Systemet för livslångt lärande finns redan – så kan vi främja det

Nästan alla röster som höjs säger samma sak: Vi måste ha ett system för livslångt lärande! Men vad säger en professor inom livslångt lärande om att det behövs ett system, och om det faktum att alla talar om det?

Cecilia Bjursell

– Vi har redan ett system för livslångt lärande. På ett sätt så trycker debatten verkligen på de stora behov som finns, där man tycker att det som finns inte är tillräckligt. Det man säger är ”det vi gör räcker inte”, å ena sidan. Å andra sidan har vi ett system för livslångt lärande och det systemet är i Sverige och i Norden ganska omfattande för vuxnas lärande, säger Cecilia Bjursell.

Forskningen och teorier kring livslångt lärande missas ofta när man diskuterar samhällets utmaningar, med kompetensbrist, utbildningsklyftor och karriärväxlingar. Frågan om livslångt lärande har diskuterats i mer än ett halvt sekel, men trots att det finns mycket kunskap används den inte i praktiken.

– Det är därför jag är rätt aktiv på bloggen, och i många andra sammanhang, för att föra fram hur det har sett ut historiskt och vilka perspektiv man kan ta på livslångt lärande. Ibland verkar det som att man i samhällsdebatten inte ens har funderat över vad man menar, man säger bara livslångt lärande. En del tänker kompetensförsörjning, en del tänker kurser på universitet. Det finns ett kompetensförsörjningsbehov och så förstår man att det måste till någon form av utbildning och lärande och så säger man ”vi behöver livslångt lärande”. Sen lämnar man det så. Där tycker jag att forskningen har väldigt mycket att bidra med.

Ny professur

Vid årsskiftet tillträdde Cecilia Bjursell som professor i pedagogik med inriktning mot livslångt lärande vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Cecilia har varit centrumledare för Encell sedan 2011, ett uppdrag som hon kommer att fortsätta med även framåt. Forskningsmiljön Livslångt lärande, som hon är vetenskaplig ledare för, är en tvärvetenskaplig grupp med tjugotalet forskare som tar sig an det livslånga lärandet från olika perspektiv. Ofta med social rättvisa som en ingrediens i forskningen.

Cecilia har själv två huvudområden, det ena handlar om äldres och livslångt lärande och det andra handlar om utbildningsledarskap.

– Det här med äldres lärande är en sak som har bubblat upp som väldigt intressant. Det berör frågor som samhället står inför. Intresset för äldres lärande stärks av de demografiska förändringarna, både i Sverige och i många länder runt om i världen, säger hon.

Inom äldres lärande håller Cecilia, tillsammans med några forskarkollegor, på med en sammanställning av forskning på området får att få ett nuläge. Det blir också ett avstamp för att gå vidare och se vilken forskning som behövs framåt. Äldres lärande är högintressant även internationellt och Encell är en stark grupp inom det området.

Varför väljer man inte ”rätt”?

Men tillbaka till systemet för livslångt lärande. En av nycklarna till att det system som faktiskt redan finns ska fungera bättre, menar Cecilia, är att förtydliga ytterligare vad behoven på arbetsmarknaden är och sedan ta reda på varför individer inte väljer att ägna sig åt det.

– Jag tror verkligen på en ökad förståelse för vad livslångt lärande är, det vill säga att det utgår från individen, och att man måste förstå varför individer väljer att engagera sig. Det tror jag gör att man kan få till saker och ting, säger hon.

Samtidigt är det viktigt att både det offentliga och näringslivet tar ansvar och tänker igenom hur de bäst kan stödja individerna, för att behoven ska mötas.

– Det som har hänt, om man ska vara lite kritisk mot begreppet livslångt lärande, så har det fört över lite ansvarstyngd på individen, snarare än på företag och samhälle. I och med att det handlar om individen och har individen som utgångspunkt så har det också blivit individens ansvar.

Tala till lärare på lärares vis

Under 2019 var hon medförfattare till en rapport från Vinnovalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och där blev glappet mellan industrins behov och individens eget val tydligt. Det saknas folk med kompetens inom data och it inom flera branscher, det finns tomma utbildningsplatser på till exempel yrkeshögskolan, men människor väljer inte den vägen.

