Prenumerera på nyhetsbrevet

Vill du få information om vad som händer inom samverkan på Högskolan för lärande och kommunikation? Fyll i dina kontaktuppgifter så skickar vi vårt nyhetsbrev till dig.

Klicka här för att komma till formuläret eller skanna QR-koden nedan.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

QR-kod

Skanna QR-koden för att komma till formuläret

Utvalda artiklar från våra nyhetsbrev

Nyhetsbrev juni 2021

Sommarhälsning från Samverkan HLK

 

Nu har ännu ett läsår avslutats och även om det har varit ett märkligt år är det med stort hopp vi går in i sommaren. Året har bestått av mer Zoom och Teams än vi någonsin kunnat ana men samtidigt har vi gjort många nya bekantskaper och inlett väldigt många spännande samarbeten. Nu ser vi fram emot en höst där vi förhoppningsvis kan träffas på riktigt och fortsätta nå nya mål tillsammans.

 

Glad sommar önskar Enheten för samverkan vid HLK genom

/Jesper Boesen


 

Efter fem och ett halvt års studier examinerades den 11 juni 38 förskollärare i Göteborg. Göteborgs stad köpte utbildningen av Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) vid Jönköping University, en så kallad uppdragsutbildning.


I Göteborg, och speciellt i vissa utsatta områden, har det länge varit stor brist på förskollärare. Förskoleförvaltningen på Göteborgs stad bestämde sig för att köpa en uppdragsutbildning av HLK som tog sig an uppdraget med glädje.


I stället för att ha fri ansökan till utbildningen valde Förskoleförvaltningen att låta rektorerna i dessa områden föreslå personer som jobbade som barnskötare i Göteborg. Det var personer som de trodde skulle passa för utbildningen och som sedan kommer få möjlighet att jobba som legitimerade förskollärare.


En av studenterna hade frågat efter vilka möjligheter för studier som fanns. När denna utbildning erbjöds blev den ett givet alternativ. En annan rektor ansvarade vid starten men jag tog över som rektor under deras första termin. Jag hade också kontakt med förskolans dåvarande rektor i frågan innan dess. I Göteborgs stad, och inte minst i södra skärgården, fanns ett stort rekryteringsbehov av förskollärare och detta blev en väg att satsa på, säger Eva Blidmark Bergström, rektor på Töttefällevägens förskola på Donsö i Göteborgs södra skärgård.


Rektorerna har under hela utbildningen följt studenternas studier genom kontinuerliga möten som HLK kallade till. På dessa möten har de blivit informerade om utbildningens gång och också haft möjlighet att påverka och komma med synpunkter.


Matilda Engdahl är en av de 38 som tog examen och hon kan nu titulera sig förskollärare.


– Jag har länge tänkt att jag vill utbilda mig till förskollärare, men inte velat ta steget att sluta jobba helt och börja studera. Innan jag hoppade på utbildningen kollade jag runt på olika möjligheter att utbilda sig och att jobba samtidigt. När jag tog anställning inom Göteborgs stad så lyfte jag det med min rektor som sedan anmälde mig till utbildningen, säger Matilda.


Eva Blidmark Bergström menar att Förskoleförvaltningen i Göteborg behöver fler förskollärare och att kompetensförsörjningen är viktig för att både utveckla och behålla en god kvalité i Göteborgs förskolor.


– För duktiga barnskötare som arbetat några år blir detta också ett sätt att fortsätta utvecklas inom yrket samtidigt som man har nytta av sina tidigare erfarenheter. Bra att staden, numera förskoleförvaltningen, satsar på medarbetarnas möjligheter till vidareutbildning. Bra för medarbetaren och bra för förskolan, säger Eva Blidmark Bergström.


Matilda tycker att det har varit tufft att jobba samtidigt som hon har studerat, att man måste ha ett driv och kärlek för det man håller på med, för att lyckas. Hon vill lyfta möjligheten som utbildningen gav att få träffa andra pedagoger från andra verksamheter runt om i Göteborg.


– Man har fått vänner för livet och vidgat sitt perspektiv på yrket. Göteborg är en stor stad och samtidigt väldigt segregerad, och verksamheterna runt om i staden ser väldigt olika ut och har olika typer av utvecklingsområden. Att få möjlighet att ha VFU (Verksamhetsförlagd utbildning under sex veckor) på en annan arbetsplats, eftersom vi bytte arbetsplatser med varandra, har varit väldigt givande och har öppnat upp för olika tankar kring förskolan som verksamhet. Du blir som förskollärare aldrig färdig, alla nya barn och vårdnadshavare som passerar i din verksamhet bidrar med ny lärdom och med nya perspektiv, säger hon.


HLK har tidigare utbildat förskollärare genom uppdragsutbildning, exempelvis i Norrköping, Finspång och Söderköping. I dagsläget är ingen ny förskollärarutbildning inplanerad, men Sara Dommartine, verksamhetsledare för uppdragsutbildningen vid Enheten för samverkan på HLK, hoppas på fler uppdrag.


– Både utbildningarna vi hade i Östergötland och denna åt Göteborgs stad har varit lyckade. Vi har haft ett gott och nära samarbete med uppdragsgivaren och mycket engagerade lärare från HLK som gjort ett fantastiskt jobb. Det har varit avgörande för att få en välfungerande utbildning, från början till slut. Man har sett att en uppdragsutbildning är en bra lösning för att hitta motiverade studenter som kan få en anpassad utbildning, säger Sara Dommartine.


Uppdragsutbildninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

En uppdragsutbildning anordnas mot en avgift och knyter an till de utbildningar som högskolan har examensrätt för. Uppdragsgivaren måste vara en juridisk person (arbetsgivare) och utbildningen kan ges till företag, organisationer och myndigheter (du kan alltså inte anmäla dig till en uppdragsutbildning som privatperson).



Projektet EviMu-Learn, Evidence based music learning platform, har fått medel från Sveriges innovationsmyndighet Vinnova för att utveckla en evidensbaserad musiklärandeplattform. Utvecklingen kommer att ske tillsammans med Jönköpingsföretaget SoundLily AB, Växjöföretaget Softwerk samt forskare från Jönköping University, i samverkan med regionens kulturskolor.


Tanken med onlineplattformen är att den ska erbjuda privatpersoner och musikstudenter alternativa möjligheter att på ett mer effektivt och njutningsfullt sätt utveckla sina musikaliska talanger. De etablerade lösningar som finns idag är oftast analogt baserade. Plattformen kommer även att integreras av musiklärare som ett lärandeverktyg i och utanför klassrumsmiljön.


Lösningen bygger på en existerande tekniklösning som har utvecklats av Jönköpingsföretaget SoundLily AB. I den nuvarande tekniska lösningen kan användaren bland annat söka efter lämpliga stycken att spela till. Man kanspela upp bakgrundsmusik för att spela sitt instrument till, ändra hastighet och tonhöjd utan att kvaliteten försämras samt visa tillhörande notbilder som är synkroniserade med bakgrundsmusiken (en markör följer med i notbilderna). Det nya utvecklingsprojektet bygger vidare på SoundLilys lösning fast med nya maskininlärnings-/AI-funktioner som till exempel att systemet föreslår den effektivaste strategin för övning eller automatiskt ny musik baserat på vad användaren har spelat och lärt sig tidigare.


Forskare från LeaDMe (Learning, Digitalization, and Media) vid Högskolan för lärande och kommunikation på JU kommer att genomföra en förstudie. I förstudien kommer man bland annat titta på hur forskningsfronten ser ut inom fältet musikdidaktik och digitala teknologier. Förutom det kommer forskarna även att titta på vilka kunskaper och uppfattningar fiollärare i Jönköpingsregionen har om digitalt lärande. I detta ingår bland annat att se vilka digitala verktyg och resurser de använder idag och varför, vilka digitala utvecklingsbehov de själva identifierar i förhållande till musikämnet i allmänhet och fiolämnet i synnerhet. Man kommer även titta på vilken inställning fiollärarna har till - och kunskap om - artificiell intelligens och lärandepraktiker.


Forskarna kommer även att genomföra en så kallad interventionsstudie där den nyutvecklade musiklärandeplattformen kommer att utvärderas i musikundervisningen i Jönköpingsregionen utifrån aspekter såsom effektivitet och kreativitet i lärandet - både utifrån musiklärares och musikelevers perspektiv.


- Vi ser detta som ett unikt tillfälle för att samarbeta med EdTech*-industrin i ett projekt där utrymme görs för en pedagogisk forskningsagenda. Humaniora och konst är underutvecklade beträffande relevanta digitala resurser, säger Ylva Lindberg, professor på HLK och ledare för LeaDMe.


Förutom LeaDMe kommer JU även att stå för kompetens när det kommer till maskininlärning och AI-teknologi både under den tekniska förstudien, projektplaneringen och utförandefasen. Forskare från Avdelningen för Datavetenskap vid Tekniska Högskolan i Jönköping kommer att stå för den kompetensen.


- Informationsutvinning inom utbildningssektorn (”educational data mining”) och tillämpad AI för EdTech är två områden på stark frammarsch. Det ska bli spännande att undersöka hur maskininlärning kan bidra till ökad effektivitet och kreativitet i lärandet, säger Niklas Lavesson, professor i datateknik och specialist inom maskininlärning samt rådgivare i projektet.


