Många utsatta barn upptäcks inte av samhället

En ny avhandling vid Hälsohögskolan på Jönköping University visar att många barn som far allvarligt illa inte kommer till den sociala barnvårdens kännedom. Trots att Sverige och många andra länder har åtagit sig att skydda barn genom Barnkonventionen, visar forskningen att systemet har stora brister.

Att upptäcka och hjälpa barn som far illa är en viktig uppgift för hela samhället. Enligt Barnkonventionen ska länder ha effektiva system för att identifiera och skydda dessa barn. I Sverige har verksamheter som möter barn och deras föräldrar en skyldighet att anmäla misstankar om att ett barn far illa till socialtjänsten. Även allmänheten uppmanas att anmäla, och barn och deras familjer kan själva söka hjälp.

- Det övergripande syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om barn som far allvarligt illa, samt om dessa barn upptäcks och sorteras vidare till social barnavård. Fokus ligger på två områden. Dels vad som utmärker barn som far allvarligt illa, dels vad som bidrar till sorteringen av dessa barn, när de aktualiseras samt när de bedöms vara i behov av vidare utredning inom den sociala barnavården, säger Torbjörn Kalin, doktorand på Hälsohögskolan och med en bakgrund som socionom i den sociala barnvården.

Drygt vart fjärde barn i studien uppger genom självskattning att de någon gång under tonårstiden har tecken på att farit allvarligt illa. Detta trots att en mycket strikt definition tillämpats av vad ett tecken på att fara allvarligt illa är. De barnen har i sin tur, på grund av sina svårigheter, oftare kontakt med olika instanser som exempelvis polis, hälso- och sjukvård och elevhälsa än vad andra barn har.

Systemet fungerar inte så bra som det borde

Omkring tjugo procent av barnen hade någon gång under tonåren kontakt med socialtjänsten, men färre än hälften av dessa hade själva rapporterat att de for allvarligt illa. Studien visar även att barn som lever med ensamstående föräldrar eller i fattigdom har större sannolikhet att orosanmälas till socialtjänsten. Flickor blir oftare föremål för utredning än pojkar, särskilt om de själva skattat att de far allvarligt illa eller lever i fattigdom. För pojkar minskar sannolikheten för utredning med stigande ålder och om informationen som kom till socialtjänstens kännedom handlar om beteendeproblem i kombination med försummelse.

Enligt avhandlingen så fungerar inte det svenska systemet för att upptäcka barn som far illa så bra som det borde. Många barn som verkligen behöver hjälp och skydd upptäcks inte. Samtidigt identifierar systemet oftare barn till ensamstående föräldrar och barn som lever i fattigdom, även när de barnen inte far allvarligt illa. Det gör att resurser används på barn som kanske inte i samma utsträckning behöver dem, medan barn som är allvarligt utsatta missas.

- Det här väcker en central fråga – vill vi ha en social barnavård för alla barn som far illa eller vill vi ha en social barnavård enbart för barn som far illa som lever med en ensamstående förälder eller i en familj i fattigdom? Om vi stannar vid det sistnämnda så behöver den sociala barnavården på allvar fundera på hur de ska anpassa sina stödinsatser. Att få stöd från den sociala barnavården idag medför oftast både en insats i form av tid och i form av inkomstbortfall för familjerna, något som ensamstående föräldrar och föräldrar som lever i fattigdom har en brist på sedan innan, säger Torbjörn Kalin.

Förslag på förbättringar

För att förbättra systemet föreslår Torbjörn Kalin i sin avhandling flera åtgärder. Dessa inkluderar att utveckla bättre bedömningsverktyg genom att använda vetenskapligt baserade metoder för att identifiera barn som far illa, snarare än att förlita sig på subjektiva bedömningar. Avhandlingen föreslår också bättre utbildning och stöd till de som arbetar med barn, inklusive personal inom skola, polis och hälso- och sjukvård, för att öka deras förmåga att identifiera och rapportera tecken på att barn far illa.

En revidering av lagstiftningen kan säkerställa att de som anmäler barn till socialtjänsten har tydliga instruktioner om vad som bör rapporteras och vilken information som ska inkluderas i en anmälan. Slutligen föreslås riktade insatser för att ge stöd till barn och familjer som tidigt sorteras ut ur systemet, för att minska risken för att de far illa i framtiden.

Kalins avhandling visar också på behovet av ytterligare forskning.

- Specifikt behövs studier som fokuserar på de senare stegen i barnavårdstratten, det vill säga vad som händer med barnen efter att de har kommit i kontakt med socialtjänsten. Det är viktigt att undersöka vilka barn och utredningar som leder till beslut om insatser och vilka insatser som ger bäst resultat. Mer kunskap behövs också om hur man bäst kan stödja olika grupper av barn för att säkerställa att alla får den hjälp de behöver, säger Torbjörn Kalin.

Kontakt