student

Konsensusbegrepp

Konsensusbegrepp

Omvårdnad anses vila på fyra konsensubegrepp (the meta paradigm of nursing) nämligen människa, hälsa, miljö och samskapande omvårdnad som även innefattar omvårdnadsaktiviteter.

Människa

En människa är en integrerad helhet där fysiska, psykiska och existentiella dimensioner är olika aspekter av helheten. Människan betraktas som unik, fri, aktiv och skapande av sitt liv med förmåga att göra val och ta ansvar. Att visa respekt för människans värdighet, integritet, självbestämmande och det sårbara är betydelsefullt för att kunna nå tillit, hopp, mening och ett lindrat lidande. Människan har också en social dimension vilket innefattar människans livssammanhang. Människan föds in i ett sammanhang med ett ömsesidigt beroende till andra där familj, närstående och för människan betydelsefulla andra inkluderas. Livssammanhanget består av omvärlden såsom till exempel arbete, skola och fritid. Då människan är i fokus för en omvårdshandling används ofta benämningen patient. När patienten får berätta sin historia och relationer till andra framträder personen.

Hälsa

Hälsa ses som ett helhetsbegrepp där människans fysiska, psykiska, existentiella och sociala dimensioner formar en helhet. Hälsa relateras inte enbart till frånvaro av sjukdom. Omvårdnadens mål är att stödja och stärka människans hälsa vilket också innebär att lindra
lidande. Hälsa relateras till känsla av välbefinnande och att kunna uppnå det som känns viktigt för människan. Hälsa och lidande är naturligt förekommande i människans liv.

Miljö

Miljö innefattar det samhälle, den kultur, de attityder och värderingar samt politiska och ekonomiska förhållanden och omständigheter som människan befinner sig i och påverkas av. Miljön innefattar också den fysiska miljö som finns runt människan, den fysiska vårdmiljön, vårdkultur och hälso- och sjukvårdens organisation och lagar.

Samskapande omvårdnad

Samskapande omvårdnad innefattar både vårdare, människa och praktiska omvårdshandlingar. Samskapande omvårdnad förverkligas genom en god kommunikation och relation mellan människan, dess närstående och vårdaren i syfte att få en delad förståelse för människans situation. För att kunna utföra omvårdnadshandlingar måste vårdaren beröras av människans situation och behandla människan individuellt men utan åtskillnad av något slag. Vårdarens
förhållningssätt och bemötande kännetecknas av öppenhet och följsamhet, en tilltro till människan och en vilja att vårda. Mötet mellan vårdare och människa ska ske med värdighet och respekt där vårdaren ska inta ett bekräftande förhållningssätt, visa engagemang, ta ansvar,
inneha kunskap och kunna lyssna in människans situation och behov. Vidare ska mötet kännetecknas av ett ömsesidigt ansvar och förmåga till reflektion. Den samskapande omvårdnaden beaktar människans egna kunskaper, värderingar, förutsättningar och hinder liksom vårdarens kunskap inkluderat erfarenhet, teori och forskning. Människan erbjuds att vara delaktig i sin egen vård och att tillvarata sina egna resurser för att uppnå hälsa genom att tillsammans med vårdaren skapa en ömsesidig plan med gemensamma mål. Via denna plan kan vårdaren utifrån omvårdnadsprocessen bedöma människans behov och resurser, identifiera omvårdnadsproblem, utforma realistiska mål samt föreslå och genomföra interventioner och utvärdera dessa.