Ylva Lindberg menar att nuvarande status i projektet pekar på att EviMu-Learn kommer att vara en viktig insats för utveckling av lärandedimensioner i kulturskolor. I nuläget arbetar man med att utveckla projektet i samverkan med kulturskolorna i F-län genom ett nära samarbete med kulturskolornas regionala samordnare Fredrik Blomster. Under juni månad samlar man stråklärare både från kulturskola, grundskola och gymnasium för en introducerande workshop samtidigt som man tillsammas med Högskolebiblioteket arbetar på en kritisk kunskapsöversikt om musikundervisning och lärande.


Professor Ylva Lindberg, JU och Teresa C. Pargman, SU, gästforskare vid JU, har presenterat projektet vid forskarseminariet TEKNO vid GU där frågor om digitalisering, utbildning och lärande står i fokus.


Jonathan Lilliedahl, docent och biträdande lektor i musikpedagogik vid Örebro Universitet, samt Monica Lindgren, Professor i Musikdidaktik vid GU och representant för kulturskolorna i Sverige vid Kulturrådet, har engagerats i projektet som rådgivare.


----

* EdTech står för Educational Technology och är ett samlingsbegrepp för branschen som jobbar med digitala utbildningsplattformar och utbildningsteknologi.

Vertikalslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster förnyar och inspirerar med en ny arena för dialog och utbyte av kunskap mellan människor. Jönköping University vill med Vertikals, vara en aktiv part i utvecklingen av vårt samhälle där möten mellan teori och praktik påverkar vår gemensamma framtid. Målet är att skapa en mötesplats som river barriärerna mellan akademi och samhälle och ger möjlighet till en mer direkt dialog.


Anders Dybelius, universitetslektor i historia på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK), är ny kontaktperson på HLK för JU:s forskarblogg Vertikals, en roll han tar över från Ulli Samuelsson.

Anders Dybelius har jobbat på Jönköping University i 15 år och har bloggat på Vertikals de senaste två åren, och i samband med det nya uppdraget så passade vi på att göra en intervju med honom.


Kan du berätta lite om din bakgrund?

- Min akademiska yrkesbana började mitt i livet när jag mötte sådana där underbart positiva, kreativa människor som osjälviskt tar sig tid och uppmuntrar sina vänner att ”varför inte pröva något nytt i livet”. Intresset för mitt huvudämne Historia har dock alltid funnits där. Redan som ung lyssnade jag alltid till äldre människor och fascinerades av deras livsberättelser. Att historieintresset sedan övergick till en yrkesbana inom akademin berodde på att jag läste fristående kurser parallellt med mitt ordinarie jobb med bland annat fotografering och digital bildbehandling.

På den vägen fortsatte det, vilket ledde till lärarexamen (har även lärarlegitimation för religion och samhällskunskap) som sedan blev till en avhandling och därifrån vidare till vetenskapliga produktioner. Det handlar om texter såväl som föreläsningar, både på JU och i samverkan med det omgivande samhället.


Vad ser du som den största fördelen med bloggandet som kanal?

- Vetenskapliga texter kan ibland bli språkligt svårgenomträngda, vilket gör att intressanta resultat inte når en bredare läsekrets. Jag brukar skämtsamt säga att vi är ”akademiska knarkare”. Vi går på tyngre och tyngre droger (vi producerar allt tyngre och tyngre texter), vilket gör att vi blir alltmer ”akademiskt höga” och tappar kontakt med den breda läsekretsen. I vår stressade informationsvärld har man inte heller många minuter på sig att fånga en läsares uppmärksamhet. Det är bara att titta på det ständiga flödet av pushnotiser och sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram eller Snapchat etc. som dagligen dränker oss med information. Konkurrensen på uppmärksamhet är mördande, om vi vill få ut något som vi tycker är viktigt för vår omgivning.

Bloggande blir därmed ett suveränt och oöverträffat sätt att vetenskapligt nå en bred läsekrets där mottagaren bara behöver avsätta några minuter för att ta till sig ett vetenskapligt resultat. De vetenskapliga resultaten blir allt viktigare i vår tid då goda vetenskapliga resultat har som det enda målet att göra oss klokare, mer reflekterande och kanske lite lyckligare.


Är det några av dina bloggtexter som har gett extra uppmärksamhet?

- Ja, det är flera bloggar. Den som skapade ”rubriker” och ett massmedialt genomslag var mina bloggar om den mycket uppmärksammade Gladiatorutställningen i Jönköping sommaren 2018. En mycket fin utställning, men som ekonomiskt gjorde en våldsam dikeskörning. När Donald Trump sedan fyllde medierna under sitt presidentskap skrev jag en uppmärksammad blogg om orsaker till att USA:s presidenter är så gamla? Helt klart har Sverige och USA olika syn på ålder hos ledare och hur erfarenhet värdesätts. I USA ser man inte hög ålder som synonymt med en placering på ”elefantkyrkogården”. I USA har äldre och inte minst presidenter, som i våra ögon är pensionärer, en given plats som produktiva och konstruktiva ledare. De betraktas där som pålitliga landsfäder! Yngre presidentkandidater göre sig inget besvär till posten som världens mäktigaste person. Senaste ”tonåringen” som lyckades vinna amerikanernas förtroende som president var den 43-åriga John F. Kennedy och det är många år sedan.


Vad innebär det att vara HLKs kontaktperson för Vertikals?

Jag blir den som vem som helst på HLK kan vända sig till när det gäller publicering av bloggar om det så väl gäller idéer eller bedömning av ett färdigt förslag.


Till sist, har du något tips till forskare som vill börja blogga?

- Som jag sa ovan är konkurrensen om uppmärksamheten benhård idag. Gör rubriksättningen spännande, intresseväckande, men provocera också gärna. Var heller inte rädd för att appellera till känslor. Trots allt är vi alla bara vanliga människor och den som vet att ”trycka på rätt knappar” eller ”trampa på ömma tår” får garanterat en stor läsekrets. Utmana läsaren helt enkelt!



Till hösten 2021 kommer Högskolan för lärande och kommunikation att genomföra flera nya uppdragsutbildningar. Målgruppen för de olika utbildningarna är personal inom skola/förskola.


Vad är uppdragsutbildning?

Uppdragsutbildning anordnas mot en avgift och knyter an till de utbildningar som högskolan har examensrätt för. Uppdragsgivaren måste vara en juridisk person (arbetsgivare) och utbildningen kan ges till företag, organisationer och myndigheter (du kan alltså inte anmäla dig till en kompetensutvecklingsutbildning som privatperson) .


Är du nyfiken och vill veta mer om utbildningarna - läs mer nedan:


Att leda kollegialt lärandelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Rekryteringsutbildning för blivande skolledare 7,5 hplänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Bedömning av nyanlända och flerspråkiga elevers andraspråksutveckling för lärare i svenska som andraspråk, 7,5 hplänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Nyhetsbrev mars 2021

Samverkan för kvalitet

Det finns många signaler inom den högre utbildningssektorn som talar för en ökad betydelse av samverkan i vår verksamhet. I december kom forskningspropositionen som föreslår en ny modell för hur forskningsmedel ska fördelas till Sveriges lärosäten. Samverkan föreslås få en tydligare roll som kvalitetsindikator och därmed bli en faktor som påverkar tilldelningen. Betydelsen av samverkan återspeglas också i enskilda satsningar som kommer att göras under den kommande fyraårsperioden. Bland annat stärks och förlängs en pågående satsning på praktiknära forskning inom lärarutbildningarna, där formaliserade samarbeten med skolhuvudmän är en förutsättning. Det talas också om vikten av samverkan över disciplin- och sektorsgränser för att bemöta samhällsutmaningar som klimat och miljö, digitalisering och kompetensförsörjning.


Flera av den så kallade januariöverenskommelsens förslag rörande lärarutbildningen är på väg att genomföras eller har blivit konkreta förslag som kommit på remiss från utbildningsdepartementet. Också här framhålls samverkan som borgen för kvalitet, exempelvis genom kravet att alla lärarutbildningar ska genomföra VFU vid övningsskolor, krav på praktiknära forskning och att det ska finnas en samverkansstruktur inom lärar- och förskollärarutbildningarna. Lärosätenas och skolhuvudmännens gemensamma ansvar för forskningsanknuten utbildning och skola på vetenskaplig grund framhålls och jag ser fram emot att diskutera detta med regionens skolhuvudmän framöver.


Mot bakgrund av detta känns det betryggande att HLK har en väl inarbetad och stark samverkanstradition. I månadens nyhetsbrev finns flera exempel på just det. Bland annat berättar Maria Hedström om vårt arbete med VFU inom lärarutbildningarna som redan följer övningsskolemodellen och Sangeeta Bagga-Gupta ger, tillsammans med Petra Weckström, inblick i ett systematiskt nätverksskapande över sektorsgränser som pågår inom tankesmedjan DoIT.


Jag önskar trevlig läsning!

Marie Öhman, vd HLK

VFU i klassrum

 

Det senaste årets smittspridning av Covid-19 har inneburit stora utmaningar för den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) vid lärarprogrammen. Återkommande, och ofta med kort framförhållning, har VFU:n behövt anpassas efter ändrade nationella och lokala riktlinjer. Det som gör VFU:n särskilt komplex är dels att den behöver förhålla sig till såväl lärosätets riktlinjer som de nationella och lokala riktlinjer som finns på de mottagande VFU-skolorna, dels är det många inblandade i VFU, från studenter till enskilda handledare, arbetslag på VFU-skolor, VFU-lärare och slutligen VFU-samordnare. Bland studenterna har det under året funnits en oro kring att genomföra VFU och vi har försökt att möta denna oro genom både muntlig och skriftlig information samt en ökad tillgänglighet för de studenter som vänt sig med frågor till oss.


