Suicidpreventiv dag arrangerades vid Jönköping University

På förmiddagen gavs programmet på engelska, medan det på eftermiddagen hölls på svenska och inleddes av Eleonor Fransson, vice vd på Hälsohögskolan, som hälsade alla välkomna och pratade om vikten av ämnet.

Hon inledde med att prata om att det är uppemot 1400 fall av suicid och misstänkt suicid varje år och över 7000 sjukhusinläggningar på grund av suicidförsök eller annat avsiktligt självskadebeteende. Antalet suicid har dock minskat senaste decennierna, men att takten på minskningen har avtagit.

- Vi på Jönköping University och Hälsohögskolan vill verka för en bättre hälsa och välfärd för befolkningen genom utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Vi vill genom detta vara en del i arbetet med att förebygga suicid, berättade Eleonor Fransson.

Först ut bland eftermiddagens talare var Elin Isfall, chef för säkerhet och krisberedskap på Räddningstjänsten i Jönköping. Hon pratade bland annat om att man ska våga fråga personer som man tror är i riskzonen eller lider av psykisk ohälsa, och att alla kan bidra till ett öppet och fördomsfritt samtal om suicid. Elin Isfall gick även igenom att antal myter som finns kring suicid. En av myterna är till exempel att det inte går att göra något för att hindra en person som har bestämt sig för att avsluta sitt liv, vilket alltså inte stämmer.

- Statistiken visar att runt 90 procent av de som uppmärksammas och får hjälp räddas till livet, sa hon.

Elin Isfall pratade även om att suicid finns i alla grupper i samhället och i alla åldrar, men att det är ungefär dubbelt så många män än kvinnor som tar sitt liv varje år. Hon visade också filmen #BrytIsen, som har kommit i en ny version, och är ett samarbete mellan Region Jönköpings län, Jönköpings kommun och RäddSam-F.

Se suicid som olyckshändelser som kan förebyggas

Nästa föreläsare var Morgan Miledal från Höglandets räddningstjänstförbund. Han pratade på temat Första hjälpen till psykisk hälsa i Vetlanda kommun. Även han betonade vikten av prata om psykisk ohälsa.

- Det är viktigt att skapa en kultur där det är okej att prata om att man mår dåligt, sade han bland annat.

Han betonade även vikten av att se suicid och suicidförsök som psykologiska olyckshändelser som kan förebyggas. Det är till exempel nästan åtta gånger fler som dör av suicid i Sverige varje år än som dör i trafiken.

Näst på tur var Karl Hedman som pratade om suicidprevention i praktiken, både utifrån egna personliga erfarenheter och sin forskning, han har forskat om suicidprevention i 26 år. Bland annat har Karl Hedman genomfört ett antal olika fältarbeten inom till exempel SOS-centralen i Stockholm, psykiatrisk akut mobilitet i Stockholm, räddningstjänsten i Jönköping och med migrantungdomar vid en gymnasieskola i Jönköping.

Karl Hedman pratade om tre olika nivåer av suicidprevention där den första handlar om att utbilda människor om suicidrisker och att arbeta för en bättre psykisk hälsa i samhället, men även att till exempelvis sätta upp skyddsräcken på broar. Den andra nivån av prevention innebär att identifiera och ha tidig intervention bland individer som tillhör speciella grupper med ökad risk för psykisk ohälsa och suicid.

- Här kan man till exempel se män över 80 år och medlemmar av olika sexuella identitetsgrupper som riskgrupper, sade Karl Hedman.

Den tredje nivån handlar om behandling och återhämtning bland de som har överlevt suicidförsök, men även om krisstöd till närstående.

Karl Hedman pratade även om olika skyddande faktorer, som till exempel vikten av socialt stöd från familj och vänner och förmågan om att tala om svårigheter och be om och ta emot hjälp. Samt hur viktigt det är att förstå varningssignaler, vikten av tillgång till psykiatrisk vård och hjälp, och mycket annat som är viktigt inom suicidprevention. Han gick även igenom olika varningssignaler och vad man själv kan göra för att hjälpa om man tror sig ha suicidala personer i sin närhet. Precis som de andra föreläsarna betonade han vikten av att prata om det och lyssna och ge omtanke.

Självskadebeteende finns i alla grupper

Nina Veetnisha Gunnarsson, lektor i socialt arbete på Hälsohögskolan, var dagens näst sista föreläsare och pratade om självskadebeteende, vad det är, hur det yttrar sig, vem som ägnar sig åt det och dess koppling till skam.

- Det har sedan 1970-talet har funnits en stereotypisk bild av att personer med självskadebeteende är en ung, vit, kvinna från medelklassen som skär sig. Men sanningen är att om man tittar på vilka som skadar sig själva så rör det sig om personer av båda kön och återfinns i olika åldrar, även om de flesta börjar när de är mellan 12–15 år. Det rör sig också om personer i olika typer av livssituationer, etnicitet och länder, berättade Nina Veetnisha Gunnarson.

Hon pratade också om att det inte alltid finns en klar gränsdragning mellan att skada sig själv och suicid, men att självskadebeteende är främst en strategi för att överleva – inte dö och ett sätt att försöka hantera sina känslor.

Lyssna på intervju med Nina Veetnisha Gunnarson på P4 Jönköping som gjordes i samband med den suicidpreventiva dagen.

Sist på programmet var Marie Böwing-Lindström och Ann-Louice Jorikson, KBT-terapeuter från Studenthälsan vid JU, som berättade om sin verksamhet. Studenthälsan fungerar lite som studenternas företagshälsovård, genom att arbeta för att främja studenternas psykiska och fysiska hälsa. Under pandemin har de till exempel erbjudit de individuella samtal digitalt.

Dagen slutade med några avslutningsord från Karl Hedman - och den återkommer igen i september nästa år.

- Den suicidpreventiva dagen vid Jönköping University är viktig för att den handlar om vilket samhälle vi vill skapa och leva i. Vi har möjlighet att vara hjälpande medmänniskor och ta hand om varandra. Vi har möjlighet att rädda liv genom att fråga ställa frågor om hur människor i din närhet mår och vara tillgängliga när människor känner uppgivenhet vid omställningar i livet. Du kan då fråga hur du kan hjälpa personen att finna stöd, säger Karl Hedman.

Video

Joy Torgé, forskare vid Hälsohögskolan, berättar om den så kallade Jönköpingsmodellen, en modell för suicidprevention där räddningstjänsten har en avgörande roll.