolan för lärande och kommunikation och Staffan Bengtsson, docent i handikappvetenskap vid Hälsohögskolan i Jönköping har publicerat.
Antologin, med titeln ”Disability and Labour in the Twentieth Century - Historical and Comparative Perspectives”, samlar tolv forskare från tio olika länder – som har undersökt vilka inklusions- och exklusionsmekanismer förvärvsarbete har skapat för människor med funktionsnedsättning.
Trots att arbete har löpt som en röd tråd genom funktionshinderforskningen har sambandet mellan arbete och funktionshinder inte beforskats ur ett historiskt perspektiv. Funktionshinder har även förblivit i utkanten av den etablerade arbetarhistoriska forskningen. Det saknas historiska och jämförande perspektiv som undersöker hur förvärvsarbete och andra former av informellt arbete har påverkat människor med funktionsnedsättning under 1900-talet.
- Även om funktionshindrade under stora delar av 1900-talet inte har varit en självklar del av arbetslivet, fungerade arbete i vissa sammanhang också som ett medel för integration och emancipation. Rehabiliteringen av funktionshindrade genom reguljärt eller skyddat arbete syftade både till att "normalisera" människor med intellektuella eller fysiska funktionsnedsättningar och till att utvinna ny arbetskraft under den ekonomiska expansionen efter andra världskriget i både Öst och Väst. Med vårt bidrag vill vi utmana flera antaganden som har dominerat inom både disability history och labour history, säger Radu Harald Dinu.
”Arbetsetikens avgörande roll”
Staffan Bengtssons kapitel tar avstamp i Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande från 1940-talet och diskuterar efterkrigstidens socialpolitiska ansträngningar att få ”partiellt arbetsföra människor” i arbete. Hans bidrag undersöker kommitténs ställningstaganden till funktionshinder, arbete och välfärdsstaten som skulle prägla den svenska funktionshinderpolitiken under efterkrigstiden.
Kommitténs rapport avslöjar arbetsetikens avgörande roll både i det svenska samhället och i beslutsfattarnas ambition att göra funktionshindrade till självförsörjande medborgare.
Radu Harald Dinus kapitel diskuterar hur synskadade skulle integreras i arbetslivet under statssocialistiska förhållanden. Som exempel tjänar de Synskadades Förbund i Rumänien, en intresseorganisation som försökte tillmötesgå de officiella förväntningarna på att förvandla funktionshindrade till produktiva medborgare.
Genom att betona de synskadades förmåga att övervinna sin funktionsnedsättning och arbeta, försökte förbundets medlemmar att bli erkända som fullvärdiga socialistiska medborgare. I det avseendet blev arbete, liksom i andra socialistiska länder, en central arena där funktionshindrade kunde formulera sin vision om jämlikhet, socialistisk moral och rättvisa.
Boken är släppt på förlaget Routledge.
Kontakt
- Universitetslektor i historia
- Högskolan för lärande och kommunikation
- radu.dinu@ju.se
- +46 36-10 1641
- Universitetslektor Socialt arbete
- Hälsohögskolan
- staffan.bengtsson@ju.se
- +46 36-10 1219