I våras när smittspridningen för första gången tog fart och ovissheten var stor hos såväl oss på HLK som på VFU-skolorna valde vi att ”ta hem VFU:n” till lärosätet, det vill säga att genomföra de aktuella VFU-kurserna som teoretiska kurser på distans. Detta var ett sätt att för oss på lärosätet bidra till att minska trycket på den mycket ansträngda situation som fanns på VFU-skolorna vid den perioden. Vi såg också en potentiell risk att inte kunna säkerställa likvärdig bedömning och examination av studenterna eftersom sjukfrånvaron på VFU-skolorna då var hög. Ett alternativ till teoretisk distans-VFU som diskuterades var att skjuta VFU-kurserna framåt i tiden. Så här i efterhand visade det sig vara ett klokt beslut att inte skjuta upp VFU:n med tanke på att pandemin fortfarande pågår och det faktum att det skulle få stora konsekvenser för såväl studenternas studiegång som den dubbla belastningen på VFU-skolorna detta skulle innebära längre fram. För att möjliggöra teoretisk distans-VFU togs helt nya VFU-kurser på kort tid fram. VFU-ledare, kursansvariga och VFU-lärare gjorde ett fantastiskt jobb genom att skapa ett nytt, relevant och praktiknära kursinnehåll där studenterna trots ”torrsim” fick möjlighet att träna på bland annat kollegialt lärande i fiktiva arbetslag, bedömningsuppgifter, att filma sig själva i undervisning, dilemmadiskussioner, lektionsplaneringar anpassade utifrån individ och grupp och mycket mera. Utvärderingarna efter de teoretiska VFU-kurserna var över lag positiva, studenterna tyckte att innehållet var relevant och viktigt men man önskade att dessa moment i framtiden ska läggas till de teoretiska studierna och inte ersätta VFU-kurser i verksamheten.


När höstterminen -20 drog igång var vi många som hoppades på att förutsättningarna skulle återgå till det normala. Vi hade dock förberett oss på ytterligare en termin av restriktioner bland annat genom att föra samtal med våra samverkande kommuner kring deras möjligheter att ta emot studenter trots en eventuell fortsatt smittspridning. Samtliga kommuner ställde sig glädjande nog sig positiva till att ta emot studenterna på VFU, men flaggade samtidigt för att vissa anpassningar kunde bli aktuella så som exempelvis handledning på distans i de fall där undervisningen bedrevs på distans. Under hösten pågick även samtal med övriga lärosäten i Sverige kring hur VFU:n på bästa sätt skulle hanteras och diskussionerna landade i en samsyn där alla lärosäten var överens om att VFU ska genomföras på plats i verksamheterna så långt det är möjligt.


En bit in på höstterminen stod det klart att även om studenterna kunde genomföra VFU på plats så var det inte möjligt för VFU-lärarna från HLK att genomföra VFU-besök i verksamheterna eftersom tillfälliga besök på VFU-skolorna behövde minimeras. Som lärosäte ville vi också skydda såväl studenter som VFU-lärare från den smittorisk som VFU-besök på plats kunde innebära. Ett utvecklingsarbete startades därför på nytt, denna gång i syfte att hitta ersättning till själva observationsmomentet som vanligtvis sker under ett VFU-besök. På kort tid så togs ett observationsprotokoll fram som handledarna kunde utgå ifrån när de, istället för VFU-lärarna skulle observera studentens undervisning. På så sätt blev handledaren VFU-lärarens ögon och öron och under det efterföljande digitala samtalet mellan handledare, student och VFU-lärare så följdes observationen upp. Erfarenheterna från detta har varit både positiva och negativa. I flera fall har det lett till nya dimensioner i samtalen mellan handledare och VFU-lärare, handledaren har på ett mer strukturerat och förberett sätt fått möjlighet att dela med sig av sina observationer och VFU-läraren har kunnat ställa fler fördjupande frågor vilket lett till många intressanta samtal. Dock innebär observationsprotokollen ett ökat arbete för handledaren och i ansträngda tider som dessa, har den extra uppgiften ibland upplevts negativ av handledarna.


Nu är vi i början på ännu en ny VFU-termin i pandemitider och denna termin innebär nya utmaningar. Under våren kommer vi pröva ytterligare ett nytt sätt att genomföra VFU-besök, nämligen genom att VFU-läraren är med digitalt när studenten håller i sitt undervisningsmoment. Att möjliggöra för VFU-läraren att vara med digitalt ökar rättssäkerheten i bedömningen och såväl VFU-lärare som handledare och studenter har välkomnat detta. Att vara med digitalt i ett klassrum eller i en barn/elevgrupp kräver dock en hel del förberedelse och därför ägnades sista delen av höstterminen åt att, i samråd med JU:s jurister och personuppgiftsombud ta fram rutinbeskrivningar och tillståndsblanketter till vårdnadshavare. Såväl studenter som handledare och VFU-lärare behöver också kunna känna sig trygga med de tekniska hjälpmedel som ska användas för att det digitala observationerna ska kunna genomföras. De första strömmade VFU-besöken kommer att genomföras i dagarna och vi ser fram emot att höra hur studenter, handledare och VFU-lärare kommer uppleva detta.


/Maria Hedström, Utbildningsledare VFU Lärarprogrammen


Kontakta Maria Hedströmlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Maria Hedström, Utbildningsledare VFU Lärarprogrammen

Radu Dinu, universitetslektor i historia på HLK, har skrivit krönikan Historiska betraktelser av en pandemi för Vetenskapsrådets tidning Curie.

"Tittar man på hur Sverige hanterade spanska sjukan mellan 1918 och 1920 är parallellerna verkligen häpnadsväckande." Läs hela krönikan här.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Radu är även kursansvarig för den fristående introduktionskursen; Pandemier i historien: En introduktionlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, som belyser hur pandemier har påverkat människor och samhällen från antiken till 1900-talet, både i Europa och globalt. Vidare behandlas det kulturhistoriska perspektivet på hur politik, medicinsk vetenskap, konst och religion har hanterat och tolkat farsoter.

 

Vid Jönköping University erbjuds populärvetenskapliga föreläsningar som på olika sätt knyter an till högskolans intresseområden. Radu medverkade vid Föreläsningsserien Offentliga föreläsningarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster den 25 februari. Här kan du se föreläsningen Smittad! Pandemier i ett historiskt perspektivlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.


Radu Harald Dinu, Universitetslektor Historia

Vad är det som intresserar dig kring pandemier?
Jag är historiker och är intresserad av medicinsk humaniora. Genom att fördjupa mig inom pandemier i historien kan jag integrera nya perspektiv på historia.

Hur kom kursen till?
Det var studenter som efterfrågade fler perspektiv i sin utbildning och utifrån det behovet skapade vi kursen som en delkurs för de ämneslärarstudenter som valt inriktning historia. Ur detta växte sedan en fristående distanskurs på 5 hp fram med start vt21; Pandemier i historien: En introduktion. Kursen visade sig bli otroligt populär med fler än 100 sökande till 40-50 platser.


Vilka söker kursen?
Vanligtvis är det ganska blandade deltagare, från 19-åringar till pensionärer och sökande inom alla möjliga yrken. Men till denna kurs har många sjuksköterskor med specialistutbildning och överläkare, båda inom infektionssjukdomar, sökt sig. Dessa experter inom medicin, som är ovanligt kvalificerade deltagare, är en ny grupp av studenter som vi inte haft i samma mängd tidigare. Eftersom kursen blivit så populär så kommer den även genomföras under hösten 2021. Ansökan är öppen via antagning.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 15 mars-15 april.

 

Kontakta Radu Harald Dinulänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Torsdagen den 11 februari gick den årliga HR Inspiration Day av stapeln.
Årets tema var Karriär – inom och för HR. Som vanligt arrangerades dagen av och för studenter på HR-programmet.


Projektgruppen hade planerat eventet i närmare 10 månader och det var utmanande att först tänka sig att ha eventet på plats och sedan helt digitalt vilket gjorde att förutsättningarna såg lite annorlunda ut för dem än vad de gjort tidigare år.


– Utifrån de förutsättningarna vi hade är vi väldigt nöjda med arrangemanget och mycket glada över att ha fått så mycket positiv respons både från studenter, föreläsare, yrkesverksamma och personal på HLK. Självklart finns det alltid saker man kan förbättra vilket är något vi kommer sätta oss ned och kolla på när vi gör en överlämning till nästa projektledare men överlag är vi jättenöjda, säger projektledarna Stina Tholin och Clara Holmberg.

 

Stina och Clara på plats för att leda dagen.

 

Programmet för HR Inspiration day 2021 var fylld med relevanta föreläsare. Förutom kortare presentationer från Akavia, Manpower och Vision hölls tre föreläsningar. Amanda Schill, rekryterare på Poolia höll sin föreläsning med titeln: ”Rekrytering – att möta, coacha och utmana människor på vägen mot nya mål i arbetslivet”.


”Så skapas ständigt lärande och utveckling i organisationer #learnability”, hette föreläsningen av people growth-experten Siri Wikander.


Hanna Schultz, HR-chef på ICA-gruppen, höll dagens sista föreläsning ”Genom ett growth mindset och kontinuerligt lärande kunna förflytta och utveckla sig själv och sin organisation”.