Cecilia Bjursell hos Vinnova


Det gäller ändå att sitta still i båten och fundera över hur man bäst löser ekvationen. Och hur man bäst kommunicerar den lösningen. Cecilia tar ett exempel från skolans värld, där det pratas mycket om teknik, verktyg och digitalisering.

– Det attraherar inte lärare. Däremot skulle man mycket väl kunna intressera sig för digitala verktyg om man förstod effekten för vissa typer av studenter. Det är väldigt mycket fokus på teknik och teknikvokabulär snarare än vad kan den här tekniken göra för utsatta elever eller vad kan den göra för vår organisation eller i den här specifika frågan där vi har problem. Man borde inte fokusera så mycket på teknik utan på andra delar av våra liv där tekniken kan komma in och bidra.

Samma sak inom vården. Prata mindre om behovet av teknik och teknikkompetenser och mer om vad det betyder för människor, översatt i olika arbetspraktiker.

Mer än anställningsbarhet

En följd av att förståelsen för vad livslångt lärande är många gånger saknas i debatten är att diskussionen nästan helt kommer att handla om arbetsmarknadsfrågor. Individen reduceras lätt från medborgare till arbetskraft, även om Cecilia tror att väldigt många när det kommer till kritan inser att ett allt för snävt fokus blir väldigt kortsiktigt och kan låsa oss. Lärande sker på så många andra sätt, och på så många andra platser, än vid utbildningsinstitutioner eller på arbetet. Och det andra lärandet, det lustdrivna, icke-formella eller informella lärandet, bidrar till välmående, personlig utveckling och en bildning som spiller över på arbetslivet.

– För mig är de här gränserna konstiga, när man bara pratar om ett arbetslivsfokus. Om man ser på livslångt lärande, från 70-talet då Faure-rapportenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster kom och fram till nu, så har man hela tiden pratat om individ, arbetsliv, samhälle. De har funnits med som dimensioner i det här. Nu är det allt för snävt fokus på bara en av de tre.

Framåtblick för livslångt lärande

Vi har gått in i ett nytt decennium. Om tio år igen har det förmodligen hänt en hel del kring de frågor som vi brottas med nu.

– Idag pratar vi mycket om det statliga systemet, alltså nationens system för vuxnas lärande. Jag tror att vi kommer att se ännu fler aktörer på området än vad vi har idag, olika sorters aktörer, säger Cecilia.

Valideringsverktyget kommer att vara mer utvecklat, med nya sätt att bedöma och dokumentera kunskaper och erfarenheter.

– Jag tror också att vi kommer att se mer kortare insatser. Ett mer löpande deltagande i livslångt lärande.

Ett exempel som redan nu finns är så kallade nanokurser, som används på en del lärosäten. Kursen är bara två dagar, en stor skillnad mot det som akademin ofta menar med korta kurser idag, ofta 7,5 hp. Den flexibilitet i tid och rum som har kommit det senaste decenniet kommer att öka ytterligare framåt. Och forskningsarbetet står inte heller stilla.

– Jag uppfattar att det håller på att ske en viss ändring i synen på forskning. Vi är ju redan praktiknära här men att man ändå kommer att förtydliga kopplingen ännu mer till det som händer i samhället – och vilken roll ska vi som lärosäte ha i det, säger Cecilia.

Hon driver bloggen Collearn – collaborate and learnlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, tillsammans med sin forskarkollega Annika Engström. Där finns bland mycket annat tips på hur man kan få in det livslånga lärandet i sin egen vardaglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, något som Cecilia själv praktiserar och uppmuntrar sina kollegor i forskningsmiljön att göra. I år har hon till exempel tänkt sätta tänderna i ett datorprogram för analys av kvalitativ forskning.

– Jag ska utsätta mig för det verktyget igen och hoppas att jag den här gången kan lära mig att använda det.


Sara Bref



Arbetsförmedlingen har tillsammans med Google tagit fram en guide för att få in lärandet i vardagen. Cecilia Bjursell har funnits med som rådgivare i arbetet med guiden.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

2020-01-28
2020-01-28