ENCELL

Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande

Forskarintervju: Ann-Kristin Boström

Ann-Kristin Boström har intresserat sig för lärande mellan generationer under tjugo års tid, och livslångt lärande betydligt längre än så. Hon har sett forskningsfältet förändras och utvecklas, både nationellt och internationellt, och menar att det fortfarande är lika aktuellt.

Ann-Kristin Boström

Forskningen och tankarna kring vad som händer i mötet mellan människor från olika generationer började på allvar i USA. Där hade människor flyttat från sin uppväxtort och lämnat kvar far- och morföräldrar, vilket gjorde att de gamla och de unga inte träffades.

– Det var mer uppsplittrat där än vad det har varit i Sverige, säger Ann-Kristin Boström, doktor i internationell pedagogik och affilierad forskare vid Encell.

En av dem som var pådrivande i frågan var Sally Newman i Pittsburgh, och man tog fram en modell för hur glappet mellan generationer skulle kunna överbryggas. Ramarna var strikta, både vad gäller exempelvis ålder och släktskap mellan deltagarna, och när man försökte exportera konceptet till andra länder visade det sig att det inte fungerade lika bra i en annan kontext. Det var allt för snävt för att passa med andra kulturer och traditioner.

Svårgreppbara begrepp

I Sverige började saker hända organiserat under nittiotalet. Då startades till exempel satsningen på Klassmorfarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Det var även då Ann-Kristin Boström började arbeta med lärande mellan generationer.

– Jag höll på med livslångt lärande som begrepp. Det är ju ett lite svårt begrepp i sig och kan tolkas på många olika sätt. För att göra någonting praktisk, konkret med det så hittade jag klassmorfar. Det var en perfekt intergenerational del, i och med att det var äldre män som jobbade med barnen i skolan. Bara för barnens skull, inte för lärarna.

Det finns få svenska forskare inom fältet lärande mellan generationer (Eng. intergenerational learning), förutom inom Encell är det till exempel Patrik Standar i Växjö. Men i Europa och internationellt finns det livskraftiga nätverk, bland annat ELOA och EMIL, där Ann-Kristin Boström och hennes forskarkollegor med samma intresse träffas.

Det är inget nytt att umgås och lära över generationsgränserna i Sverige. Det händer saker hela tiden, men det mesta passerar under radarn för forskare och myndigheter. I så väl kyrkor som idrottsföreningar, körer och andra ideella organisationer sker ett lärande mellan generationer hela tiden. Ett av Ann-Kristin Boströms pågående projekt handlar om lärande mellan generationer och välbefinnande hos kvinnor som besöker stickcaféer. Begreppet välbefinnande, well-being, är lika komplext och stort som begreppet livslångt lärande. Vad är kvalitet i livet och vad påverkar hur vi tycker att vi har det? Hur har vår syn på välbefinnande förändrats över tid?

Nu håller hon på att arbeta fram ett teoretiskt ramverk för att kunna gå vidare med undersökningar.

– Jag tycker om att knyta teori med praktik, så det är därför jag tittar på de här stickcaféerna. Där kan man få alltihop.

Inte prioriterat

Från myndighetshåll är det knapert med satsningar på lärande mellan generationer i Sverige. Man har aldrig sett det som ett stort problem här, menar Ann-Kristin Boström, även om vi på vissa sätt faktiskt är mer åldersdiskriminerande än andra kulturer.

– Tittar man på tv så står det alltid hur gamla människor är. Det är väldigt viktigt här.

I USA till exempel får du inte ens fråga om ålder vid en anställningsintervju. Ann-Kristin Boström har tidigare undersökt motsättningar mellan generationer på arbetsplatsen. Ibland visar det sig att motsättningarna bara är fiktiva, men ibland kan det vara mer fokus på att dela upp personer efter ålder än på att föra samman dem.

Ann-Kristin Boström själv har pensionsåldern men hon har inga planer på att trappa ner sin forskning. Hon delar sin tid i Sverige mellan Stockholm, Varberg och Jönköping men är ofta ute i världen, i olika sammanhang kopplade till hennes forskargärning.

– Har man börjat så kan man inte sluta. Det är en livsstil. Det är den fördelen man har när man har ett akademiskt yrke, att fritiden och arbetslivet går ihop. Mina närmaste vänner finns ju utomlands i de här nätverken, så man träffas på olika ställen på jorden, säger hon.

 

Sara Bref

 

Ann-Kristin Boström presenterade Quality of life and well-being – a historical perspective of the theoretical concepts and the experiences from the first welfare generation in Sweden vid ELOA-konferensen 2018 i Faro, Portugal. Här går det att titta på hennes presentation.

2018-12-17
ENCELL
2018-12-17
Genom att surfa vidare på JU.se godkänner du att vi använder cookies. Mer information