– Det blev mycket interaktion med deltagarna då varje föreläsare fick cirka 10/15 minuter för frågor från studenter och cirka 30 minuter på sig att föreläsa vilket var ett uppskattat upplägg. Det gjorde att många skrev frågor i Zoomchatten både under och efter föreläsningarna. Företagen som deltog fick också ett antal frågor från studenter vilket var kul. Eftersom deltagarna blev mer ”anonyma” då eventet hölls digitalt upplevade vi att det kom in fler frågor i år än vad det gjort tidigare år när studenterna ”tagit micken” framför alla istället.


Det var bra uppslutning på inspirationsdagen, mellan 96 – 110 personer var inloggade för att lyssna på föreläsningarna. Deltagarna hade under dagen även möjlighet att vinna olika priser som samarbetspartners hade bidragit med. Stina Tholin och Clara Holmberg menar att dagen inte hade varit genomförbar om det inte vore för alla i projektgruppen.


– Projektgruppen har fungerat väldigt bra både i planerande och utförandet av dagen. Även fast bara vi var på plats på HLK så hade dagen inte gått att genomföra utan stöd och hjälp från hela projektgruppen. De andra kollade av tekniken, påminde oss om saker och hade koll i chatten hemifrån. Värt att lyfta att det är hela gruppen som gjort att dagen blev så lyckad, vi har haft ett väldigt välfungerande samarbete där alla har motiverat varandra, kommit med idéer och engagerat sig, även fast inte setts på riktigt sen i höstas. Alla har verkligen dragit sitt strå till stacken, säger de.

Intervju med Sangeeta Bagga-Gupta, Professor i pedagogik med tvärvetenskaplig bakgrund vid Högskolan för Lärande och Kommunikation, Jönköping University och Petra Weckström, VD vid Örebro teater.

 

SBG

Sangeeta Bagga-Gupta, Professor HLK

Petra Weckström VD Örebro Teater

Petra Weckström, VD Örebro Teater

Vad är DoIT?

DoIT står för Delaktighets- och Inkluderings-Tankesmedjan och DoIT initierades i början av 2016 av representanter från Örebro Teater, forskningsmiljön CCD (Communication, Culture and Diversity) och Riksteatern. Forskningsmiljön CCD fanns vid Örebro universitet fram till 2016 och finns vid Högskolan för lärande och Kommunikation, Jönköping University, sedan slutet av 2016. DoIT etablerades efter ett treårigt

externfinansierat utvecklingsprojekt som vi samarbetat kring under 2012–2016. I DoIT möts vi över samhällssektorer i en gemensam strävan efter att lära av varandra och att bidra till varandras arbeten när det gäller frågor om delaktighet och inkludering. Syftet är att mötas och samtala i en

form som kombinerar nätverksskapande, kultur, forskning och praktik.


Vad är en tankesmedja och vilken är bakgrunden till DoIT?

– Inom den akademiska sektorn bedriver vi forskning som ofta är inriktad mot ett projekt. Ganska tidigt i min forskarkarriär, när jag var doktorand, förstod jag att det inte är projekt som är viktiga, utan idéer som måste vara teoretiskt förankrade och ha samhällsrelevans. Jag förstod även att en persons prisbelönta avhandlingsarbete var en mindre del av en jättestor problematik som flera forskare jobbade med. Det visade sig även senare att vetenskapliga frågor jag arbetade med teoretiskt, kommunikation-kultur-mångfald, följde som en röd tråd genom samtliga projekt jag var engagerad i utan att jag hade varit medveten om det, förklarar Sangeeta.


– Så mötte jag Petra och efter ett konstruktivt samarbete i ett externfinansierat projekt, insåg vi vikten av att agera långsiktigt och vi ville bjuda in flera sektorer kring frågor som berör delaktighet och inkludering. För det vi vet är att vi behöver vara många för att bidra till en förändring. Som forskare behöver jag förstå hur det här gestaltar sig på andra arenor och därmed är jag väldigt angelägen om att ha andra perspektiv och möten som kan berika mig. I en tankesmedja äger vi frågorna gemensamt med alla som deltar. Vi kan skapa förändring och förståelse tillsammans.


Petra fortsätter:

– Från mitt perspektiv handlade det om att hitta former för att jobba strategiskt med frågor som kulturen inte kan lösa själv – på samma sätt som Sangeeta beskriver. Till exempel att tolka och utveckla en länsteaters uppdrag: att nå alla i vårt län med scenkonst av hög konstnärlig kvalitet. Vilka nås och engagerar sig och vilka gör det inte? Och vilka är då dessa "de andra"? Hur påverkar det vårt sätt att se på "den andre" och vilka idéer har vi om vad "den andre" vill ha för scenkonst?


– Så behöver vi alla titta på oss själva också. Vi behöver granska våra egna tillkortakommanden, våra egna fördomar och hur vi riskerar att reproducera normer, speciellt på teatern. Min drivkraft med en tankesmedja handlar om att utforska hur vi kan jobba med olika strategier för att förstå vårt uppdrag och att hela tiden förnya oss, säger Petra.


Sangeeta återger en händelse några år tillbaka i tiden.

– Ylva Lindberg, ledare för forskningsmiljön CCD (Kommunikation, Kultur och Mångfald) och forskningschef HLK, och jag åkte till Forskartorget på Bokmässan i Göteborg för att presentera CCD. Efter vår presentation twittrade de:

"Sker utbildning och lärande enbart på den akademiska arenan? Nej, menar en professor och en docent från CCD."

 

– Jag minns resan hemåt och våra samtal därefter: "Varför ansågs vår hållning som speciell?" Inom akademin riskerar vi att ha en avgränsad blick där lärande och kunskap hierarkiseras, att vi vet bäst, inte minst utifrån vårt uppdrag. Det är ju så felaktigt. Jag tror att en del av att jag är antropolog gör mig nyfiken på ett helt annat sätt och jag vet att mitt uppdrag är att lära om det lärande som alla är en del av och som andra kanske inte tänker på, menar Sangeeta.


Varför övergav ni projektformen?

– Trots att jag har haft förmånen att ha externa medel oavbrutet så byggs hela min tillvaro upp på att det alltid är tidsbestämd medelstilldelning för att fokusera på specifika frågor, säger Sangeeta.

– Så när det ena projektet avslutas så tar ett annat vid. Forskningsrön kring jämlikhet – oavsett om det var genus, funktionalitet eller etnicitet – blev ganska uppmärksammade och behovet av hur ett tredje perspektiv på hur olikheter ska överbryggas, visade sig bli alltmer angeläget. Ett perspektiv som går bortom dikotomier såsom normal och avvikelse. Integrering och segregering öppnar upp för majoritetsgruppen att utvecklas och förflyttas och låta det nya normala ta plats.


Petra beskriver samma erfarenheter - att skriva fram en ansökan där visionen var en förändring i ett tioårsperspektiv, men där den sökbara projekttiden var tre år. Hon vill hitta ett sätt att arbeta och mötas bortom en styrd projektform. En tankesmedja är ett medvetet försök att bryta upp hur vi adresserar de frågor som är jätteviktiga för många och som vi inte löser i enskilda sektorer en i taget på några få år.


Vem kan engagera sig i DoIT?

Sangeeta och Petra menar att det fina med tankesmedjan är att det är fritt att engagera sig. Var och en är med om man själv tycker att frågor om delaktighet och inkludering är värt det. Den som anmäler sig till en DoIT-träff måste vara nyfiken och känna någon slags mening med att avsätta sin tid och delta för att diskutera med andra som man kanske inte skulle träffa i vanliga fall. Det blir ofta väldigt intressanta samtal.

– Vi har en agenda att ta med människor som har ansvar för att skapa delaktighet och inkludering – i sin sektor och i sitt uppdrag. Men till våra träffar är även människor utan sådana uppdrag välkomna, säger Petra.


Sangeeta fortsätter:

– Att engagera sig i DoIT innebär att känna att det är värt att diskutera något som kanske inte direkt upplevs riktat till ens eget uppdrag eller sin egen livssituation. Hela idén är att försöka bryta upp "stuprör" vi för ofta placerar frågor om delaktighet och inkludering i idag. Det är genom att

utforska ämnen och tema från många olika håll och tillåta oss att öppna upp för det oväntade perspektivet som vi utvecklar oss.

Relationer i grupp_mindre

Vad vill DoIT åstadkomma?

Tankesmedjan DoIT vill, genom samtal och reflektion, sätta fokus på utmaningar vi möter i samhället idag och diskutera olika perspektiv på delaktighet, inkludering, jämlikhet och lärande bortom enskilda kategorier som kön, etnisk tillhörighet, klass, funktionsnedsättning med mera.


Hur vi förstår delaktighet och inkludering utifrån våra olika positioner i olika sektorer och hittar olika sätt att prata om tematiker som angår oss alla. De allra flesta har en tanke kring delaktighet och inkludering men dessa tankar skiljer sig mycket. Hur olika vi än ser på världen måste vi

fortsätta prata och diskutera – och lyssna på varandra.


– Vid nästa DoIT-möte den 26 mars kommer vi att prata om en "tredje position" eller "tredje perspektiv" på delaktighet och inkludering. Vid denna träff är fyra chefer från olika sektorer inbjudna som inspiratörer. Vi vet att det är viktigt att chefer reflekterar över delaktighet utifrån sin maktposition, förklarar Sangeeta.


– Det kan låta väldigt akademiskt men det som vi vill åstadkomma handlar om funderingar om vad vi menar med olika ord, säger Petra.

