Vem är jag om jag förlorar mitt språk? – JU LIVE är i gång

Torsdagen 30 januari startade Helena Taubner, universitetslektor i specialpedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) på Jönköping University (JU), vårterminens uppskattade föreläsningsserie JU LIVE. Det var omkring 40 åhörare som lyssnade uppmärksammat när Helena delade med sig av sin forskning om afasi (försämrad förmåga att använda språket, orsakad av en skada på hjärnan, oftast stroke).

Helena påminde om att vi skapar våra identiteter genom att kommunicera med varandra. När vi sätter ord på våra relationer och erfarenheter, yrken och kompetenser, styrkor och svagheter berättar vi samtidigt vilka vi är. Utgångspunkten för hennes forskning var att ta reda på vad som händer när en persons ordförråd hastigt försvinner till följd av en hjärnskada. Är hen samma person som innan skadan eller inte?

Hon berättade lite om hur hon genomförde sin forskning till doktorsavhandlingen. Hon har intervjuat och observerat sammanlagt 21 personer med afasi. Bland annat bodde hon tre veckor på en folkhögskola som hade särskilda utbildningar för personer med afasi.

Helena Taubner har alltid haft ett stort intresse för skärningspunkten mellan språk och funktionshinder. När hon fick möjligheten att skriva sin doktorsavhandling om afasi blev hon väldigt glad.

– Jag tycker att afasiforskning är ett spännande fält, för det finns alltid nya vinklar på vad det kan innebära för en person att förlora stora delar av sitt språk, säger hon.

Identitetsdilemman för afasidrabbade

Publiken i Högskolebiblioteket fick ta del av olika citat från dem hon hade intervjuat. För dem som inte visste så mycket om afasi blev det gripande. Hon berättade om unga kvinnor och män från 25 år och uppåt som hade fått afasi.

Helena har bland annat kommit fram till att en mängd olika identitetsdilemman kan uppstå för personer som har drabbats av afasi. En fråga hon hade ställt på sina intervjuer var om de upplever sig själva som samma person som innan eller en helt annan person. Oftast svarar man "inte antingen eller" utan "både och". Ett exempel handlar om personens yrkesidentitet och att personen både uttrycker att hen "är lärare", men samtidigt säger att hen "inte kan vara lärare längre".

Hon avslutade med att ge några tips på hur man kan bemöta och kommunicera med personer som har afasi:

• vara tydlig, lyhörd, artikulera och fråga – ”menar du så här?"
• avbryt inte eller fyll i, låt det ta den tid det tar.

JU LIVE – samspel med publiken

En i publiken frågade hur Helena själv har påverkats av alla möten med afasi-drabbade.

– Först och främst känner jag en oerhörd tacksamhet och ödmjukhet att dessa personer har släppt in mig i deras liv, det är ju fantastiskt. Men också att man ska vara försiktig i sitt liv och göra vad man själv kan för att undvika huvudskador. Använd cykelhjälm till exempel, sa hon.

För Helena var det ganska självklart att föreläsa på JU LIVE när hon fick frågan.

– Jag forskar om personer som själva kan ha svårt att göra sina röster hörda. Och med sådan forskning kommer ett ansvar att lyfta personernas berättelser i olika sammanhang. De har gett mig ett förtroende genom att berätta om sig själva och sin situation, och då har jag ett ansvar att förvalta de berättelserna genom att sprida dem vidare, säger hon.

Efter föreläsningen dröjde sig några i publiken kvar för att prata med Helena. Att forskarna, dels svarar på frågor från publiken, dels stannar kvar lite efter för att prata med personer som kanske inte vill ställa sina frågor öppet, är uppskattat på JU LIVE. Helena var nöjd efteråt.

– Det var roligt! Jag är särskilt glad att några personer som själva lever med afasi fanns på plats under föreläsningen. Och förhoppningsvis har några åhörare fått lära sig något om afasi.

"Hellre föreläsningar än syjunta"

En av de många i publiken var Ing-Marie Karlsson från Gränna. Ing-Marie har tidigare varit på JU:s öppna föreläsningar som då hette Offentliga föreläsningar, men det var första gången för henne på JU LIVE.

– Över lag är jag väldigt intresserad av att ta till mig ny information, men jag har några bekanta som har afasi, så då gör denna föreläsning det extra intressant för mig. Men generellt går jag hellre på föreläsningar än att till exempel gå på syjunta. Roligt när man kan utvecklas lite och få nya idéer och tips och så, säger hon.

Ing-Mari gillade föreläsningen av Helena Taubner.

– Jag tycker hon var väldigt duktig på att presentera och man fick en hel del information och tips. Det var intressant med intervjuerna hon hade gjort med olika personer och jag känner igen mycket om jag tänker på min bekant som har afasi. Jag kommer garanterat gå på fler JU LIVE, trots att jag bor i Gränna, säger Ing-Marie Carlsson.