Deras jobb: att hjälpa personer gå igen

Kvinna i munskydd och visir arbetar med en protes

Camilla, på sitt jobb som ortopedingenjör, här arbetar hon i företagets verkstad med att anpassa en protes åt en av sina patienter.

Frida, Anna och Camilla har alla tre studerat till ortopedingenjörer vid Hälsohögskolan på Jönköping University (JU). Idag är de kollegor och arbetar med att ta fram hjälpmedel till personer som behöver proteser eller ortoser för att få vardagen att fungera efter att ha skadat eller förlorat en kroppsdel.

Camilla och Anna tyckte att ortopedingenjörsyrket och blandningen mellan att jobba med både händerna, huvudet och maskiner verkade spännande. För Frida var valet inte riktigt lika självklart då hon först var inne på ett annat spår.

– Sista året på gymnasiet var jag helt inställd på att utbilda mig till fysioterapeut så jag gick bredvid en fysioterapeut under en dag på rehabiliteringen och inom hemsjukvården för att se vad de gjorde. Där fick jag följa med på något som kallas för ”gå-skolan” och träffa amputerade som fått protes och tränade på att gå. En ortopedingenjör fanns också med och berättade om vad han gjorde, efter det var jag såld! De nya protesbrukarna var så glada och positiva, och framför allt stolta över att få visa upp vad de klarade av. Just den känslan som man fick i rummet ville jag vara med och skapa, berättar Frida.

Kvinna håller i en fotortos.

Frida, här med en gipsmodell som det ska tillverkas en ortos på, hon trivs bra på sitt jobb och med att få hjälpa patienterna med skräddarsydda lösningar så att de kan gå igen.

Alla tre tycker att utbildningen var bra och helt avgörande för att kunna jobba som ortopedingenjör.

– Utbildningen gav en teoretisk grund för att förstå biomekaniken bakom de hjälpmedel vi skapar och låter patienter prova ut. Kunskapen kring anatomi och fysiologi var viktig för att få förståelse för hur människans kropp fungerar och hur den påverkas när det avviker, säger Camilla.

Under utbildningen har studenterna verksamhetsförlagd utbildning eller praktik (VFU) både under det andra och tredje året och den tycker alla tre var väldigt värdefull.

– Jag har haft stor nytta av VFU:n eftersom skolmiljön skiljer sig något från verkligheten. Framför allt var det roligt att få träffa flera olika patienter och se hur man anpassar lösningarna efter individen, säger Anna.

Camilla menar att man under VFU:n kunde få större förståelse för hur teorin som läses under utbildningen binds ihop med det praktiska i yrkesrollen.

Kvinna framför dator som visar en fotprotes.

Jag trivs med variationen i arbetet, att jobba med maskiner, händer och huvud, berättar Anna.

– Jag tyckte att det var först då jag fick en ordentlig förståelse för hur den teoretiska kunskapen fungerar praktiskt, berättar hon.

Alla tre fick jobberbjudande och jobb innan de ens var färdiga med utbildning. Nu arbetar de på Aktiv ortopedteknik i Västerås och trivs jättebra.

– Att få vara kreativ samtidigt som jag tillför ökad livskvalitet för patienterna är en viktig del av mitt yrke som jag är stolt över, säger Camilla och Frida fyller i:

– Att arbetsuppgifterna är väldigt varierade och att få arbeta både med händerna och huvudet tycker jag är bland det bästa. Dessutom får jag ju vara delaktig i den där glädjen som jag upplevde hos patienterna på rehabiliteringen första gången jag kom i kontakt med yrket, tänk att jag genom mitt yrke kan hjälpa folk att gå igen! avslutar hon.

Sidan uppdaterad