 

Hon fortsätter:

– Till exempel, är det samma förståelse vi har om jag använder samma ord som ni använder? Innebär det att vi vet vad vi menar? Eller är det utifrån mina villkor som delaktighet och inkludering sker eller utifrån vems villkor? Man tar för givet att alla har samma förståelse om vad delaktighet och inkludering är och det är därför man behöver grunna på det. Vad kan det betyda?


– Hur vi förstår orden delaktighet och inkludering är jätteviktigt. Det är faktiskt att på djupet prata om hur vi förstår de orden som är förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle, menar Petra.


– Så det är ju just att inte ta saker eller ord för givet, fortsätter Sangeeta. Där tror jag att den tredje position hjälper mig att bättre förstå vad jag menar när jag möter andra som tar begrepp jag har skrivit om och gör det till sitt. Jag kan då säga: "Aha, så kan det vara." Vi behöver inte "fancy words" som vi ska skriva under på. Sådant har vi redan gjort och vi har tillräckligt många policys. Vi vet att vi ska vara ett demokratiskt samhälle även om vissa saker går åt skogen, men vad betyder det här? Hur kommer det sig att vi fortfarande inte har ett samhälle för alla? Vi tar sällan upp barn och unga, förrän Greta Thunberg kommer upp på scenen. Nu kan ingen säga att vi inte ska ha barn och unga som deltar i väldigt seriösa och viktiga saker.

 

Earth rise


Petra säger att hon har tagit stort intryck av Sangeetas texter som behandlar en tredje position. Hon illustrerar detta bland annat med hjälp av förra seklets ikoniska bild som döpts till "Earth rise", en bild som togs av människan från rymden i slutet av 1960-talet.


– Fotot är svindlande om man tänker på att den som tar fotografiet är den enda människan bakom kameran och har HELA mänskligheten på andra sidan. Den visualiserar att vi behöver fundera över vilket perspektiv vi har. För mig handlar den "tredje positionen" om att ha tiden för att reflektera över vilken position jag har själv och skapa acceptansen för att vi allihop behöver förflytta oss. Den hjälper mig förstå att alla måste förflytta sig för att inkluderingen ska fungera, säger Petra.


Vilka avslutande ord vill ni skicka med?

Tankesmedja handlar inte bara om att tänka och prata utan också om att göra och agera – tillsammans med andra. Så vi hoppas att man kontaktar oss om man är nyfiken på att delta i DoIT.


– Ordet DoIT är också intressant – att man ska agera, dvs. GÖRA NÅGOT – på engelska DO IT. Vårt tvärsektoriella samarbete började med det Kulturrådsfinansierade projektet DoT (Delaktighet och Teater). Så vi har förflyttat oss från DoT, dvs. punkt, till DO IT, dvs. agerande. Visst vore det kul, såsom en av våra närstående har sagt, att vi snart blir klara med frågor om delaktighet och inkludering, dvs. att vi kommer fram till DONE, säger Sangeeta.

– Det vore något att fira!


Välkommen till Digital DoIT-träff den 26 mars kl. 13.00-17.30.

Obs! Tolkning mellan STS (svenskt teckenspråk) och svenska erbjuds

Anmäl dig här senast onsdag 24/3 kl. 10.00


Dagens tema:

Vilken roll har chefer och vilka paradoxer uppstår i förväntningar när det gäller frågor om delaktighet och inkludering?

Vad är en ”tredje position” i avseendet delaktighet och inkludering och hur når vi dit tillsammans?


Inspiratörer för dagen:

Initiativtagare till tankesmedjan DoIT

Sangeeta Bagga-Gupta, professor vid Jönköping University, och

Petra Weckström, vd, Örebro Teater

samtalar med fyra inbjudna gäster som är chefer:

Dritëro Kasapi, teaterchef Riksteatern

Susanna Dahlberg, vd Regionteater Väst

Elisabet Nilhfors, professor emeritus Uppsala universitet

Ylva Winther, skolchef Sunne kommun


Värd: Örebro Teater och CCD, Jönköping University


Inspirationsläsning om en ”tredje position” till dagen:

Ta gärna del av den svenska versionen av den första delen av rapporten (ca 15 sidor) som beskriver en tredje position; den andra delen av rapporten (ca 15 sidor) tar avstamp i en tredje position och illustrerar dels en tredje position utifrån sektorn scenkonst, dels beskriver DoIT:s historia sedan 2016. Rapporten hittar ni via länken i referensen.


Bagga-Gupta, S. (2020). En tredje position angående en-skola/ett-samhälle-för-alla. Att "göra det omöjliga möjligt" och "strävan efter kultur, ungdomar och kaffe". I Bagga-Gupta, S. & Weckström, P. (red.) Om 3:e positioner i demokratiska kontexter. En-utbildning-för-alla, kultur-för-alla och ett samhälle-för-alla. Forskningsrapport 11. Jönköping University, ISBN-nr: 978-91-88339-22-5. : http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-48145länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

The Arctic Opportunity Explorers competition,

announced by Sustainia* , is an international collaboration of student
groups that will empower young people to become changemakers in the Arctic. The project purpose is to support the implementation of the SDGs in the Arctic by empowering students of higher education to become competent agents for entrepreneurial sustainable development.


Competing students may submit proposals for sustainable solutions or innovations in the Arctic region and then over the course of the four-month project, be guided by Sustainia through HelloScience’s collaboration platform** to develop entrepreneurial solutions to real-world challenges in the Arctic. With the help and support of experts, they work on a project and then a winner is chosen annually.

Katharina Kotynkowiecz, Juul Kleukers and Jannika Nowak from the master program Sustainable Communication at HLK participated in the competition with the project The Sámi and Ecotourism. https://helloscience.io/case/arctic-opportunity-explorers-team-i/länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Porträttbild

Jannika Nowak, Juul Kleukers och Katharina Kotynkwiecz

How did you come to participate?

We found the competition on Sustainia´s LinkedIn and signed up for it together as a group. Actually, we participated just for fun. Initially, we did not have a specific idea about the project more than it should work well with sustainability.


Tell us about the competition.

30 students from all over the world, with quite different backgrounds, participated in eight groups. The other groups got assigned to international teams, but we already were a group and could work together.

In the course of the project we had two webinars, Abundance Cycle and Risk-to-opportunity mindset, that provided us with guidance and frameworks to help us through the competition. Every group was paired with a mentor knowledgeable about the group’s specific themes and ideas, who brought their own professional expertise to the table. Our mentor was a very experienced tourism manager from Iceland. He had a lot of knowledge to help us through the project.

We also used the collaboration platform Hello Science. All projects are on the Hello Science-platform, which is for information sharing, knowledge exchange and collaboration. At the same time others can use the research.

What problems have you identified and what was your solution?

Sámi people are indigenous people, situated in the Scandinavian arctic. With their traditional way of living and reindeer husbandry, they are the only indigenous group in Europe. They are located in Sweden, Finland, Norway and Russia and call their land "Sápmi". We decided to focus on Sámi and the rising tourism in Swedish Lapland. Our project, The Sámi and Ecotourism, is more about what the visitors need to develop more than the Sámi themselves.


While tourism can create opportunities for Sámi people, it also causes problems concerning ecological, social and economic sustainability in the Sápmi area. "Disneyfication" and "Arctification" are problematic developments which use the Sámi culture for touristic purposes in a stereotypical way.


We wanted "to put the Sámi in the driver seat" and see what they want and need for the region. We identified increasing tourism with structural, cultural and economic challenges and developed an idea how to make opportunities of those challenges. By strengthening and expanding the existing tourism label "Sápmi Experience", that focuses on authenticity, we hope to unify the tourism sector in the area with regulations that keep sustainability and the Sámi people in mind. The main goal is to create sustainable tourism in the Sápmi land by building on existing resources, digitalization, research, and the attraction of the right tourists.


The key component of the whole process is COLLABORATION. Therefore, a collaboration platform enables the stakeholders to work together and develop the label according to their needs, wishes, and concerns. We wanted to take that label, strengthen it, make it more known and link to a strategy in collaboration with the Sámi. The goal is to make the label compulsory for everyone who wants to provide tourism offers in the Sápmi region. To receive the label, certain requirements have to be fulfilled. This ensures a high standard of tourism and the inclusion of all stakeholder's wishes and needs.


It is a competition – did you win?

We presented our project at the Arctic Opportunity Day in January to a professional judging panel. The other groups developed a specific kind of product in their projects while we had a more overall type of strategy.


Katharina, who was the team leader and held in a lot of the communication, was awarded the individual prize based on her hard work and dedication throughout the process. This prize is a six-month internship with Sustainia. Her professionalism was on display, and as a student of Sustainable Communication she is excited to gain practical experience in her field of study by working with Sustainia.


Sustainia writes: Katharina was selected as one of the overall standout students due to her professionalism and has been awarded an internship here at Sustainia (one of the "prizes" offered for program participants), which we are very much looking forward to!

You can read about all of the projects including the winning project Arctic ReWild here:

https://issuu.com/sustainia/docs/arcticopportunityexplorers

What do you hope you are able to achieve with your involvement in the program?

We hope to see a better understanding in between all parts that are working in the tourism industry in Swedish Lapland. Our project shows a way to get the stakeholders with all different interests to work together and we believe that collaboration is the only way to make sure that the tourism industry does not harm the Sámi culture or Sámi land.

