Barn till förintelseöverlevare berättade sin historia

Abraham Dortheimer, vars föräldrar överlevde flera koncentrationsläger, gästade Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) den 1 oktober. Abraham föddes i Jönköping och var här för att lägga klart pusslet om sina föräldrar.

Att Abraham Dortheimer kom till HLK vid Jönköping University (JU) är tack vare Radu Dinu, universitetslektor i historia på HLK. Radu tyckte det skulle vara passande för sina historiestudenter att få ta del av Abrahams historia.

Abraham har besökt Sverige och Danmark tillsammans med Therkel Straede, lektor i modern tysk historia vid Syddanska Universitetet. Tillsammans försöker de kartlägga och tidsbestämma Abrahams föräldrars liv fram till att de emigrerade från Sverige i maj 1953.

– Jag håller på att skriva en självbiografi där mina föräldrars tid i koncentrationslägren fram till att vi till slut hamnade i New York är en stor del. Boken kommer inte att säljas, jag skriver den för min egen skull, men ni som är här idag ska få ett exemplar, säger han.

Mamma Chana

Abrahams mamma, Chana Kozlowska (senare Dortheimer), föddes 1922 och kom från Lodz i Polen. Efter att tyskarna invaderade landet 1939 dödades hennes mamma, pappa, lillebror och många andra släktingar. Chana och hennes syster blev deporterade till Auschwitz där de var någon månad innan de förflyttades till Ravensbrück eller något av dess satellitläger som behövde arbetskraft. 1945, i krigets slutskede, räddades systrarna genom svenska Röda Korset och de ”vita bussarna”. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Systrarna hamnade i Malmö, men där tar spåren slut.

Pappa Henryk

Abrahams pappa, Henryk Dortheimer föddes i Krakow, Polen. När han var 14 år dödades hela hans familj och många släktingar av nazisterna. Förutom Henryk skonades också hans bror Jozef och hans fru Chawa. Henryk och Jozef följdes åt på flera olika koncentrationsläger. De tre lyckades överleva och även invandra (troligen illegalt) till Sverige.

– Mina föräldrar var inte så glada i att prata om denna tid, vilket jag kan förstå. Jag var heller inte så nyfiken förr och nu finns det ingen kvar att fråga så nu får jag göra egna efterforskningar, säger Abraham.

Jönköping

Henryk och Chana gifte sig 1948, då bodde de i Jönköping. Åren fram till dess, hur eller var de träffades, har Abraham och Therkel ingen kännedom om. I ett formulär de har hittat har Chana skrivit att hon jobbade som industriarbetare, men var, eller om det stämmer, vet de inte. Möjligen använde hon sig av sitt namn som ogift, detta ska undersökas vidare.

Abraham och Therkel fick nyligen veta att paret bodde på Slottsgatan i Jönköping och att 1950, när Abraham var ett år, togs han ifrån föräldrarna och placerades på Vårsol, ett stödboende genom Främlingsarmen, som fortfarande kvar. De tror att han blev omhändertagen då Slottsgatan på den tiden var väldigt nergånget och kanske tyckte myndigheterna att det var skadligt för små barn att vistas där. Henryk och Chana fick tillbaka Abraham efter nio månader, då hade de flyttat till en annan lägenhet på Slottsgatan.

Med säkerhet vet man att Henryk jobbade på Husqvarna som sprutlackerare. Det finns ett arbetsgivarintyg från Husqvarna som paret Dortheimer använde sig av då de sökte i ett kvotsystem (i USA hette det Displaced Persons Act) för att få komma till USA på det amerikanska konsulatet. Abraham och Therkel tror också att Henryk kan ha arbetet på penselfabriken i Bankeryd strax utanför Jönköping, dessa efterforskningar pågår just nu.

Emigrerade till USA

Efter att ha sökt, men inte fått tillstånd att emigrera till Palestina, emigrerade familjen Dortheimer 1953 till USA och New York. Där fick Henryk jobb som målare och där har Abraham växt upp och levt sitt liv.

– Boken kommer att handla om mina föräldrar, deras bakgrund, Polen och kriget, men den största delen är ändå om Sverige. Det är här allt på något vis både börjar och avslutas. När jag åker tillbaka till USA kommer jag att avsluta boken med hjälp av allt som vi har hittat här i Sverige. Jag hoppas att jag kommer tillbaka till Sverige. Kanske blir mina barn eller barnbarn också intresserade, man vet aldrig vad framtiden ger, säger Abraham Dortheimer.

”Kommer definitivt använda detta i min lärarroll”

Det var frivilligt för studenterna att komma och lyssna på Abraham och Therkel, men för Jakob Svensson, ämneslärarstudent med Historia som andraämne, var det en självklarhet.

– Detta är ju så viktigt för den svenska skolan. Tyvärr finns det inte många överlevare kvar så att få höra det från andra generationens överlevare är väldigt värdefullt. Jag kommer definitivt att använda mig av det jag har fått till mig under detta möte i min roll som lärare, säger han.