We hope that we can contribute to a sustainable and authentic form of tourism in the Sápmi land by preparing it for the growing tourism in the Arctic, and by letting the indigenous Sámi people determine how they want to show their culture and their way of living to tourists.


Did you visit Lapland?

Yes, we went on a private trip and visited a Sámi camp.

– I got to visit a Sámi family. They lived like us! The father of the family worked, the daughter went to school and they dressed up occasionally. At home, the father spoke Swedish, but he told me that he speaks Sami with the reindeers, says Juul.


Samisk flicka med en ren

 

Tell us about how the competition is connected to the master's program Sustainable Communication.

The topic of sustainability is very matching. In our studies we learned that sustainability does not only include an environmental part, but also a social and economic one. We thought it was really nice to connect the knowledge from our studies to real problems or problems that can be

potentially real.


In what ways can your work inspire others?

By inspiring/encouraging others to think broader! We thought narrowly at first but realized we had to widen. Another tip is to take something existing and make it work better, instead of doing something new.


* Sustainia is a global sustainability consulting company, headquartered in Copenhagen. Since 2009, the mission of Sustainia has been to change mindsets and narratives around sustainability through impact communication and fact-based storytelling. Armed with mindsets, strategies, and solutions, Sustainia advises complex organisations on how to create enduring sustainability transformations required in order to stay relevant in an ever-changing world.

https://sustainiaworld.com/


** HelloScience is an SDG-focused innovation platform that aims to address many of the challenges outlined in the 2030 SDG Agenda.It was founded and initiated by Novozymes in 2017. In April 2020 Novozymes have transferred the day-to-day management and operations for

HelloScience to The Collaboratorium, a not-for-profit organization that focuses on enhancing digital and physical collaboration, including Public-Private-Partnerships.

https://helloscience.io/


Nyhetsbrev januari 2021

Välkomna till årets första nyhetsbrev!

I nyhetsbrevet kan ni denna gång läsa om ett flertal olika exempel på vad samverkan med Högskolan för lärande och kommunikation kan innebära - från samverkansforskning med Otto till HR Inspiration day, som är en nätverks- och inspirationsdag för studenter vid Human Resources-programmet samt för yrkesverksamma för att få möjlighet att mötas och knyta kontakter.


Vår förhoppning är att ni kan se att det finns många möjligheter att "göra saker tillsammans". För oss innebär samverkan alltid att vi kan nå mål, eller åstadkomma saker, med någon annan aktör som vi eller extern part inte kunnat nå enskilt.


Ser ni möjligheter till samverkan, eller bara är nyfikna, är ni välkomna till våra Öppna rum för samverkan där vi diskuterar olika möjliga samarbeten.


De öppna rummen är ett sätt att nå er som är nyfikna på hur ett samarbete kring utbildning eller forskning kan se ut. Ingen fråga är för liten eller för stor att ta upp. Det är bara att ansluta - ingen föranmälan krävs.


Anslut härlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster kl. 09.00-10.00 följande datum:

24 och 25 februari
24 och 25 mars
28 och 29 april
26 och 27 maj


Ni är välkomna att höra av er till oss via mail, telefon eller andra medier!

/Jesperlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Samverkansforskare Otto Hedenmo studerar kommunikationsprocesser. Som doktorand i forskningsmiljön Hållbar kommunikation följer han en regional klimatsamverkansorganisation under flera år för att se hur olika delar av kommunikationen påverkar arbetet. Han tar del av in mailkonversationer, följer möten och noterar vad som skrivs i chattar.

 

– Kommunikationen är väldigt komplex och det gäller att definiera vilka olika roller de här formerna spelar i processen, inte minst när så mycket sker digitalt idag, säger han.

 

Doktorandtjänsten är en samfinansiering mellan Klimatrådet i Jönköpings länlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och Jönköping University.

Läs reportaget Han forskar om - och för - kommunikation inom samverkansprojekt.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


I november gästbloggade Otto Hedenmo på forskningsbloggen Collearn med artikeln Samverkan på distans - är vi bra på det? Bloggen fokuserar på samverkan och livslångt lärande. Inlägget och andra samverkanstexter hittar ni härlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.


Kontakta Otto Hedenmolänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


I slutet av januari startar HLK upp ytterligare en SKUA-utbildning - denna gång i Upplands-Bro, norr om Stockholm. Kommunen är med i Skolverkets riktade insatser för nyanlända och andra flerspråkiga elevers lärande och planerar att göra insatser för att stärka utbildningens kvalitet för nyanlända barn och elever med annat modersmål än svenska. SKUA är en förkortning av Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och under de senaste åren har efterfrågan på sådan uppdragsutbildning varit stor.


Att HLK bedriver SKUA-utbildning är inget nytt och det finns mycket god kompetens och bred erfarenhet på lärosätet inom detta område. För tillfället görs utbildningsinsatser i bland annat Högsby kommun och har tidigare även getts i Västervik, men samarbetet med Upplands-Bro är lite speciellt. Dels ligger det långt bort, kommunen kunde valt ett lärosäte som ligger närmare, dels är upplägget av utbildningen lite annorlunda jämfört med de utbildningar som getts tidigare.


– Utbildningssatsningen kommer att pågå under ett och ett halvt år. Den första terminen kommer ägnas åt att först kartlägga och analysera nuläge och utvecklingsbehov i kommunens verksamheter gällande SKUA. Detta gör de blivande SKUA-utvecklarna med hjälp av lärare från HLK. I vanliga fall brukar vi starta själva utbildningen direkt, nu får vi först en överblick över nuläget, säger Katarina Sebenius, uppdragssamordnare på Enheten för samverkan.


Kommunen kommer att välja ut 24 personer som ska utbildas för att kunna fungera som SKUA-utvecklare. Parallellt med utbildningen ska de driva utvecklingsarbetet med SKUA vidare ute på sina olika enheter. På detta sätt kommer över 700 pedagoger, från förskolan upp till gymnasiet, involveras i satsningen.


Innehållet i de olika utbildningstillfällena kommer till exempel att beröra:

  • Interkulturellt förhållningssätt
  • Flerspråkighet, andraspråksutveckling och identitetsutveckling
  • Språk- och kunskapsutvecklande undervisning
  • Kollegialt lärande
  • Systematiskt kvalitetsarbete


Kommunens 16 rektorer deltar i delar av SKUA-utvecklarutbildningen och får parallellt egen handledning under hela utbildningstiden. Fokus för dem kommer att ligga på hur rektorerna kan synliggöra de nyanlända och flerspråkiga barnen/elevernas situation i det systematiska kvalitetsarbetet samt skolledarrollen i SKUA-arbetet.

- Vi ser fram emot att ännu en gång få förtroendet och möjligheten att komma ut i en kommun och medverka i utvecklingen av det viktiga arbetet gällande våra nyanlända och flerspråkiga barn/ elevers situation. Detta tack vare det goda arbete som våra medarbetare på HLK lägger ner och är kända för, säger Katarina Sebenius.


Vill du veta mer? Kontakta Uppdragssamordnare Katarina Sebeniuslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Katarina Sebenius

Sedan höstterminen 2018 har uppdragsutbildningen Utbildningsledare vid trafikskola erbjudits vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) vid Jönköping University. Utbildningen riktar sig till trafiklärare som vill studera till utbildningsledare.


Utbildningsledare vid trafikskola är en väldigt populär uppdragsutbildning med högt söktryck som genomförs på endast två högskolor i Sverige, HLK är en av dessa högskolor. Utbildningen riktar sig mot trafiklärare som vill studera till utbildningsledare. Syftet med kursen är att ge utbildningsledarna de kunskaper och verktyg som behövs i arbetet med att utveckla, förbättra och förnya verksamheten samt handleda trafikskollärarna i deras arbete. För att vara behörig att söka till utbildningen så bör man ha jobbat minst ett år som trafiklärare, ha fyllt 21 år och ha körkort med minst behörighet B.


Största delen av kursen sker genom distansstudier men även genom närvaro vid de sju helger som är fysiska träffar i Jönköping. Kursen som startar den 23 januari är sedan länge fulltecknad och denna kurs kommer på grund av pandemin att starta helt digitalt. Det är redan klart med en ny kurs till hösten 2021 där anmälan kommer öppna under januari 2021.


– Utbildningen är väldigt populär, med sökande från Haparanda i norr till Malmö i söder. Vi har ett mycket kompetent arbetslag och vi får ofta deltagare som blivit rekommenderade kursen, säger Anna Samuelsson, uppdragssamordnare på HLK.


Vill du veta mer? Kontakta Uppdragssamordnare Anna Samuelssonlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Anna Samuelsson

Temat för konferensen som hölls den 19 november var kriskommunikation och ganska naturligt handlade det mycket om kommunikationen kring Coronapandemin, men även kriser generellt och förhållandet mellan media och kommunikationsavdelningar.

Konferensen var helt digital i år.


Som vanligt lockade Kommunikationsdagen JKPGlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster många deltagare, i år var 558 personer anmälda. Skillnaden från föregående år var att hela konferensen var helt digital, även föreläsarna höll sina föreläsningar online.


Matilda Söderström och Towe Ottoson, projektledare för Kommunikationsdagen JKPG 2020, tycker att den årliga konferensen fyller flera viktiga funktioner.

– Kommunikationsdagen JKPG är viktig dels för att sätta Jönköping på kartan, dels för att ge möjlighet till kommunikatörer att nätverka. Egentligen så är det ju en fysisk branschdag där tanken är att man ska utbyta kunskap och inspireras med och av varandra. I år blev konferensen ett livesänt webinarium som öppnade upp för fler deltagare och vi tyckte det var superkul att vi faktiskt hade publik från hela Sverige!


Först ut var Madeléne Söderström, kommunikationsstrateg på Jönköpings kommun, som pratade om kommunens arbete när pandemin kom till Jönköping. Hon berättade om olika utmaningar som detta medförde, till exempel att samordna olika aktörer inom kommunen, att informationen ska översättas till olika språk vilket både tar tid och kostar pengar. Ytterligare lyfte hon arbetet med att försöka göra olika insatser som förändrar medborgarnas beteende och att orka hålla ut i en ansträngd situation som inneburit hårt arbete under en lång tid. Madeléne avslutade med att berätta om vad hon tror är framgångsfaktorer i detta arbete. Hon lyfte bland annat vikten av att ha tydliga mål och målgrupper, att vara flexibel och prioritera rätt uppgifter samtidigt som det är viktigt att ha tillgång till bra nätverk.


Linda Svensson från Jönköping energi tog sedan vid och berättade om Jönköping Energis personalevent Morgonsoffan som hålls två gånger om året. Det är mycket att fixa med inför eventet och planeringen börjar en och en halv månad i förväg. Linda tror att eventet, som blandar humor och allvar, är mycket uppskattat av personalen på Jönköping energi.


Passet före lunch hade Rebecka Montelius, grävande reporter på Sveriges Radio. Rebecka gav ett journalistperspektiv på kriskommunikation och gav några exempel som hade fått stor uppmärksamhet i media de senaste åren. Hon uttryckte sin förståelse för den frustration som de som blir granskade kan känna, men tryckte på att journalister har ett ansvar att hitta och förmedla oegentligheter. Rebecka tycker att det generellt sett fungerar bra med kontakterna mot olika kommunikationsavdelningar och menar att hennes avsikt som journalist inte är att sätta någon på pottkanten utan att få fram sanningen.


Telefonsamtal och jazzläge

Sofie Sääf och Alexandra Svedberg från Region Jönköpings län höll i nästa föreläsning. De beskrev hur arbetet på Region Jönköpings läns kommunikationsavdelning såg ut, dygnet och perioden efter telefonsamtalet från Folkhälsomyndigheten, den 31 januari.


Jordbruksverket stod för nästa föreläsning och hölls av Claes Larson och Sofia Arnoldsdotter Jonsson. De berättade om några av de senaste årens krissituationer där de tvingats aktivera sin krisorganisation och hur de arbetar då. Jordbruksverket har något de kallar "Kommunikatör i beredskap" vilket innebär att de alltid är finns tillgängliga om media hör av sig. Vi fick också bekanta oss med ordet Jazzläge som hos Jordbruksverket innebär att det är ett stort tryck på kommunikationsavdelningen, men ingen aktiv krisorganisation.


Paneldiskussionen som följde hölls mellan Annica Snäll, Jönköpings kommun – Alexandra Svedberg, Region Jönköpings län – Rebecka Montelius, Sveriges Radio och Jeanette Fors-André, krishanterare och medietränare. Stor del av diskussionen ägnades åt hur myndigheter och kommuner har hanterat media under pandemin. Frågan om huruvida kommuner och äldreboenden ska lämna ut uppgifter till media om smittläget blev en het potatis. De pratade också om hur nationell media målar upp en mörkare bild om pandemin än vad som kanske är fallet i övriga Sverige.


Årets keynote speaker var Jeanette Fors-André som har arbetat med förtroendekriser och kriskommunikation i 15 år. Hon har en gedigen praktisk erfarenhet av komplexa kriser och mediala granskningar. Jeanette gav några exempel på förtroendekriser som media lyft stort och även konkreta tips på hur företag, myndigheter och andra kan agera för att undvika kriser.


– Vi är otroligt nöjda med dagen, den gick precis som vi ville och allting flöt på utan problem. Vår största oro var tekniken då vi livesände i 6,5h, så allting hängde såklart på att den skulle fungera. Och det gjorde den! Vi fick hjälp av HLK:s videoteam och det var ovärderligt, säger Matilda Söderström och Towe Ottosson.

Projektgruppen för konferensen. Från vänster: Matilda Söderström, Cajsa Thorsson, Donna Bahtiri, Towe Ottosson, Olivia Andsberg och Lovisa Blidberg.

Den fjärde fredagen i september är utlyst som Researchers' Night av EU-kommissionen. Runt om i hela Europa erbjuds hundratals aktiviteter som visar hur spännande och kul forskning är. I Sverige kallas dagen för ForskarFredag och hölls digitalt den 23-29 november.


HLK var representerat av två doktorander; Maria Hammarsten, doktorand i pedagogik med inriktning mot didaktik, och Otto Hedenmo, doktorand i kommunikation och klimatsamverkan. Forskarämnena var Skogsträdgårdens möjligheter ur barns perspektiv och Klimatsamverkan.


Maria Hammarsten mötte elever på Sandagymnasiet i Huskvarna via Zoom för att berätta om Platsers meningserbjudanden ur barns perspektiv – En skogsträdgårds platskvalitéer.


Den studie hon gjort syftar till att undersöka barns perspektiv på de erbjudanden som finns i en skogsträdgård med särskilt fokus på hur barnen upplever växter i förhållande till andra företeelser.


Vad vet vi om barn och vad som händer då de vistas i naturen?

Antalet barn som vistas i naturmiljöer har halverats under 2000-talet i Sverige. Denna minskade naturkontakt i skogsmiljöer kan leda till så kallad växtblindhet som kan definieras med ”en oförmåga att se eller uppmärksamma växter i sin omgivning”.

Genom att vistas i naturen kan barn få erfarenheter, upplevelser och uppfatta en samhörighet - att ingå i ett större sammanhang.

Platser har olika betydelser. Exempelvis har det visat sig att grillplatsen ger sociala erbjudanden som samvaro, gemenskap och att det alltid finns någon där medan växtplatser ger barnen emotionella erbjudanden, estetik och en känsla av tillhörighet till naturen.


På vilket sätt är skogsträdgården positiv för barn?

Skogsträdgården är en pedagogisk utomhus- och lärmiljö med potential som både främjar och utvecklar barns förhållande till växter. Skogspedagogernas arbetssätt i miniprojekt och utomhusundervisning kan förebygga barns växtblindhet. Studiens resultat indikerar att det är dags att ”planera för att plantera” växter i barns utomhusmiljöer.



Otto Hedenmo höll föreläsningar för gymnasieelever på Aleholmsskolan i Sävsjö. Temat var klimatsamverkan, där nedslag gjordes i behovet av samverkan samt vilka kommunikativa utmaningar som finns i att uppnå ett gemensamt handlande och en gemensam förståelse.


Vad innebär behovet av samverkan och för vem finns detta behov?

När det gäller behovet av samverkan diskuteras klimatfrågan ofta utifrån det metaproblem det är. Att omställning till ett klimatmässigt hållbart samhälle kräver samverkan i, och oftast mellan, alla sektorer i samhället på såväl lokal som global nivå. Samverkan är utmanande men kan möjliggöra enande av begränsningar men också framkomsten av nya innovationer.


Vilka är de kommunikativa utmaningarna?

De kommunikativa utmaningar som uppstår är en följd av denna intersektoriella samverkan, alltså att personer från olika yrkesgrupper/yrkesroller som kommunicerar på olika sätt baserat på bland annat värderingar, kunskap, idéer och uppfattningar om vad klimatfrågan innebär och vad som behöver göras för att tackla den. Med dessa utmaningar finns en risk att inte komma överens om någonting, men också möjligheten att enas kring något helt nytt.

Vi var även inne på de kommunikativa utmaningar som digital kommunikation för med sig. Att olika erfarenheter och social/organisatorisk kontext kan innebära svårigheter som den digitala kommunikationen för med sig.


Hur var intresset för en forskare hos eleverna?

En del av föreläsningarna handlade om rollen som forskare och forskarstuderande där eleverna var intresserade av hur en dag ser ut, vilken utbildning som behövs och vilka möjligheter som finns för forskare. Eleverna var även intresserade av hur man konkret använder sig av den forskning som presenterades. Väldigt engagerade elever och väldigt kul att vara med!



ForskarFredag skapar möten mellan forskare och allmänheten, lyfter forskningens betydelse i vår vardag och för samhället och visar unga att forskning är en möjlig karriärväg.


Jönköpings län* deltog i Forskarfredag 2020. 20 forskare från länet träffade 30 klasser och mötte därmed ca 720 elever samt 30 lärare.

*Region Jönköpings län: Hälso- och sjukvård, Region Jönköpings län: Kommunal utveckling, Jönköping University och Jordbruksverket


Kontakta Maria Hammarstenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kontakta Otto Hedenmolänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Maria Hammarsten, doktorand vid HLK, har redogjort för ett skolprojekt med syfte att förebygga barns växtblindhet.


I tidskriften Barn: Forskning om barn og barndom i Norden, redogör Maria Hammarsten, doktorand vid HLK, för sin forskning om ett skolprojekt som har utformats i syfte att förebygga barns så kallade växtblindhet. Satsningen har utformats som en respons på rådande klimatförändringar och dess negativa påverkan på biologisk mångfald. Hon visar i sin studie med samtalspromenader som metod, hur barnen aktivt engagerar sig i natur, djur och växter i mötet med skogsträdgården. Maria Hammarsten hävdar att det finns en stor potential att fördjupa och utveckla barns ekologiska litteracitet.


Sagt om artikeln:

"Denna artikel ska vi integrera i kurslitteraturen till kursen Stadsrum för barn och unga (15 hp) som ges för tredje gången med start efter årsskiftet. Hälften av studenterna är blivande landskapsarkitekter, övriga från yrkeslivet och en rad olika sektorer. Så spännande att du gjort en djupdykning när det gäller just barns relation till växter! Den som ser dåligt behöver glasögon. Det hjälper du oss att förstå!"

SLU - Sveriges Lantbruksuniversitet


”Det viktigaste är att växterna får leva och sånt”: en studie om attPDF
förebygga barns växtblindhetPDF


Kontakta Maria Hammarstenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Nyhetsbrev november 2020

Tema Förskollärarprogrammet

Annika Almqvist

Annika Almqvist

Spännande och roligt att välkomna ytterligare fler studenter till Förskollärarprogrammet!

Denna höst har vi haft glädjen att välkomna fler studenter än vanligt till Förskollärarprogrammet. Det beror på att efterfrågan på förskollärare är stort och därför har vi på uppdrag av JU öppnat upp för ytterligare en ingång till att studera till förskollärare på HLK. Som student söker du till förskollärarutbildningen på vanligt sätt men du kan välja en annan studieort än Jönköping. Vi erbjuder studier i Eksjö, Oskarshamn och Värnamo på de lärcentra som finns på dessa orter.


Vad är då annorlunda med att studera på en annan studieort?

Förskollärarutbildningen är densamma vilken ort du än väljer att studera på vad gäller studieplan, kursplaner och innehåll. Studenterna får också ta del av samma föreläsningar via streaming eller inspelad föreläsning. Några gånger under terminen finns vi på plats för undervisning, seminarier eller examinationer. Det är alltså inte en distansutbildning men en utbildning som använder sig av digitala verktyg för att möjliggöra möten mellan studenter och lärare när vi inte är på plats. Studenterna har lärcentrat som sitt campus där de har mötesplatser för diskussioner och grupparbeten.

Denna form av utbildning som sker genom samverkan mellan kommunerna och lärosätet har en extra bonus i form av en kommunmentor. Den finns på varje ort och ska vara ett bollplank för studenterna utifrån det didaktiska, praktiknära och koppla teorin till praktiken.

Det känns roligt och inspirerande att fått starta upp denna form av utbildning i nära samarbete med kommunerna. Vi prövar oss fram tillsammans för att hitta de bästa lösningarna.

Vi som arbetar i Förskollärarprogrammet ser fram emot att fortsätta utveckla vår utbildning och möta behovet av kompetenta välutbildade förskollärare som ska möta våra yngsta samhällsmedborgare i förskolan.


/Annika Almqvist – Programansvarig Förskollärarprogrammet


Lina Mrak

Lina Mrak

Stort grattis till att du är klar med din Master! Hur känns det?

Tack, det känns bra men också lite tomt. Jag har läst min utbildning vid Högskolan i Östfold i Norge och har varje månad under fyra års tid åkt till Halden och haft många långa filosofiska diskussioner med såväl studiekamrater som lärare. Det är något jag redan saknar! Det känns också tomt att inte längre leva med en text som långsamt växt fram och till slut blev min masteruppsats.

Hur kommer det sig att du valde Högskolan i Østfold i Halden?

Vi på förskollärarprogrammet hade en kompetensutvecklingsresa dit. Via Karin Alnervik hade vi hört att de arbetade med spännande undervisningsmetoder. Väl där berättade de om sitt program, Master i Barnehagepedagogikk og Småbarnsvitenskap (0-3år) vilken har fokus och riktar uppmärksamhet på de yngsta barnen (0–3 år) i förskolan. Utgångspunkten i hela utbildningen kan sägas att förena småbarnsvetenskap med filosofi, vetenskap, pedagogik och omsorg. Det lät så spännande att jag kände att det är var där jag skulle läsa min master.

Vad handlar din studie om?

Den handlar om att förskollärare i sin profession behöver förhålla sig till olika skrivningar i politiska dokument såsom styrdokument och utifrån dessa dokumentera barns kunskapande. Intresset i studien handlar inte om att göra motstånd mot lärande utan snarare att diskutera hur viss kunskap (ner?)värderas.

Studien tar sin utgångspunkt i förskollärares berättelser om handlingsutrymmet att formulera sig kring 1–2 åringars kunskapande, där mallar, ofta formulerade av andra än förskollärarna, används och disciplinerar deras handlingsutrymme. En risk med detta är ju att kunskap värderas olika eller inte synliggörs alls.

Du har ju tänkt mycket med en engelsk filosof som heter Miranda Fricker, varför just hon?

Miranda Fricker skriver om epistemisk orättvisa, där kunskap, makt och etik är framträdande begrepp. En central fråga i hennes tankar är frågan: Vem ges tolkningsföreträde i kunskapsbegreppet?

Fricker talar även om vittnesorättvisa som en form av epistemisk orättvisa och inträffar när någon talar eller berättar om något denna varit med om men fördomar hos den som lyssnar gör att den som berättar inte tas på allvar.

Det låter ju spännande?

Ja, hennes tankar har påverkat mig mycket och också ställt mitt läraruppdrag på högskolan i nytt ljus där nya frågor väckts, exempelvis: Vem har tolkningsföreträde inom akademin?

Vad gör du just nu?

På jobbfronten kombinerar jag just nu en tjänst där jag arbetar 50% med 1-2 åringar på en förskola och 50% på högskolan. Något jag tycker är en väldigt kul kombination.

Annars hänger jag mycket med vår nya familjemedlem, vår strävhåriga tax Moltas. Hade aldrig i mitt liv kunnat ana hur kul det är med en hund!

Då säger vi stort tack till dig och lycka till med fortsatt forskning och hundliv!

Här kan ni hitta Linas Master:

(M)alla barn - en kvalitativ studie om förskollärares handlingsutrymme för att uppträda som vittne till ett- och tvååringars kunskapande”

går att hitta under följande länk:

https://hiof.brage.unit.no/hiof-xmlui/handle/11250/2682392

 

Kontakta Lina Mrak

Avslutning


...är en känsla många studenter känner när utbildningen närmar sig sitt slut. Efter flera år av studerande så är det snart över. Men hos vissa studenter infinner sig också en oro och ett tvivel över att axla det ansvar som nu väntar i deras kommande yrke, och tvivel på om de har den kunskap som krävs. Frågan många bär på är hur och om de kommer klara detta ansvarsfulla uppdrag?

Som lärosäte har vi ett ansvar att genomföra en hållbar lärarutbildning, det vill säga att studenter som studerat hos oss ska kunna verka i olika kommuner och känna sig rustade med kunskaper som läraruppdraget kräver. Under senare tid har vi fått signaler från kommuner och från studenter som gått ut, att den första tiden har varit tuff, och att förskollärare som nyligen tagit examen tagit timeout från förskolan redan efter några månader. Det får många av oss lärare att fundera hur vi kan rusta studenter för denna så kallade reality chock. Går det att rusta mer eller ska vi kanske rusta mindre?

 

Inför den sista kursen i förskollärarprogrammet och nu i pandemitider bestämde vi att spela in poddar till studenterna utifrån kursens mål. Den sista podden skulle heta: ”Äntligen klar…” där en tidigare student hos oss blev inbjuden för att berätta om sina erfarenheter från de första två åren som förskollärare. Sofie som hon heter berättade att den första tiden efter examen var tuff, att examenshögtiden var på fredagen och på måndagen stod hon i tamburen i sin nya yrkesprofession och skulle möta nya barn, kollegor och vårdnadshavare. Hon upplevde en stark press att visa att hon nu skulle klara av detta läraruppdrag, dels från sig själv och dels av omgivningen. Pressen förstärktes av den förväntan hon kände från kollegor. Många välkomnade henne med orden ”men åh va roligt att du är ny det ska bli spännande at få ta del av dina kunskaper”. Sofie poängterade att hon förstod att det var välment men att det kunde upplevas stressande och kravfylld. För vad kunde hon egentligen?

 

I podden berättar Sofie vidare att den första tiden också innebar att kunna hantera olika situationer när kollegor var sjuka på avdelningen och det inte fanns vikarier. Det var först efter några månader som hon kände att hon kunde komma med idéer kring olika pedagogiska frågor, dokumentationer och projekt och inte bara det organisatoriska. Sofie säger att hon hade tur som kom till ett arbetslag där det fanns en öppenhet och tillåtelse att vara ny och osäker. Hon lyfte även vikten av att det fanns en organisation och rutin som kunde välkomna nya, med ett ledarskap som byggde på tillit och förtroende. I slutet av vårt samtal fick Sofie frågan om vad hon tyckte om programmet på HLK och om det var något hon hade saknat på utbildningen. Hon var nöjd med sin utbildning, men att vi på förskollärarprogrammet gärna kunde diskutera mer om svårigheter som till exempel när arbetslag inte fungerar, när det är vikariestopp eller när snabba förändringar sker. Sofie vill skicka med till de studenterna som tar sin examen att de ska vara snälla mot sig själva och tillåta sig att vara nya på jobbet. Att de ska lyssna på barnen och låta dem visa vägen!

 

Stort tack Sofie för att du delade med dig av dina erfarenheter till oss. Nu ska vi tillsammans med studenterna lyssna på podden och mötas kring dess innehåll.

 

Vill du veta mer? Kontakta Susanna Anderstaf